Manchester Uniteds ungdomslag har nu fått jullov. Medan a-laget bara har avverkat en dryg tredjedel av säsongen så är det nära nog halvtid för ungdomslagen. Därför passar vi på med en avstämning av det som har skett hittills.
Genomgången inleds med några allmänna kommentarer om reservlaget (U23) och juniorlaget (U18). Därefter följer en diskussion om de mest intressanta spelarna.
(I spelargenomgången är det få reservlagsspelare som diskuteras. Detta beror på att flera ledande spelare i reservlaget fortfarande är juniorer.)
Allmänt om reservlaget (U23)
Manchester United har ett mycket ungt reservlag den här säsongen. I praktiken har vi spelat med ett U20-lag. Av de fyra som har spelat mest återfinns tre juniorer (Will Fish, Hannibal och Shola Shoretire). Det unga laget är säkerligen en delförklaring till att resultat och prestationer har varierat kraftigt.
Högstanivån har varit hög men lägstanivån alldeles för låg. Offensivt är vi klart godkända med 33 mål på 15 matcher i liga och cup. Defensiven med 35 insläppta mål är emellertid inte i närheten av godkänd.
I ligan ligger vi i botten av mellanskiktet i en mycket jämn tabell. Så länge vi undviker nedflyttning tycker jag inte slutpositionen är mycket att orda om, ungdomsfotbollen handlar framför allt om spelarutveckling.
Tyvärr blev det även i år uttåg ur EFL Trophy i den första slutspelsrundan. Givet det oerfarna laget ändå en fullt godkänd prestation.
Allmänt om juniorlaget (U23)
Juniorlaget har närmast bjudit på propagandafotboll. Vi leder serien med tabellraden 10-0-1 och målskillnaden 32-9. Offensivt är vi vana att juniorlaget presterar men defensivt är flera resor bättre än vanligt.
Då ska noteras att vi även på juniorsidan spelar med ett ungt lag, då de bästa juniorerna oftast spelar i U23.
Vi kommer att slåss om seriesegern och vi tillhör definitivt favoriterna i FA Youth Cup. Det var länge sen som juniorlaget var så här bra.
Den enda smolken i glädjebägaren är att vi förlorade mot Chelsea när förra säsongens FA Youth Cup avslutades.
Om a-lagsspelarna
Teden Mengi (U19)
Förra säsongen pratade jag lyriskt om Teden Mengi. Den här säsongen har han inte alls presterat på samma nivå. Då var han dominant, stundtals på en egen nivå, och allt såg så självklart ut.
Nu är han inte ens bästa mittback i laget och kommer ofta fel in i situationer. En faktor är säkerligen att han är i a-lagsbubblan och därför får någon rytm.
Facundo Pellistri (U20)
Rytm har däremot Facundo Pellistri hittat. Efter att ha inlett skakigt – då han i ärlighetens namn var medioker för nivån – har han efter hand spelat upp sig.
Pellistri är en direkt spelare som gillar att utmana. Hans inläggsfot är högklassig. I början fattade han massor av felbeslut men det har förbättrats markant nu när han är mer inne i den engelska fotbollen.
En mycket talangfull spelare, utan tvekan. Men det är inte så att jag tänker “han måste in i a-laget” när jag ser honom spela.
Om reservlagsspelarna
Anthony Elanga (U19)
Det har jag däremot ibland tänkt om Anthony Elanga. Att han måste in i a-laget, alltså. I början av säsongen var han överlägsen på vänsterkanten.
Elanga har emellertid inte kunnat koservera formen. De senaste matcherna har han varit långt ifrån så bra som han kan vara. Om Elanga överglänste Pellistri när uruguayanen debuterade så har Pellistri varit betydligt än Elanga de senaste matcherna.
Den svenska anfallaren står noterad för sex mål och tre assists på femton matcher (fjorton från start). Inte dåligt men heller inte exceptionellt och mittfältarna Hannibal och Arnau Puigmal har varit ungefär lika produktiva, men på mindre speltid.
Sammantaget är jag lite besviken på Elanga. Han kan bättre.
Arnau Puigmal (U20)
Den spanska mittfältaren Arnau Puigmal har exploderat offensivt den här hösten. På tio matcher har han bidragit med sju mål och två assists.
Vi såg tendenserna redan före coronauppehållet i våras. Han spelar nu med större auktoritet än tidigare och där han förr ofta vägde lätt vinner han nu dueller på kraft.
Det har viskats om lån för Puigmal och känslan är att han nu är redo för det. Framtidsfrågetecknet handlar om kontrakt. Puigmals löper ut i sommar. United vill förstås behålla. Frågan är om Puigmal ser grönare gräs annorstädes.
