Snackisar efter Manchester United – Newcastle United 3-1

Efter en lyckad sväng ute i Europa var Manchester United tillbaka i Premier League-spel igen, när Newcastle gästade Old Trafford. Vi kan säga som så att det blev en match som skiftade karaktär från första till andra halvlek. Från att ha sett håglöst ut de första 45 minuterna insåg hemmalaget att det var dags att steppa upp i andra halvlek och gick ut och gjorde jobbet. Inte så mycket mer. 

Tillbaka på ruta ett

Ja, åtminstone om vi ser till spelet och stannar upp vid första halvlek, till att börja med. Hemmalaget hade stora problem att luckra upp Newcastles försvar, och tydligt var att man inte hade de taktiska nycklarna med sig. Som vanligt, med andra ord, när det ena skräpgänget efter det andra kommer till Old Trafford.

Det framgick hursomhelst med all tydlighet varifrån United ville hota motståndarlaget under kvällen, nämligen från vänsterkanten. Efter bara ett par minuter hade Marcus Rashford snurrat upp Emil Krafth längs flanken och känslan var att Ole Gunnar Solskjaer hade gett engelsmannen tydliga direktiv, i brist på mer taktiska och kollektiva sådana – utmana, utmana, och utmana.

Det skulle också löna sig, då Rashford skickade upp svensken på läktaren och satte 1-0 efter avslut som Karl Darlow faktiskt borde ha tagit.

Det där ledningsmålet sminkade i någon mån över vad som hade hänt dessförinnan, eller snarare vad som inte hade hänt. De rödklädda såg ju närmast handlingsförlamade ut. Att Newcastle därför skulle få in en kvittering kort därpå var inte ologiskt. Men det var samtidigt inte heller logiskt. Det var inte så att de hade tjänat ihop till ett 1-1-mål, men då ska man ha i åtanke att United ofta släpper in mål från situationer som inte ska kunna uppstå.

Harry Maguire satte sig i rävsaxen den gången genom att nicka bollen rätt ut i gapet till en gulklädd spelare, som givetvis tackade och tog emot. Jag förstår å ena sidan att man i mångt och mycket agerar instinktivt och bara försöker få undan bollen, jag förstår å den andra inte varför kaptenen bara nickar vidare bollen och ut till hörna. Nåväl, vi lär inte bli klokare hur mycket vi än spinner vidare på det.

Uppryckning i andra

Första halvlek var alltså inget vidare. Tur då att en fotbollsmatch består av två halvlekar och att det finns möjlighet att skruva på saker och ting i paus.

Det ska i och för sig sägas att tempot mer eller mindre var det samma, men efter att Daniel James efter en timmes spel prickat in 2-1 började man röra mer på benen. Inte till den grad att det såg bra ut och allt var frid och fröjd, men att det fanns något att spela för.

Vår norske manager uttalade ju sig efter krysset mot West Bromwich förra helgen att man inte hade för avsikt att ge upp ligan, trots Manchester Citys stora försprång. De ljusblå vann i vanlig ordning under dagen och kommer så fortsätta göra under resten av säsongen fram till att ligan är matematiskt avgjord. Du behöver inte ens vara fotbollsintresserad för att nå den insikten. Men bakom förstaplatsen slåss ju nu United med både Leicester och West Ham (!). All respekt åt dem, men det är lag United bara måste hålla bakom sig.

Man växlade som sagt upp en aning och matchens spelare fixade sedan fram en straff, som Bruno Fernandes givetvis såg till att slå in. Inte var det en snygg seger som bärgades och om det är något att bygga vidare på? Nej, men dessa matcher räknas lika mycket som vilken annan ligamatch och tre viktiga pinnar trillar in på kontot.

Att segern också kommer på Old Trafford var mer än efterlängtat, då vi inte varit bortskämda med hemmasegrar i ligan. United har tagit 21 av 39 möjliga poäng i Manchester jämfört med 28 av 36 möjliga på bortaplan. Det är givetvis något som måste bli bättre. Det är något som skiljer mästarlag från resten, tyvärr.

Shola Shoretire

Det finns ett par spelare som är värda att omnämna efter dagens match. Marcus Rashford har jag redan varit inne på, som matchens spelare (den enda som konkurrerar är Luke Shaw) men även Daniel James ska nämnas. Walesaren gjorde äntligen ett mål av betydelse. Fyra av hans fem mål den här säsongen har kommit i lägen då matcher varit avgjorda, såsom 9-0-målet mot Southampton eller 4-0-målet senast mot Real Sociedad. Nu höll sig 23-åringen påpassligt framme efter att bollen lite slumpmässigt landat vid hans fötter. I ärlighetens namn är det svårt att se hur James på lång sikt ska kunna överleva i ett lag som Manchester United, men desto roligare är det därför när han gör mål.

Roligt var det också att se en debutant i den röda tröjan. I veckan var det Amad, idag var det Shola Shoretire. 17-åringen har stått för en mycket fin säsong i reservlaget och signerade för två veckor sedan ett proffskontrakt med klubben. Att Shoretire på den här korta tiden både har hängt med laget ut i Europa och alltså idag gjort Premier League-debut säger ganska mycket om vilken tro man har på spelaren. Värt att tillägga är att den offensive mittfältaren är näst yngst att debutera i Premier League för United. Yngst? Angel Gomes.

Nu hann inte den Newcastle-födde (passande födelsestad, eller hur?) tonåringen göra något större avtryck i matchen, men signalen är likväl viktig. Både Amad och Shoretire kommer givetvis lira övervägande del reservlagsfotboll under våren, men nu när bägge har debuterat är mitt personliga antagande att vi successivt kommer få se mer av dem.

Det känns som att lite tonårsfriska fläktar behövs i laget, inte sant?