Manchester United känns starkare och starkare för varje transferfönster sedan den glade norsken fick nycklarna till Old Trafford. Men är truppen tillräckligt stark?
Efter en sprudlande inledning på säsongen mot Leeds, på ett mer eller mindre fullsatt Old Trafford, lurar frågan i bakhuvudet.
Känner man sig redo när säsongen med stort S kommer?
Är det något som kittlar i magropen, som skvallrar om att det är nu det händer?
Att vår säsong äntligen är kommen?
Jag trodde nog det förr, men efter den här sommaren har jag börjat tvivla.
Bara några matcher in i EM tyckte jag mig skymta ’England’ skrivet i stjärnorna. Likaså ’Sverige’ i OS.
Eller varför inte ’Manchester United’ i Europa League.
Sedan följde inte en, inte två, utan tre obarmhärtiga straffläggningar och plötsligt hade medaljerna fått andra hemadresser.
Kanske lät jag mig ryckas med i tongångarna från mediarapporteringen. Och cuper eller mästerskap kan kanske inte jämföras med ligor.
Men visst kan väl en sådan känsla infinna sig även under ligaspel?
Här tänker jag särskilt på de två senaste säsongerna där de som till slut skulle komma att stå som segrare, och som vi varken bör eller ska nämna vid namn, bägge kändes förhållandevis givna redan på förhand.
Skulle det kännas så för också oss?
Eller kan det snarare komma som en blixt från klar himmel, à la Leicester City 2015/2016?
Flera engelska klubbar har förstärkt inför just påbörjade säsong och känns som potentiella aspiranter på den vackraste av pokaler.
Chelsea fick under föregående säsongs upplopp upp farten, minst sagt, efter en sommar då Frank Lampard fått låna Abramovícs rymliga spenderarbyxor.
De har tagit in en Romelu Lukaku som mest sannolikt fått tillbaka självförtroendet sedan en jobbigare sista säsong i Manchester United. Han är, kan man anta, sugen på att motbevisa kritikerna i England.
Och Manchesters tionde största klubb — efter United, F.C United of Manchester, Rochdale, Wigan, Bolton, Salford, Oldham Athletic, Stockport och ett Bury på konstgjord andning — har förvärvat Jack Grealishs tjänster.
MEN.
Manchester United har också värvat. Och bra, åtminstone på pappret.
Tom Heatons återkomst till Carrington tror jag fick samma reaktion hos de flesta Manchester United-supportrar.
”Okej…?”
Att Jadon Sancho till slut skulle få igenom sin flytt till rätt sida Manchester kändes förhållandevis givet från början. Att han skulle få sällskap av Raphaël Varane, vars alla medaljer måste ha krävt en egen fraktbåt över engelska kanalen, var en mindre väntad, men ack så välkommen nyhet.
Värvningarna följer ännu en gång Ole Gunnar Solskjaers tema om ett återuppbyggt Manchester United.
Och den kollektiva känslan av att klubben äntligen rör sig i rätt riktning igen verkar delas inte bara mellan supportrar, utan också uppe i styrelserummet på Old Trafford.
Utöver att han tillåts spendera på stora namn har norrmannen också belönats med ett nytt kontrakt.
Somliga blev förvånade. Det förvånar undertecknad. Jag hade snarare förvånats om han inte erbjudits nytt kontrakt när det bara återstod ett år på föregående.
Så …
Har vi nu blivit starka nog att utmana om titeln?
Kommer detta bli vår säsong?
Är du en obotlig och lättretad optimist rekommenderas du att sluta läsa här.
Inte för att det finns den minsta tillstymmelse till korrelation mellan min magkänsla och vad som sedan sker. Utan därför att detta är en krönika. Och därför att undertecknad är en kronisk pessimist när det kommer till Uniteds nuvarande förmåga att prestera under press.
För att stå emot trycket av att ta över och hålla en ligaledning krävs, i de flesta fall, erfarenhet av att klara liknande prövningar. Och det har försvinnande få i 2021 års Manchester United.
Detta kan emellertid komma att ändras om något år, med både lite tur och goda prestationer i andra sammanhang.
Men vem vet? Kanske skadar sig mer än halva Guardiolas manskap. Kanske bestämmer sig Tuchel för att börja livea Tottenhams Jose Mourinho anno 2020.
Kanske snubblar ytterligare en utmanare på den sista raksträckan, liksom deras kapten gjorde 2014.
Ett maktvakuum uppstår. En vackert röd underdog ser sin chans.
Och vem gillar inte en sådan?
Plötsligt hörs kanske muller från ett klarblått himlavalv.