Idag firar vi att Park Ji-sung fyller 40 år. Inte den bästa spelaren i Manchester Uniteds historia, var klubbens första sydkorean alltjämt en väsentlig del av vår allra framgångsrikaste period. När Sir Alex Ferguson behövde en lojal krigare vände han sig inte sällan till Park.
För det är som uthållig krigare – eller kanske löpare – vi minns honom. Ofta framplockad för de största matcherna. Som regel placerades Park i en offensiv position men med huvuduppgiften att förstöra. Han gjorde sitt jobb, utan att klaga. Det förärade honom med smeknamnet Three Lungs Park.
Speltiden i United blev knappast vad han hoppades på när han sommaren 2005 signerade för klubben. Under sin femte säsong i klubben fick han starta tio ligamatcher. Dags för en ny utmaning? Icke!
”Om det är möjligt vill jag avsluta min karriär i Manchester United,” slog han fast.
”Manchester United är världens bästa klubb. Det finns ingen anledning att flytta till något annat lag.”
Nu fick han i inte avsluta i United. Skadorna blev lite för många. När springet i benen försvann räckte han inte längre till. Men vi tar det från början.
Park Ji-sungs liv började i Seoul, den 25 februari 1981. Hans födsel registrerades emellertid i Goheung, som var pappans hemstad. Han växte sedan upp i Suwon, en satellitstad till Seoul.
Namnet ska förresten vara just Park Ji-sung, men Park är familjenamnet och Ji-sung tilltalsnamnet. På koreanska blir det 박지성, alternativt 朴智星 för den som föredrar hanja. Bak Jiseong hade det blivit enligt den reviderade romaniseringen av koreanska och det är förmodligen närmare det koreanska uttalet av namnet.
Det var först i fjärde klass som Park började spela fotboll. Tidigt stod han ut som en talangfull spelare, med ett säkert passningsspel, uppseendeväckande dribblingar och god arbetsmoral. Hans ringa fysik vållade emellertid problem när han blev äldre. Pappa Park Sung-jong – som sa upp sig från sitt jobb och blev slaktare för att hjälpa sonens fotbollskarriär – tänkte att lösningen var att mata sonen full med kött. Köttdieten kompletterades av grodor, hjorthorn och hjortblod.
Parks high school-lag vann sin turnering under Korean National Sports Festival 1998. Proffsklubbarna var emellertid inte intresserade av lille Park. Tränaren på high school rekommenderade honom istället till tränaren på Myongjiuniversitetet. Det fanns ingen plats kvar i fotbollslaget men på tennissidan fanns det en öppning och tränaren där var medgörlig.
Det skulle dröja tills han fick träna med fotbollslaget men när han väl fick göra det dök chansen upp. Sydkoreas OS-lag skulle nämligen i januari 1999 träna med universitetslaget. Förbundskaptenen fick upp ögonen för Park och gav honom en plats i OS-truppen. Uttagningen var så oväntad att ryktet påstod att förbundskaptenen tog ut spelaren för att uppfylla ett vad, efter att ha förlorat en match i Go mot universitetstränaren.
Hur som, Park imponerade i OS-laget och i april 2000 debuterade han i a-landslaget.
Där de koreanska klubbarna var försiktiga agerade japanska Kyoto Purple Sanga och sommaren 2000 signerade han sitt första proffskontrakt. Nu var vägen uppåt spikrak.
I september deltog han i samtliga Sydkoreas OS-matcher och månaden därefter var han ordinarie när a-landslaget slutade trea i de asiatiska mästerskapen.
Det blev två och en halv säsong i Japan (där säsongen precis som i Sverige är vår-höst). Sanga blev bättre när Park kom in i laget men det räckte inte för att undvika nedflyttning. Sejouren i andradivisionen blev ettårig, Sanga vann serien och Park tog sin första titel som professionell spelare. Under Parks sista säsong i Japan höll sig laget på den övre tredjedelen i tabellen. Parks avslutning i Japan blev bästa tänkbara, då han i sin sista match för Sanga – på nyårsdagen 2003 – blev cupmästare. Han bidrog själv med kvitteringsmålet när laget vände underläge till seger mot Kashima Antlers.
