Det var inte så här det skulle sluta. Casey Stoneys tid som huvudtränare för Manchester United skulle inte ta slut redan efter tre säsonger. Nyheten om att hon nu lämnar United slog ner som en bomb i förra veckan. Jag har fortfarande inte smält det hela.
För Casey Stoney var Manchester Uniteds damlag. Det var hennes skapelse. Hennes titel var huvudtränare men hon jobbade som manager. Casey byggde ett lag från ingenting. Detta är inte ens en överdrift. Uniteds damlag existerade bara som idé när hon hoppade på tåget sommaren 2018. Varenda spelare handplockades. Ett lag formades i Caseys anda med Manchester Uniteds värderingar i grunden.
I vår första säsong vann vi Women’s Championship (andradivisionen) i utklassningsstil. Samtidigt visade laget i cuperna att det kunde konkurrera med lagen i Women’s Super League (WSL) (förstadivisionen).
Med budgeten – vi återkommer till den – som Casey hade till sitt förfogande hade det varit ett misslyckande att inte leda United till Women’s Super League på första försöket. Därmed inte sagt att vi ska nedvärdera prestationen den första säsongen. Att sätta ihop ett lag som vinner matcher är en sak. Att sätta ihop ett lag som faktiskt redan från första matchen är ett lag, det är något helt annat.
För från första stunden charmades vi av damlaget. Manchester Uniteds damlag debuterade med en seger mot förstadivisionens Liverpool. På planen elva startspelare och tre game changers (som Casey kallar sina inhoppare) som spelade för varandra. I vår första ligamatch vann vi med 12-0 (ja, tolv mot noll) mot Aston Villa. När ligasäsongen summerades hade vi målskillnaden 98-7 på 20 matcher.
Damfotbollen är inte alls som herrfotbollen. Åtminstone inte än. Jag är övertygad om att det över tid, om än alldeles för långsamt, kommer att förändras till det bättre. Fast egentligen det sämre. Spelarna i Women’s Super League är proffs (United var ett proffslag redan i Championship) men de tjänar inga astronomiska summor. Som regel bor spelarna tillsammans med lagkamrater. Det möjliggör ett mer jordnära förhållande mellan spelare och supportrar.
Inför vår första säsong i WSL förstärktes laget med spelare av högre kaliber. Vi kunde mäta oss med de bästa även om vi inte på allvar kunde konkurrera. Covid-19 kom, säsongen avbröts och vi landade på en fjärdeplats. Avståndet upp till de tre topplagen – Chelsea, Manchester city och Arsenal (i den ordningen) – var enormt. Avståndet ner till resten var också stort.
Säsongen som avslutades igår närmade vi oss kraftigt. Starka nyförvärv inför säsongen bidrog. Vi ledde till och med serien ett tag och den engelska damfotbollen hade inte längre tre topplag utan fyra. Skador fällde oss. Med en rimligt skadefri trupp är jag övertygad om att vi hade utmanat om titeln. Till viss del måste du kunna hantera skador. Under våren var vi emellertid ofta utan våra fem bästa offensiva spelare. Jag ser faktiskt inte hur du kan ta höjd för det.
Så vi borde stå här med känslan: Nästa säsong, då jävlar!
Men så är det inte. Casey Stoney lämnar oss. Vi har inte full insyn till varför. Klart är emellertid att förhållandena i klubben har varit starkt bidragande till hennes beslut att lämna.
När vi summerar Casey Stoneys tre säsonger som huvudtränare för Uniteds damlag går det inte att dra någon annan slutsats än att det har varit en odiskutabel succé. Hon har gjort ett enastående arbete. För där vår budget i Championship var överlägset störst är den fortfarande inte i närheten av vad de andra topplagen jobbar med.