Övriga
Ethan Galbraith (U20) borde ha plockats ut för en längre kommentar. Men jag tycker att det räcker med att säga att han nu är för bra för reservlagsfotboll och måste skickas på lån.
Paul Woolston (U22) är en hygglig målvakt på den här nivån men kommer aldrig spela a-lagsfotboll i United.
Charlie McCann (U19) har fortfarande problem med tempot i U23-fotbollen.
Ondřej Mastný (U19) är en talangfull men fortfarande misstagsbenägen målvakt.
Mark Helm (U20) får en hel del speltid men ofta som inhoppare och mestadels används hans mångsidighet för att fylla luckor.
Luca Ercolani (U21) gjorde comeback efter skada men missade sedan matcher igen.
Reece Devine (U20) var skadad under säsongsinledningen. Gick in i laget när han var spelklar men tappade sedan sin plats till junioren Fernández.
Łukasz Bejger (U19) får lite speltid då och då men aldrig regelbundet och aldrig på sin föredragna mittbacksposition.
Ethan Laird (U20) har återigen haft stora skadeproblem. Väldigt tråkigt, för annars borde han ha varit med i a-lagsdiskussionen. Tåget har inte lämnat perrongen än men Laird måste skynda sig om han ska hinna med,
Resterande spelare har spelat för lite för att kommenteras.
Om juniorerna
Álvaro Fernández (U18)
Hämtad från Real Madrid som andraårsjunior gick Álvaro Fernández in i reservlaget nästan från dag 1. Där har han mestadels presterat mycket bra, undantaget i storförlusten mot Chelsea.
Fernández är en elegant vänsterback med utmärkt bollteknik. Samtidigt sköter han – Chelsea undantaget – defensiven förtjänstfullt. Det han möjligen saknar är snabbheten som de flesta högklassiga ytterbackar har.
Will Fish (U18)
Will Fish är bofast i U23 och får, trots att han är junior, ta hand om kaptensbindeln när Mengi saknas. Den här hösten har Fish överglänst Mengi.
Förra säsongen var Fish väldigt bra när han var bra men han gjorde också ett antal dåliga matcher. Nu har han framför allt höjt lägstanivån.
Trots att reservlagets försvarsspel har varit dåligt kan Fish gå på jullov med huvudet högt. Han läser spelet bra, har god fysik och uppenbara ledaregenskaper.
Hannibal (U18)
Få spelare får så många smällar som Hannibal. Ett halvdussin vunna frisparkar på en match är regel snarare än undantag för honom. Den här hösten har han tyglat humöret bättre än tidigare, även om korten för efterslängar och snack fortfarande är för många.
Hannibal är en mångsidig och dynamisk mittfältare som får saker att hända. Hans passningsfot är utmärkt och han ser också passningsmöjligheter som går många duktiga seniorer förbi. Vidare har han förmågan att driva framåt med boll. Motståndarna? Ja, de blir mest frustrerade och sparkar ner honom.
Det blir spännande att se vad Uniteds plan för Hannibal är. Att han är en potentiell a-lagsspelare är det ingen tvekan om.
Joe Hugill (U17)
En annan potentiell a-lagsspelare är Joe Hugill. I sina tre första juniormatcher blev han tvåmålsskytt. Den fjärde blev en besvikelse och när han lämnade planen efter en timme stod han bara noterad för en assist.
Hugill är fortfarande förstaårsjunior men lagledningen konstaterade tidigt att han redan har växt ifrån juniorfotbollen, så mestadels spelar han i U23. Där har det blivit fyra mål (bara Puigmal och Elanga har gjort fler) och en assist på fyra starter och åtta inhopp. Imponerande siffror!
Han är framför allt en målskytt men han är inte bara en målskytt. Hugill är stor och stark men ändå koordinerad och tekniskt skicklig. När så krävs agerar han framspelare.
Shola Shoretire (U17)
Shola Shoretire har alltid legat långt framme i utvecklingen och han var i stort sett ordinarie i U18 redan som U16-spelare förra säsongen. Att han skulle inleda den här säsongen i U23 hade jag emellertid inte föreställt mig.
Men så är det. Det tycks vara att Shoretire lämnade juniorfotbollen samma dag som han fyllde junior. (Inte riktigt, Shoretire, Fish, Hannibal, Hugill och Fernández lär alla kliva ner när det vankas FA Youth Cup).
