DÃ¥ var tiden kommen och Manchester United väljer att förlänga herr Solskjaers kontrakt med ytterligare tre Ã¥r. NÃ¥got som för mig ter sig som aningen konstigt med tanke pÃ¥ vÃ¥r historia med att betala avgÃ¥ngsvederlag i all oändlighet. Välkommen till Manchester United – fotbollsvärldens arbetslöshetskassa.
Myntet är dock som vanligt oförändrat och har fortsatt två sidor, precis som förlängningen av Oles kontrakt. En kan välja att se det negativa med det, att vi förlängde ett pågående kontrakt med tre(!) år istället för att låta Oles sista år på kontraktet spela ut sig under kommande säsong för att då göra en revidering om hans vara eller icke vara i Manchester United, vilket enligt min åsikt, var en alldeles ypperlig plan. Jag har svårt att se något annat lag försöka locka över honom i Januari 2022, när han hade haft sex månader kvar på sitt kontrakt. Jag har också svårt att se Ole själv välja en annan klubb än Manchester United om han har den möjligheten. En kan också se det från den sidan att han har högst vinstprocent av alla tränare sedan Sir Alex Ferguson med sina 55,6 procent.
”Vi Ã¥kte en tidsmaskin fyra Ã¥r tillbaka”
Säga vad man vill om ovanstÃ¥ende men jag har faktiskt haft ett roligare fotbollsliv sen Ole Gunnar tog över Manchester United, absolut det har funnits mÃ¥nga dippar, det finns inget ”silverware” att stoltsera med men det finns en helt annan optimism inför matcherna än vad det gjorde när tränaren hette Moyes, van Gaal eller Mourinho. För en gÃ¥ngs skull ser jag faktiskt fram emot varenda match vi ska spela, det kan jag inte säga att jag har gjort sedan sir Alex Ferguson valde att tugga sitt sista tuggummi och ställa bordsvinet pÃ¥ hyllan hemma i Salford.  Nu när Sancho är officiellt presenterad och Varane stÃ¥r och knackar pÃ¥ porten är det svÃ¥rt att inte se fram emot säsongen. Trots att det kändes som att vi Ã¥kte en tidsmaskin fyra Ã¥r bakÃ¥t i tiden när man sÃ¥g startelvan mot Queens Park Rangers, Matic, Pereira och Lingard, som en krigsveteran med PTSD spelades bilder upp med Phil Jones som slog hörnor, lÃ¥nga bollar pÃ¥ Bengt (Fellaini) eller tiden när varenda spelare i laget kastades under tvÃ¥vÃ¥ningsbussen med Mourinho som förare. Nä, dagens Manchester United osar norsk harmoni.
”Knäpper till oss pÃ¥ huvudet med en lusekofte”
Det lämnar oss med tvÃ¥ val, att stÃ¥ bakom Ole kommande säsong och förhoppningsvis mÃ¥nga fler lyckade säsonger, att vi stÃ¥r enade frÃ¥n fjällen i norr hela vägen söderut till rosengÃ¥rd, eller att fortsatt hänga pÃ¥ hashtaggen #oleout och klaga pÃ¥ allt som gÃ¥r att klaga pÃ¥, som ett dÃ¥ligt äktenskap där enda anledningen till att man är fortsatt äktade är att det inte finns nÃ¥gon annan att gifta sig med. LÃ¥t Ole vara Ole, lÃ¥t han säga att allt är ”fantastikkk” trots att man förlorade med 4-2 mot QPR, lÃ¥t han vara ”at the wheel” en sista färd, lÃ¥t han vara huvudgestalten i en dÃ¥lig film om riddare som rider ut i en sista strid tillsammans. Sen kan vi utvärdera om vi ska ge honom ett saftigt avgÃ¥ngsvederlag och lÃ¥ta alla ”nej-sägare” peka med fingret och smattra iväg ett ”vad var det jag sa” pÃ¥ tangenterna.
Eller så blir det Ole som får sista ordet och knäpper till oss på huvudet med en lusekofte.
Men livet är bra underbart när man är korkad, dum och glad. Och ovetandes.
Res med oss till Manchester!