🛤 𝗔 𝘀𝗽𝗲𝗰𝗶𝗮𝗹 𝗷𝗼𝘂𝗿𝗻𝗲𝘆 𝗳𝗼𝗿 𝗮 𝘀𝗽𝗲𝗰𝗶𝗮𝗹 𝗴𝗿𝗼𝘂𝗽.
Thank you for leading us this far, @CaseyStoney, and wishing you the very best of luck for the future 🔴#MUWomen pic.twitter.com/JspyW5aihz
— Manchester United Women (@ManUtdWomen) May 17, 2021
Casey var damlagets boss, på samma sätt som Sir Alex Ferguson var boss. Jag var inte alltid överens med Casey men jag kan inte föreställa mig att någon annan, med samma förutsättningar, hade gjort ett bättre jobb, eller ens ett lika bra jobb.
Den bestående känslan när Casey lämnar Manchester United är att klubben svek henne. Hon förtjänade så mycket bättre.
Manchester Uniteds damlag utan Casey Stoney kommer inte att vara detsamma. Listen (ni som förstår, ni förstår), Casey har varit fantastisk för Manchester United. Vi kan inte tacka henne nog.
Vad nu för Manchester United?
Men Manchester United går förstås vidare även utan Casey Stoney. Så låt oss blicka framåt och se var vi är och i vilken riktning vi nu vandrar. Här och nu känns det inte alls bra.
Någon fullständig klarhet i varför Stoney lämnar har vi alltså inte fått. De flesta rapporterna pekar på att hon närmast lämnar i protest. Dels ska hon vara besviken på hur United har skött frågan kring träningsanläggning för damlaget och dels ska hon vara besviken på den budget hon har till sitt förfogande. Alternativet är att hon lämnar för att hon har blivit erbjuden en massiv löneökning i USA. Kanske är det en kombination.
Det mesta tyder på att hon hamnar i USA. Det kan jag tycka är märkligt. För som jag ser det är det lagbygget som är hennes styrka och det skulle hon inte ansvara för i USA. Dessutom förefaller det amerikanska systemet, där spelarna har väldigt liten kontroll över sin framtid, inte vara i linje med Stoneys värderingar.
Att Uniteds resurser inte matchar övriga topplag är en odiskutabel sanning. Det är väldigt tråkigt. För det skulle verkligen inte kosta mycket pengar för att på riktigt utmana de bästa lagen.
"I am very proud of what we've built and hopefully they can take it forward now"
An emotional Casey Stoney on saying farewell to Manchester United's Women.
👉 More: https://t.co/t1OWPD1tMC#MUWomen #bbcfootball pic.twitter.com/o4D6510DyK
— BBC Sport Manchester (@BBCRMsport) May 17, 2021
Fortfarande har damlaget ingen fast träningsanläggning. Pandemin har förvisso påverkat detta men att problemet inte är löst efter tre år går faktiskt inte att ursäkta. Givetvis borde alla Uniteds lag ha samma träningsanläggning som bas. Det är faktiskt bara att fixa och det är oacceptabelt att United inte har gjort det.
Problemet med träningsanläggningen kan mycket väl ha varit en bidragande faktor till de många skadorna som laget har haft den här säsongen.
Ser vi till lagets framtid så känns allt väldigt ovisst just nu. Det blir mycket intressant att se vem som tar över efter Stoney. Beroende på den tränarens kaliber får vi en uppfattning om hur intresserade United faktiskt är av sitt damlag.
På spelarsidan tyder nu det mesta på att vi inte återser Tobin Heath och Christen Press i United. Framför allt Heath är ett enormt avbräck. Dessutom tyder precis allt på att Lauren James kommer att lämna för Chelsea.
Vidare har det spekulerats i att Jackie Groenen ska vara på väg bort, även om Stoney har viftat bort det ryktet.
Oavsett är det självklart att United behöver plocka in några högkalibriga nyförvärv i sommar. För vi har trots allt en trupp som går att bygga vidare på. Frågan är bara om United bryr sig tillräckligt för att göra det.
Res med oss till Manchester!