Det finns en scen ur Shakespeares pjäs ”Henrik VI”, där hertigen av York möter greven av Somerset, tillika son till hertig av Lancaster. I en trädgård inne i Londons juridiska distrikt tar de upp varsin ros, en vit och en röd, och ber det samlade rådet att välja sida. Vem ska styra England och ärva kungens tron? Är det York eller Lancaster?
Hertigen av York avslutar mötet med att säga: ”Denna fejd kommer att spilla blod en vacker dag.”
Denna dag är kanske idag. För om man vill tro en och annan fotbollsupporter så är slaget inte över än. Rosornas krig, som var en serie inbördeskrig på 1400-talet, har gett upphov till en hel del dramatik genom åren, i alltifrån Shakespeares pjäser till TV-serien Game of Thrones. Kriget i sig var mest av allt en släktfejd, därav det uppskruvade känsloläget. Släkten är ju som bekant allra värst.
Faktum är att York och Lancaster till en början var en och samma fotbollsklubb. Newton Heath LYR (1878) var en sammansvärning mellan järnvägsarbetare för kompaniet Lancashire and Yorkshire Railway. Det var först när Newton Heath bytte namn till Manchester United (1902) som staden Leeds i Yorkshire kom att etablera sin egen fotbollsförening. Innan dess var Leeds mest inne på rugby.
Den betydande rivaliteten lagen emellan uppstod på 1960-talet när Leeds började klä sig i helvita tröjor. På den röda sidan stod Bobby Charlton och på den vita sidan stod hans bror, den nyligen bortgångne Jack Charlton. Dessa två har också gjort flest matcher i möten lagen emellan (29 respektive 27). Det var dock inte lillebror utan Denis Law som Jack Charlton hade ondast öga till. I en FA cup-match från 1965 ses de svinga vilt mot varandra, varpå Denis Law får lämna planen med sönderriven tröja. Slagsmål och bråk har varit ett genomgående tema sedan dess.
1970-talet präglades en del av huliganism i samband med matcherna. FA-cupsemifinalen 1977 (”The Battle of the Roses”) var en sådan tillställning. Lyckligtvis gick de rödklädda segrande ur striden och vann sedan finalen mot Liverpool på Wembley. Året efter sålde Leeds två av sina bästa spelare, Joe Jordan och Gordon McQueen, till United. McQueen förkunnade: ”99% av spelarna vill spela för Manchester United och resten är lögnare.”
Hösten 1992 värvades Eric Cantona (en Jeanne D’Arc-figur i sammanhanget) från Leeds i vad som skulle bli ett ofrånkomligt maktskifte mellan klubbarna. Tio år senare värvades Rio Ferdinand – ett slutgiltigt statement på den röda rosens överlägsenhet. 2004 blev spiken i kistan när Leeds åkte ur Premier League och United värvade Alan Smith. Sedan dess har man knappt behövt tänka på att Leeds finns.
Men nu finns alltså anledning att uppmärksamma den vita rosen igen. Den blommar lagom till jul, och det är faktiskt ganska kul.
***
Idag klockan 17:30 spelar United ligamatch mot Leeds för första gången på 16 år.
Res med oss till Manchester!