Två mål och två assists på tolv matcher (elva från start) är siffror som behöver förbättras för den mångsidiga offensiva spelaren. Han har använts på båda kanterna, längst fram och på båda kanterna. (Mot Chelsea spelade han längre bak, det gick inte bra.) Men han borde över huvud taget inte vara aktuell för U23. För där Hugill har fysik för U23-fotboll har Shoretire det (ännu) inte.
För Shoretire var det samma visa i U18 förra säsongen. Det ger honom en annan utmaning. Säkerligen lär han sig mer på att tävla mot äldre än att vara överlägsen mot jämnåriga. En spelare som blir mycket spännande att följa!
Martin Šviderský (U18)
Slovaken Martin Šviderský rehabiliterade en skada när han anslöt till United, varför det inte blev mycket av hans första år i juniorlaget. Nu är han en ledande spelare i juniorlaget – ofta lagkapten – och han har även startat tre matcher i U23.
Šviderský är mångsidig och har använts som mittfältare, mittback och vänsterback. Helst spelar han mittfältare och han är en bra bollvinnare, primärt genom att läsa spelet bra snarare än med tacklingar. Vidare är han bra med boll han bidrar med målpassningar då och då.
Rhys Bennett (U17) och Björn Hardley (U18)
Jag väljer att behandla juniorlagets mittbackar Rhys Bennett och Björn Hardley tillsammans. Det är givetvis inte bara deras förtjänst att juniorlagets försvar är så bra den här säsongen, men de har en stor del i det.
Hardley hade svårt med anpassningen till den engelska fotbollen förra säsongen men har nu hittat rätt. Bennett har med självklarhet klivit in i laget som mittback som förstaårsjunior. De gör det bra tillsammans och individuellt.
Men deras positioner är knappast säkra. När laget toppas kliver Will Fish ner och då finns det bara plats för en av dem. Dessutom kan det tänkas att Willy Kambwala faktiskt är den bästa juniorförsvararen vi har. Åtminstone imponerade han i sin debut. Därefter har han tyvärr varit skadad.
Övriga
Noam Emeran (U18) fick sin säsong som förstaårsjunior förstörd av skador. Har den här säsongen visat att han var värd att vänta på. En mycket kreativ ytter – flest assists i laget – som är bra med båda fötterna.
Omari Forson (U17) är näst yngst i laget (Kambwala är yngst) men fick omedelbart stort förtroende. Gjorde det bra och bidrog både med mål och assists. Sedan ute med en skada.
Isak Hansen-Aarøen (U17) kom från Norge med a-lagserfarenhet och fick tidigt testa spel i reservlaget. Är en välskolad spelare men bara ett mål och ingen assist är underkänt för en primärt offensiv spelare. Ett sparkapital.
Dillon Hoogewerf (U18) har fått oväntat lite speltid men producerar poäng när han får chansen. Riktigt bra de senaste matcherna och han lär få betydligt större förtroende i vår.
Iestyn Hughes (U18) utmanas av Marc Jurado men är det tydliga förstavalet som högerback. Pålitlig men inte spektakulär.
Zidane Iqbal (U18) är en mycket sevärd spelare och det är inte många spelare i klubben som har bättre grundteknik. Har emellertid inte lyckats göra en position till sin egen.
Charlie McNeill (U17) har gjort sex mål på sju starter och ett inhopp, vilket förstås är utmärkt. Jag har emellertid inte fått något riktigt grepp om honom än. Är en bra avslutare och har ett bra rörelsemönster.
Logan Pye (U17) har varit ordinarie vänsterback i juniorlaget och har även testats i U23. En skicklig vänsterback med en bra inläggsfot men han är tydligt bakom Álvaro Fernández i hierarkin.
Charlie Savage (U18) fick inget förtroende alls förra säsongen men är nu i stort sett ordinarie. En hårt arbetande mittfältare som definitivt är en bidragande faktor till att laget försvarar sig så bra. Besitter en bra vänsterfot och fyller på bra framåt när möjligheten uppstår.
Charlie Wellens (U18) får mycket förtroende av lagledningen men jag tycker inte att det lyfter. Spelar primärt som högerytter men skulle nog föredra en central position.
Målvakterna Johan Guadagno (U18), Dermot Mee (U18) och Radek Vítek (U17) spelar var tredje match. Min bedömning är att Vítek (som är yngst av de tre) har den högsta potentialen medan Mee har varit stabilast. Svenske Guadagno (som inte fick spela alls förra säsongen) inledde skakigt men har spelat upp sig rejält och hans insats i 4-0-segern mot Leeds är säsongens bästa målvaktsinsats i juniorlaget.
Resterande spelare – däribland Alejandro Garnacho, Marc Jurado och Willy Kambwala – har spelat för lite för att kommenteras.