Då hade Park redan fått sitt internationella genombrott. Han startade samtliga matcher när Sydkorea (under kontroversiella omständigheter) slutade fyra i VM under Guus Hiddinks ledning. Han gjorde segermålet i gruppspelsmatchen mot Portugal och han gjorde mål i straffläggningen mot Spanien.
Totalt skulle Park spela 14 VM-matcher i karriären, fördelat på VM 2002, 2006 och 2010. Han blev utbytt skadad i en gruppspelsmatch 2002 men spelade utöver det alla tillgängliga minuter. I oktober 2008 tog han över kaptensbindeln i landslaget. Totalt skulle det bli 100 landskamper och 13 mål innan han tackade för sig efter tredjeplatsen i de asiatiska mästerskapen 2011.
Det var Hiddink som tog Park till Europa. I januari 2003 signerade han för PSV Eindhoven tillsammans med landslagskamraten Lee Young-pyo. Den första tiden i Nederländerna var tuff. Dålig form kombinerades med skador och det hände till och med att de egna supportrarna hånade honom under match.
Så sakta etablerade han sig ändå i laget och när Arjen Robben lämnade för Chelsea 2004 blev Park en allt viktigare spelare i laget. PSV vann den inhemska dubbeln 2005 och gick överraskande till semifinal i Champions League. Där gjorde Park 1-0-målet i returen mot Milan men till slut blev det förlust på bortamål.
Nu var Park redo för de riktigt stora uppgifterna. Sir Alex Ferguson slängde fyra miljoner pund till PSV och United hade sin första sydkorean. Under debutsäsongen i United startade Park i fler än hälften av ligamatcherna och han spelade även från start när United besegrade Wigan i ligacupfinalen.
Det första ligamålet skulle emellertid dröja till februari. Det kom förstås mot Arsenal, för Park gillade att spela mot Arsenal. Av hans 27 mål i Unitedtröja kom 5 mot Arsenal. Att Park var de stora matchernas man illustreras av att han gjorde fler än ett mål bara mot sju klubbar men att de sju klubbarna inkluderar Arsenal, Chelsea och Liverpool, de tre främsta utmanarna till United under Parks tid i klubben.
Målbidraget var ingalunda stort, 27 mål och 24 assists på 205 matcher imponerar inte för en spelare som mestadels positionerades offensivt. Men positionen var lite av en lögn. Ofta kastade Ferguson ut sin löpstarka korean för att neutralisera motståndarna. Park sprang. Långt, snabbt och smart. Han gjorde det managern sa, vilket uppskattades inte bara av managern utan även av lagkamraterna och supportrarna.
”Han var spelarnas spelare,” säger Rio Ferdinand. ”Bland de bästa i världen gällande rörlighet. Och så intelligent och direkt med löpningarna utan boll. Hans arbetsmoral är overklig, han adderar en dimension ingen annan ger laget.”
Där säsongerna 2006/07 och 2007/08 var segertåg för Manchester United så var de tuffare för Park. Han missade stora delar av hösten 2006 på grund av skada och en ny skada i april höll honom borta till årsskiftet.
Våren 2008 var han emellertid tillbaka när Ferguson behövde en rollspelare mot Roma och Barcelona i Champions League-slutspelet. Till finalen i Moskva lämnades Park emellertid utanför matchtruppen.
”Laget vann, så jag är glad,” försökte Park innan han bekräftade att det var frustrerande att lämnas utanför. ”Mardrömmen i Moskva,” kallades det i sydkoreansk press. Ferguson sa att det var det svåraste beslutet i karriären.
Ett år senare blev Park den första asiaten att spela i en Champions League-final. Det blev förlust mot Barcelona men säsongen kunde ändå sammanfattas som framgångsrik. Park inkasserade sin tredje Premier League-titel och var nu desto mer involverad. Hans 21 starter i ligan var fler än de två föregående säsongerna tillsammans.
Det vi minns bäst från Parks säsong är hans mål i Champions League-semifinalen. Mot Arsenal, förstås. Det innebar 2-0 i dubbelmötet och var i slutändan det matchvinnande målet. Till ligatiteln adderades en triumf i ligacupen och seger i VM för klubblag.
