En förstaplats i sikte

Manchester United v Aston Villa - Premier League

Det är snart halvtid i den engelska ligafotbollen och United ligger på delad förstaplats med en match mindre spelad.

Hand upp den som trodde det i oktober? Inte jag i alla fall. Och då är jag ändå en obotlig Ole-optimist.

Vad har hänt? Ja, United har fått upp farten helt enkelt. Om vi bortser från 0-1 mot Arsenal så finns det inte mycket att anmärka på (i Premier League) sedan debaklet mot Spurs i början på säsongen. Vad jag imponeras mest av är att backlinjen och mittfältet ser ganska trygga ut med bollen. Det hade jag aldrig förväntat mig sett till att startelvan är i princip densamma från i fjol. Då såg det många gånger darrigt ut. Vissa spelare har lyft sig med konkurrensen, inte minst Luke Shaw, och det är kul att bli överraskad.

Vissa saker gick inte att förutse innan säsongen började. Som att Liverpool skulle tappa Van Dijk och bli ett mycket sämre lag, eller att City skulle trögstarta och sedan halka efter ännu mer i antal gjorda matcher. Andra saker, menar jag, är inte särskilt förvånande. Som att Chelsea inte blir bättre med Lampard eller att Arsenal aldrig lyfter. Det är svårt, inte minst i år, att prata om ett Big 6 eller Big 4 som man gjorde förut, men United är åtminstone däruppe för att stanna – Topp 3 utan tvekan.

United kan vinna ligan i år. Det vore såklart en smärre sensation, kanske mer än en renodlad bedrift. För mig är United fortfarande ett ofärdigt lag, som ett flygplan med större jetmotor på vänstervingen än på högervingen. Truppen är fortfarande ung och det ger förstås fog för tålamod. Men truppen är samtidigt inte i balans, och därför ska man ställa krav på fler värvningar tycker jag, precis som föregående krönikör gjorde.

Jag tyckte sommarens transferfönster var det sämsta på väldigt länge och jag ångrar det inte. Det var ett vedervärdigt transferfönster. När säsongen började var United inte redo. Till skillnad från många andra lag fick spelarna vila två-tre veckor mindre på grund av Europa League-slutspelet. Detta visste man på förhand. Transferfönstret var öppet i tio veckor. Tre av fyra spelare värvades på deadline day. Här fanns ingen känsla för stundens allvar. United släppte in elva mål på de inledande tre matcherna, och om inte Maguire snackat till sig en VAR-straff efter slutsignalen borta mot Brighton hade United legat vid nedflyttningsstrecket efter första landslagsuppehållet. Då hade paniken varit total.

Backlinjen har ryckt upp sig rejält sedan dess, men var i höstas helt ur slag. Lindelöf var obeskrivligt dålig i premiärmatchen. Bailly gjorde en nästan ännu sämre insats mot Tottenham. Maguires stora huvud var någon annanstans. Tuanzebe var nyss tillbaka från långtidsskada och har inte tagit några självklara kliv fram under hösten. Framtidshoppet Mengi var aldrig aktuell för A-laget och har heller inte övertygat i U-21, såvitt jag förstår. I detta hade man kanske behövt spela en ordentligare fembackslinje ett tag, för att stoppa flödet av baklängesmål. Men den enda defensiva värvningen under ”sommaren”, Alex Telles, kunde inte göra sin ligadebut förrän den 21 november.

Den enda kännbara konkurrensen i defensiven finns på vänsterbacken och på målvaktspositionen. Utöver en ny mittback borde man se över en ny högerback, likt Telles verkar för Shaw. En ny defensiv mittfältare vore inte heller fel, även fast jag tycker att Fred (med McTominay) understundom har varit Uniteds bästa spelare jämte Bruno. Att det fattas en högerytter är lika självklart som att himlen är blå. Ett barn kan se vad United behöver. Men ett barn tror inte nödvändigtvis att det är tränarens fel.

Allt är ingen quick fix och United är inget TV-spel. Vissa saker är kultur, som att sämre spelare kan vara bättre spelare i större matcher än de allra bästa. Sådär fungerade United när det var ett mästarlag. Med en tillräckligt bred trupp kunde Sir Alex peka ut en spelare (säg Park eller Fletcher) och förbereda honom för en viktig match flera veckor fram. Så gjorde Solskjaer mot Leeds, och det hade varit fjolårets höjdpunkt om inte läktaren hade gapat tom.

Lägg ner ligacupen, förresten. Det är inte Uniteds cup. Inte heller Europa League, skicka B-laget till Spanien. (FA-cupen får bli en parentes.) För om det finns en möjlighet att passera Liverpool i ligatabellen så ska vi ta den, alla gånger.

Det finns inget annat som är viktigare.

***

Liverpool-United den 17 januari. Det blir något alldeles extra det.

Senaste artiklarna

Manchester United Supporters Club Scandinavia är Manchester Uniteds officiella supporterklubb i Skandinavien. Muss.se är supporterklubbens svenska kanal. Vi producerar redaktionellt innehåll på svenska och informerar om supporterklubbens aktiviteter.
© 2021 MUSS.SE   •   OM SUPPORTERKLUBBEN   •   OM MUSS.SE   •   BLI SKRIBENT   •   INTEGRITETSPOLICY   •   KONTAKTA OSS