Muss.se » Nyhetsarkiv » Herrlaget

”Kalla mig inte längre Traoré”

Atalanta BC v FC Midtjylland: Group D - UEFA Champions League

Om en månad drar transferstormen igång igen. Emellertid är skillnaden mot andra fönster att vi redan nu kan vara säkra på att åtminstone ett nyförvärv kommer välkomnas till Carrington innan våren står för dörren.

Ett tämligen oväntad ”here we go!” från transgergurun Fabrizio Romano dök plötsligt upp i Twitterfeedet under sommarens deadlineday.

Amad Diallo, en 18-årig yngling från Atalanta, hade plötsligt blivit Manchester United-spelare. Även om affären var i hamn stod det redan då klart att det på grund av arbetstillstånd och passfrågor skulle få dröja till januari 2021 innan flyttlådorna kunde skickas till nordvästra England.

Även om beskedet kom förhållandevis överraskat ska United haft pejl på Diallo sedan en scout såg honom i en U15 match 2016. Och sett till prislappen, på hissnande 36 miljoner pund, har klubben höga förhoppningar på den tämligen oprövade ivorianen.

Amad Diallo föddes i miljonstaden Abidjan i just Elfenbenskusten. I ung ålder – det tycks vara någorlunda oklart precis när – flyttade så Amad och hans lillebror Hamed till Italien.

Omständigheterna kring flytten är höljda i dunkel. Under juli i år påbörjade åklagare i Parma en utredning kring trafficking av fotbollsspelare. En av de som visade sig inblandad i skumraskaffärerna var en avlägsen släkting till bröderna Diallo vid namn Hamed Mamadou Traoré.

Han står nu anklagad för att ha påstått sig vara deras far med motivet att få igenom pojkarnas flytt från Afrika till Europa.

Kuriosa i sammanhanget är att Amad bytte namn på Instagram från Traoré till Diallo samma dag som han fyllde 18. I samband med detta publicerade han också följande text: ”kalla mig inte längre Traoré.”

Det är svårt att inte tolka in att namnbytet representerar en sorts frigörelse från ett brokigt förflutet.

Atalanta BC v Udinese Calcio - Serie A

Så, vad får vi i Amad Diallo? Positionsmässigt håller han till på högerkanten som ytterforward. Han är känd för sin snabbhet och sina kvicka fötter och ryktet på stan säger att han, liksom vår Mason Greenwood, är mer eller mindre tvåfotad.

Som tidigare nämnts är han relativt oprövad i seniorsammanhang, även om han hunnit med några Serie A-matcher. Värt att notera här är att han nätade i sin debut och således blev den första spelaren född 2002 att göra mål i den italienska högstaligan.

Det är ett faktum som får även en tjugoåring att känna sig gammal.

Diallo har också blivit italiensk U19-mästare under både 2019 och 2020.

Amad Diallo var inte den enda unga högeryttern som värvades under Deadlineday. Det var också då Cavanis landsman Facundo Pellistri kritade på sitt kontrakt.

Sett till anfallspositionerna har vi alltså, utöver de tre nyss nämnda: Greenwood, Rashford och Martial. Odion Ighalo kommer, av allt att döma, flytta tillbaka till Kina när hans låneavtal går ut den 30:e januari.

Beroende på uppställning har vi således flera alternativ till ytterforwardspositionerna. Pellistri och Diallo är kanske inte redo att göra dem till sina ännu, men visst borde de ges chansen att åtminstone pröva på när tillfälle bjuds?

Finns det längre plats för en mer etablerad högerytter? En, säg, Jadon Sancho?

Personligen vill jag hävda att ja, det gör det. Ligan, två inhemska cuper och Europaspel (???) samlar ihop till massor av matcher under kommande säsonger.

Samtidigt är jag osäker på om Manchester Uniteds toppskikt, som hellre låter sedlarna slinka ned i egna fickor, resonerar på samma vis. Med två lovande ytterforwards som ska skolas in i A-lagsfotbollen har de ryggen fri för att peka på att positionen som högerytter, som varit praktiskt taget tom sedan Cristiano Ronaldo flyttade 2009, äntligen fyllts.

Kanske – hoppas, hoppas – är jag bara synisk.

Hursomhelst är det av allt att döma ett framtidslöfte som ska landa i Manchester under januarimånad.

Så – varmt välkommen, och lycka till, Amad Diallo!