Vid sidan av planen formade Park en oväntad vänskap med Patrice Evra. I omklädningsrummet fick duon smeknamnet Rush Hour.
”Jag pratade inte franska, han pratade inte koreanska och ingen av oss pratade bra engelska. Så jag antar att fotbollens språk hjälpte oss,” kommenterade Park långt senare.
”Patrice var en fantastisk lagkamrat, men ärligt talat är det mer än så. Jag tror att han är min bästa vän i hela livet.”
Hösten 2009 blev det motigt igen för Park. Sjukdom och landslagsspel begränsade honom.
Så blev det Champions League och kvartsfinal mot Milan. Ferguson beordrade Park att neutralisera Andrea Pirlo. Sagt och gjort. United körde över Milan och över 180 minuter var Park bäst på planen, vilket kröntes av 3-0-målet i hemmamatchen.
När Pirlo skrev självbiografi 2013 hade han fortfarande inte hämtat sig.
”Mittfältaren måste ha varit den första kärnkraftsdrivna sydkoreanen i historien, i meningen att han rusade över planen med elektronens hastighet. De hade programmerat honom för att stoppa mig. Hans hängivenhet till uppgiften var nästan rörande. Trots att han var en berömd spelare accepterade han att används som en vakthund.”
En skada på Wayne Rooney förstörde säsongen för United men det blev åtminstone en vinst i ligacupen. Rooney var en av många som uppskattade Park: ”Alla vi som spelade med Park vet att han nästan var lika viktig för våra framgångar [som Cristiano Ronaldo]. Park eller [Darren Fletcher] eller båda var alltid involverade. De var livsviktiga för oss.”
Säsongen 2010/11 var poängmässigt Parks bästa i Unitedkarriären. Ett av målen kom förstås mot Arsenal, det enda i matchen på Old Trafford. I Champions League punkterade han dubbelmötet mot Chelsea, direkt efter att Didier Drogba gett motståndaren hopp. Knappa månaden senare möttes lagen igen, i vad som effektivt var en ligafinal. Redan i första matchminuten skickade Javier Hernández in bollen i nät, assisterad av Park. United vann matchen och ligan.
”Jag har många glada minnen från min egen karriär men kanske var säsongen 2010/11, där United slog rekordet för antalet vunna ligatitlar, den bästa. Jag var väldigt nöjd med min prestation det året,” har han kommenterat.
Ligatiteln 2011 – hans fjärde – innebar i praktiken slutet på det roliga för Park i United. Ja, nästan. Vi hann förstås möta Arsenal en gång till. Det blev seger med 8-2 och Park noterades i målprotokollet.
Sommaren 2012 tackade han för sig i United. Han flyttade till London och Queens Park Rangers. Övergångssumman landade på två miljoner pund med tilläggsklausuler värda ytterligare tre miljoner. Jag vet inte vad klausulerna sa, men jag misstänker att tilläggsmiljonerna stannade i London.
När säsongen 2012/13 inleddes var Park lagkapten för QPR. När han blev knäskadad i oktober hade laget fortfarande inte vunnit någon match. Comebackförsök innebar ny skada och därefter bara sporadisk speltid. På våren tog Clint Hill över som lagkapten. QPR åkte ur Premier League och Park gjorde noll mål för klubben.
Park Ji-sung i Championship ville varken Park eller QPR, så det blev ett lån till PSV. Säsongen 2013/14 blev hans sista som fotbollsspelare. Ett mål och två assists i 4-0-segern mot Ajax blev det sista roliga. Knät höll inte längre för elitfotboll. Förbundskaptenen ville att Park skulle spela VM men Park förklarade att det inte gick.
Efter spelarkarriären blev Park ambassadör för Manchester United. Han har arbetat med välgörenhet hemma i Suwon, något han påbörjade redan som Unitedspelare. Under 2016 började han studera på De Montfort University i Leicester och sommaren 2017 hämtade han ut Fifas examen International Master in Management, Law and Humanities of Sport. Han jobbade som kommentator under VM 2018. Sedan januari i år är han rådgivare åt Jeonbuk i koreanska ligan. Kanske har en framtid som tränare, det får tiden utvisa.
Idag gratulerar vi hur som helst Park Ji-sung på 40-årsdagen!
Res med oss till Manchester!