Snackisar efter Arsenal – Manchester United 0-0

Efter att United fått sett sig besegrade av tabelljumbon i veckan var det nu dags att resa sig när man skulle ta emot Arsenal nere i London. Det blev en reaktion från bortalaget men i en match som slutade mållös är det svårt att utkristallisera någon tydlig vinnare. En delad pinne på pappret möjligen men känslan är att bägge lagen lämnar planen tomhänta. 

En studs tillbaka, med bryderier

Att åka till Emirates och ta emot Arsenal på uppgång är kanske inte den match man tänker sig att United skulle resa sig efter veckans käftsmäll mot Sheffield United, men i första halvlek fick vi ändå se något som kunde liknas vid en reaktion. Kanske blev det rentav lättare att möta en motståndare som vill spela på liknande premisser. Tempot var högre, vilket kändes mer naturligt. Åtminstone för en utomstående.

Ole Gunnar Solskjer ställde ut en elva som kändes helt rimlig och det visade sig också ute på planen, då man i stora delar hade övertaget under de första 45.

Chanserna haglade dock inte och när de väl dök upp kändes det som att det var lite slumpartat. Som bekant går det ju tio gånger av tio åt skogen när Fred laddar bössan och går på kraft. Nu valde han istället att försöka curla in bollen efter att bollen dumpit ner framför fötterna på brassen, varpå Bernd Leno gör en riktigt vass räddning. Det var det närmsta United kom i första.

Innan vi tar oss vidare till den någotsånär liknande andra halvleken kan det vara värt att belysa några punkter. En av dessa anbelangar Marcus Rashford.

Det är naturligtvis lite trångsynt att dra fram motorsågen redan, men det är likafullt trångsynt att låtsas blunda för det uppenbara – 23-åringen ser nämligen håglös ut.

Det ej existerande kroppsspråket är kanske det mest signifikativa runt hans uppenbarelse. Han ser liksom ointresserad ut och många av aktionerna blir bara halvhjärtade. När Bruno Fernandes vill ha bollen jämsides i straffområdet blir det bara en fös istället för en bredsida, och när läget mitt framför mål dyker upp finns ingen beslutsamhet. Att inte Rashford plockades av tidigare förvånade. Men ändå inte.

Att Paul Pogba inte kom till sin rätt ute till vänster blev också ganska tydligt i takt med att klockan tickade. Ett framtvingat byte på Scott McTominay skulle ändra på det och fransmannen klev ner bredvid Fred istället. Och nog för att Anthony Martial, som byttes in, är till synes ur form, kändes det fullt rimligt.

Brist på karaktär

Om första halvlek ändå visade en del goda tecken, då blev andra halvan någon sorts motreaktion. Arsenal kom in med mer energi och hade verkligen fått pli på sitt presspel.

United tvingades stundtals in i de rutiner man så ofta intagit mot riktiga topplag (nej, Arsenal kvalar inte in där) alltså där man ligger lågt och satsar på omställningar.

Hjärtat var även nere och vände i halsgropen när hemmalaget drog en frispark i ribban och kort därpå testade David De Gea, som i övrigt inte var överdrivet sysselsatt.

Påtagligt under matchen var även bristen på karaktär hos många. Rashford var inte ensam om att vara svag men det var liksom tydligast där. Till exempel gör Fernandes ingen bra insats och har de senaste matcherna, paradoxalt nog, sett nästintill osynlig ut. Portugisen är ju annars överallt på planen.

Vi måste också nämna Edinson Cavani. Uruguayanen hade två superlägen att skriva in sig i målprotokollet men brände bägge sina avslut precis utanför. Det är svårt att inte dra på mungiporna av det uppoffrande spel och den smartness 33-åringen erbjuder detta lag, men nog hade väl ändå målskörden kunnat varit större i den röda tröjan hittills?

Hursomhelst råder det inga som helst tvivel om vem som lagt beslag på titeln som Uniteds försteanfallare.

Två förlorare

Ett oavgjort resultat innebär föga förvånande ingen vinnare. I många fall kan såklart ett kryss borta mot Arsenal vara taget på förhand. Men inte idag.

Som sagt, United studsade tillbaka men i slutändan var det mest med en duns. Insatsen i sig ger inga ringar på vattnet direkt och ett mållöst möte var det nog inte många som hade förväntat sig.

För Solskjaers mannar innebär resultatet framför allt tappade poäng i toppen av tabellen och med tanke på att det andra laget från Manchester lyckades slå Sheffield United, växer nu gapet uppåt.

Kanske var dagens motståndare både en bra och en dålig sådan i den bemärkelse att man faktiskt steppar upp då det vankas stormöte och tar en acceptabel pinne men samtidigt också tappar två viktiga poäng.

Arsenal får i högre utsträckning ses som vinnare i dagens batalj, även om man såklart hade behövt tre poäng för att hänga med lagen där framme.

Härnäst väntar veckomöte mot Southampton på Old Trafford för United och hur många gånger det än känns som man sagt detta på sistone, blir den matchen av oerhörd betydelse. Ska man beblanda sig i toppstriden, på fullt allvar, är det en match som måste vinnas till varje pris.

Kvällens match visade åtminstone att man lyckades resa sig, i nästa omgång gäller det att ge en käftsmäll istället för att ta en.