PÃ¥ söndag tar Uniteds herrar emot Brighton pÃ¥ Old Trafford medan damerna Ã¥ker ner mot Brighton för match pÃ¥ People’s Pension Stadium – i Crawley.
Varför spelar inte Brighton i Brighton kan man fråga sig. Om jag kartlägger The Seagulls (fiskmåsarnas) olika arenor syns de nämligen i varsin ände av Sussex. Brightons herrar spelar på American Express Community Stadium (nära centrum) och Brightons damer spelar alltså på People’s Pension Stadium i Crawley, 20 engelska mil ifrån kusten. Det är viss skillnad på fotboll och fotboll.
Samtidigt gjorde Uniteds damer ett rejält lyft i helgen när de fick möjlighet att spela ligamatch pÃ¥ Old Trafford istället för det vanliga Leigh Sports Village. Det har gäckat mig förut men att damerna – med ett publiksnitt pÃ¥ ett par tusen personer – inte fÃ¥r lov att spela pÃ¥ en större arena med publik, i ljuset av att Storbritannien nu lättar pÃ¥ restriktionerna, känns onödigt trist. VÃ¥ra intressen och prioriteringar är förstÃ¥s olika här. Vissa klarar sig bättre som TV-sport än andra, och även fast jag själv tenderar att se de flesta matcher i efterhand noterar jag ofta hur förbryllande damernas spelprogram kan se ut. En charm med idrott är ju mÃ¥nga gÃ¥nger att man kan bocka in ett givet klockslag eller en veckodag i sin kalender (sÃ¥ att man fÃ¥r rutin pÃ¥ sitt liv och har nÃ¥got att se fram emot), men Women’s Super League verkar famla lite i blindo och United själva har inte alltid nyttjat sitt varumärke för att ”bygga upp” matcherna. Vissa matcher har till och med legat mitt pÃ¥ dagen en vardag. Att Sky Sports nu har tecknat avtal för att sända mer damfotboll frÃ¥n och med nästa säsong kan möjligen ge lite mer struktur pÃ¥ schemat, men det Ã¥terstÃ¥r att se.
Damerna har varit lite ur form de senaste veckorna vilket märktes i första halvlek mot jumbon West Ham i lördags. Lauren James, som har en tendens att skriva in sig i historieböckerna, gjorde såklart första målet för damlaget på Old Trafford i början på andra halvlek. I första halvlek syntes hon dock lite överallt på planen. Christen Press tyckte jag kändes lite ensam längst fram, och det var först efter 1-0 som hon fick utlopp för sitt register (2-0 efter fin pass från Jackie Groenen). Tobin Heath är en spektakulär spelare som saknas väldigt mycket just nu. Hon har förmågan att blixtra till när det behövs, skjuter lika hårt som Super-Mac, och har väl knappt några benskydd på sig? En annan som stuckit ut den här säsongen är enligt mig ytterbacken Ona Batlle (häftigt namn om inte annat). Nuförtiden spelar hon på vänsterkanten medan nyförvärvet Maria Thorisdotter tar platsen till höger. Lotta Ökvist fann dessvärre inte sin plats i backlinjen och har flyttat hem till Sverige igen.
Damlaget uppdaterar sig månad för månad och det gäller att hänga med. En tidig favorit hos mig, lagkaptenen Katie Zelem, kanske inte längre är tillräckligt bra för att leda ett United som likt herrarna ett tag nosade på ligatiteln i början på året. Utvecklingen för damerna kan mestadels beskrivas i positiva termer, även fast jag reserverar mig för att jag fortsatt vill se det lokalt förankrade i laget. Nu har spelare som Emily Ramsey (född i Salford) och Abbie McManus (från Prestwich utanför Bury) gått på lån, och då håller jag en extra tumme för spelare som Zelem och Ella Toone (båda från Greater Manchester). Samtidigt får man nog lov att konstatera att tränaren Stoney kanske måste utöka sin trupp ännu mer för att mäta sig med ettan och tvåan City och Chelsea.
Dessvärre för damerna vann fjärdeplacerade Arsenal sitt Londonderby mot Tottenham i helgen och hotar nu tätt bakom United. Fyra matcher återstår av ligasäsongen och än finns det mycket kvar att spela för. En tredjeplats vore en placering bättre än ifjol och ger en plats i Champions League. Där har man aldrig varit förut. Precis som med herrarna går det ändå hyfsat framåt för damlaget, om än inte alltid lika snabbt och galant som vi gärna hoppas.
***
Påskhelgen bjuder också på United-Liverpool i FA Youth Cup – inte att förglömma.
Res med oss till Manchester!