Väck mig i augusti

Ja visst är det svårt att hitta något kreativt och intressant att skriva om när säsongen blev som den blev och när fotbolls-EM börjar redan ikväll. Det är nästan som att fotbollshjärnan stannar i takt med att domaren trycker visselpipan i munnen och blåser för kung, fosterland, sommar, EM och sol. Nästan som en själv, fast jag kanske främst blåser för hålla en anständig promille och en bra glödbädd.

Det ska ändock nämnas att EM blåser av stapeln senare ikväll, speciellt med tanke på att jag själv är en manisk TV-tittare när det vankas EM eller VM. Jag brinner lika mycket för Italien – Turkiet som Wales – Schweiz, det är något speciellt med mästerskap och den gemenskapen som växer fram bland människor, oavsett om du sympatiserar med AIK, Djurgården, Liverpool eller Manchester United. Det är fint.

Sen ska vi ju faktiskt inte glömma, för den som kanske främst bara ser Sveriges matcher (ja, jag utgår från att alla som läser det i alla fall sträcker sig till att se Sveriges matcher), att vi faktiskt har en hel del ”reds” som ska spela EM. Dean Henderson, Harry Maguire, Luke Shaw,  Marcus Rashford, Paul Pogba, Bruno, Scott McTominay, De Gea, Lindelöf, Daniel James och Dylan Levitt. En mindre skvadron har blivit kallade att representera sitt land, och många har faktiskt en realistisk chans att ta hem hela det där jävla europamästerskapet. Om man får uttrycka sig på ett typiskt Zlatanesquet sätt.

Det ska också nämnas att Donny fick ge återbud, på något vis kändes det som att det här var hans chans för att få lite upprättelse efter att ha spenderat mindre tid på Old Traffords gräs än de där arga demonstranterna. Tragikomiskt på något vis. Att en halvfet rörmokare från Cheetham Hill har sprungit runt mer på planen än en värvning för 400 miljoner.

*

Om man nu mot förmodan väljer att inte beblanda sig i folkfesten och missar något som kan anses vara större än Robinson-Robbans Robinsonkupp som lämnade SVT i lågor, så finns det ju så klart andra saker man kan roa sig med. Om man är en självutnämnd självplågare, eller för vissa masochist, så kan man också försöka att följa Manchester Uniteds transferfönster. Som oftast är mer rörigt än ett barnkalas när tårtan kommer fram. Eller om du älskar att bli bombad med rubriker i fet stil, för som vanligt är vi kopplade till varenda person som har sparkat en boll framåt. Och för de som inte alltid hänger med men som minsann har bestämt sig för lite härligt självplågeri kan ett tips vara att sicksacka sig igenom kulspruteregnet av spelare som kopplas till oss men som vi alla vet är lika aktuella som Raymond & Maria, och precis som oss rutinerade silly season följare vill vi inte veta vart Ramos, Ronaldo, Gaitan, Sneijder eller Koulibaly har köpt sin tröja.

**
Vilket påminner mig om en händelse som symboliserar allt som Manchester United står för när det kommer till större värvningar. Jag beslutade mig för någon vecka sen att göra mig av med min älskade telefon, eftersom att jag fick en ny av jobbet, TÄNK GRÖNT! SECOND HAND! Skanderade jag stolt hemma hos min familj, kanske finns det någon annan som kan älska min vinröda iPhone som jag har älskat den i så många år. Sagt och gjort, ut på blocket med den med en perfekt tagen bild som bevisar hur väl jag har tagit hand om den. Tjugofem kronor senare och en bombardemang av prutande snålsvenskar som egentligen ska skämmas för buden som smattrade iväg från deras tangentbord och telefoner, kom jag i kontakt med Martin. Martin,  som såg värdet i ett materiellt ting som jag värderade oerhört högt skrev, ”Jag tar den till fullt pris”. Fantastiskt tänkte jag, fler borde vara som Martin tänkte jag också. Martin som framstod som lika mogen och vis som Morgan Freeman, dykte upp någon dag senare på min veranda, och när jag öppnade dörren stod han där med ett leende, två äpplen hög och cykelhjälmen i högsta hugg. För Martin var ju faktiskt bara (om jag gör någon ockulär chansing) typ elva eller tolv år. Vart han fick pengarna ifrån, ingen aning, kanske en tidningsrutt eller något annat men vi kom överens om att avrunda neråt till tusenlappen.

***

Och om någon ska lära sig av Martin så är det Manchester United i den här Sanchosoppan, det sket sig förra året för att vi inte kunde möta den summan Dortmund krävde. Nu är vi där igen, allt personligt är klart med Sancho själv men vi matchar inte Dortmunds värdering av deras älskvärde Sancho. Fortsätter vi vara så dumsnåla kommer det snart en annan Martin och tar Sancho ifrån oss.

För mig handlar det inte längre om trovärdiga källor längre. Spelar ingen roll vem det än är som skriver att ”nu är Sancho nära”, eller ”nu är det personliga kontraktet klart”. Jadon Sancho själv hade kunnat ladda upp en video av han själv rappandes till melodin av Vanilla Ice – Ice Ice Baby, iklädd i en Manchester United tröja, med rapptext som täcker bonusar och tillägg i kontraktet han har blivit erbjuden och ger oss en personligt guidad tur av hans nya hus i Alderley Edge där han ska bo de nästa åtta åren. Jag bryr mig helt enkelt inte längre.

Det här är det jag bryr mig om: 
Vem har vi skrivit kontrakt med? Ingen? Ok cool. Låt mig veta när det har förändrats, annars kan ni väcka mig i augusti när ligan sparkar igång.

Var som Martin.

 


MANCHESTERGUIDE
Manchester United Supporters Club Scandinavia är Manchester Uniteds officiella supporterklubb i Skandinavien. Muss.se är supporterklubbens svenska kanal. Vi producerar redaktionellt innehåll på och informerar om supporterklubbens aktiviteter.
© 2021 MUSS.SE   •   OM MUSS & MUSCS   •   HJÄLP MUSS   •   OM MUSS.SE   •   BLI SKRIBENT   •   INTEGRITETSPOLICY   •   KONTAKTA OSS