Plötsligt händer det. Du fÃ¥r bollen perfekt pÃ¥ mittplan och ingen motstÃ¥ndare är i din omedelbara närhet. Är du en trÃ¥kmÃ¥ns avancerar du med bollen, alternativt väljer passning till en lagkamrat i bättre position. För det är dina objektivt överlägset bästa alternativ. Men ingen minns en trÃ¥kmÃ¥ns. Den som inte försöker kan inte lyckas. För det som faktiskt har hänt är att du har fÃ¥tt chansen att göra ett drömmÃ¥l. Lägg upp bollen och avlossa släggan. När bollen seglar in i krysset kommer det att bli ett mÃ¥l som kommer att vevas i repris i all oändlighet. Marcos Rojo var ingen trÃ¥kmÃ¥ns. Han tog alltid skottet. Inte för att han trodde att det skulle bli mÃ¥l. Marcos Rojo visste att det skulle mÃ¥l. En sekund senare tvingades han besviket konstatera att det inte blev sÃ¥. NÃ¥väl: Nästa gÃ¥ng. För skam den som ger sig. Marcos Rojo gav sig aldrig. Hans skottkarta i öppet spel – saxad frÃ¥n Understat – är ren och skär poesi. Det är en bild pÃ¥ den sanna optimisten. Under sin Premier League-karriär försökte Rojo 26 gÃ¥nger utanför straffomrÃ¥det. Det resulterade i 0 (noll) mÃ¥l för 0,48 förväntade mÃ¥l. Ja, mindre än 0,02 xG per avslut. LÃ¥t mig vara tydlig här: Om du tar ett avslut för 0,02 xG är det nästan undantagslöst ett uselt beslut. Där och dÃ¥ förbannade jag Marcos Rojo varenda gÃ¥ng. SÃ¥ här i efterhand kan jag inte lÃ¥ta bli att charmas. Marcos Rojo var, relativt nivÃ¥n han spelade pÃ¥, tämligen usel. Som mittback var han felpositionerad mest hela tiden. Som vänsterback dög han varken offensivt eller defensivt. För det mesta sÃ¥g det ut som att han spelade sin alldeles egna match, fullständigt omedveten om vad lagkamrater och motstÃ¥ndare sysslade med. Detta till trots kommer jag att minnas Marcos Rojo med ett leende pÃ¥ läpparna. Han är en oförglömlig karaktär. Och karaktärer har vi för fÃ¥ av i dagens fotboll. Om han var dÃ¥lig sÃ¥ kämpade han Ã¥tminstone. Och han försökte. Ibland – ja faktiskt ganska ofta – frÃ¥n 50 meter för att han inte fattade bättre. Andra gÃ¥nger med en rabona, en självklarhet i Rojos verktygslÃ¥da. Hade det blivit krig kan vi vara säkra pÃ¥ att Rojo hade gÃ¥tt i bräschen. Den bästa statistiken vi har i fotbollen är att Juan Mata har fler utvisningar som Manchester United-spelare än Marcos Rojo. Inte för att Rojo nÃ¥gonsin tacklade fult. Alltid pÃ¥ boll. Aldrig vÃ¥rdslöst. Alltid med en tanke bakom. Eller nÃ¥t. Att han aldrig blev utvisad som Unitedspelare är hur som helst fakta. Med tanke pÃ¥ hur han ofta tacklade är det faktiskt en enorm bedrift. SÃ¥ värst ofta fick han inte spela. Bara 122 matcher totalt. När han inte fick vara med pÃ¥ planen ställde han sig istället i bortaklacken. Jag undrar om han inte trivdes bättre där. That moment when Marcos Rojo became a man Utd fan at Anfield. pic.twitter.com/CTt2iRiQfy — IG:Freakincutyful (@freaky_henry) January 17, 2016 Uniteds värvning av Marcos Rojo kan inte klassas som annat än ett fiasko. Han hade förstÃ¥s sina stunder, framför allt säsongen 2016/17. DÃ¥ spelade han regelbundet bra, ofta tillsammans med Eric Bailly. De tvÃ¥ borde verkligen inte ha fungerat tillsammans. TvÃ¥ galningar som agerar först och tänker sen (om alls) ska inte fungera tillsammans. Men pÃ¥ ett eller annat sätt sÃ¥g de till att täcka upp för varandras misstag. Den säsongen startade de 13 matcher tillsammans, med resultatraden 9-3-1 och mÃ¥lskillnaden 21-7. För Rojo tog det slut mot Anderlecht i Europa League-kvartsfinalen, dÃ¥ han blev knäskadad. Comeback efter ett halvÃ¥rs rehabilitering. Den gamla formen i Unitedtröjan Ã¥tersÃ¥g han aldrig. ÄndÃ¥ blev det ett nytt kontrakt i mars 2018. Om värvningen av Rojo var ett fiasko sÃ¥ var den ändÃ¥ ett genidrag i jämförelse med det nya kontraktet. Dessutom var det helt meningslöst, dÃ¥ argentinaren redan var kontrakterad över säsongen 2018/19. Det vi fick för kontraktet pÃ¥ 3+1 Ã¥r var tolv matcher frÃ¥n start. Säsongen 208/19 startade han tvÃ¥ ligamatcher, förra säsongen en och den här ingen. Men när jag ser tillbaka pÃ¥ Marcos Rojo sÃ¥ är det inte en misstagsbenägen försvarare jag minns. Istället ler jag och tänker att han var rolig. Jag minns de hopplösa lÃ¥ngskotten som aldrig var nära att gÃ¥ i mÃ¥l. Jag minns de horribla tvÃ¥fotstacklingarna som aldrig resulterade i utvisning. Jag minns en spelare som jagade uppenbart förlorade bollar. Jag minns en kämpe. Jag minns en galning. Jag minns när han Ã¥t banan pÃ¥ planen (toppbilden). Mest av allt minns jag när han rostade bröd. Och titta pÃ¥ honom. Han är stolt. Givetvis ville han dela stunden med världen. Marcos Rojo var definitivt ingen trÃ¥kmÃ¥ns. Jag kommer aldrig glömma honom. Lycka till i Boca Juniors! #RojoIsRed