Femfaldig engelsk mästare. Artonde flest mål för Manchester United. Tredje flest mål i Premier League-historien. Idag gratulerar vi den grovt underskattade anfallaren Andy Cole på 50-årsdagen.
I sin sjunde match som Unitedspelare blev Andy Cole den första spelaren någonsin att göra fem mål i en match på Old Trafford (till dags dato är det bara Dimitar Berbatov som har upprepat bedriften). Tolv mål (och två assists) på arton matcher under debuthalvåret i United är på pappret fina siffror.
Ändå var det något som skavde. Med Eric Cantona långtidsavstängd förlorade United titeln till Blackburn Rovers med en poängs marginal. I den sista ligamatchen mot West Ham missade Cole stora chanser att skjuta ligan till United.
Under sin första hela säsong som Unitedspelare gjorde Cole bara elva ligamål. Detta följde han upp med sex ligamål säsongen 1996/97. Det sägs att han inför den säsongen blev erbjuden till Blackburn som delbetalning för Alan Shearer.
Cole kom till United som den dyraste brittiska värvningen någonsin. Han levde inte upp till förväntningarna de första åren.
Att vara dyrast var inget nytt för Cole. Han blev Bristol Citys rekordvärvning sommaren 1992 och mindre än ett år senare blev han Newcastles rekordvärvning.
Andy Cole gjorde succé i Newcastle. Under debutsäsongen sköt han tolv mål på tolv matcher då Newcastle vann andradivisionen i överlägsen stil. Han följde upp detta med att vinna skytteligan i Premier League säsongen 1993/94. För detta prisades han som årets unga spelare i England.
Cole gjorde 34 Premier League-mål den säsongen. Det är fortfarande den bästa noteringen någonsin av en spelare under en säsong under Premier League-eran (Shearer skulle tangera den noteringen ett år senare men spelade fler matcher än Cole). Låt gå för att det är svårare nu, då ligan har bantats från 22 till 20 lag.
Måltakten minskade något för Cole under hans andra säsong i högstadivisionen. Det är ändå inte svårt att förstå att Alex Ferguson tyckte att Cole var värd sju miljoner pund (sex miljoner kontant plus Keith Gillespie till Newcastle).
Sin klubbs dyraste spelare skulle Cole bli för fjärde gången när han lämnade United. Då, i december 2001, betalade Blackburn åtta miljoner pund. I reella termer gjorde United alltså en vinst. Men medan han blev den dyraste brittiska spelare när han anslöt till United så betalade Blackburn inte ens en tredjedel av vad United hade betalat för Juan Sebastián Verón några månader tidigare.
Innehållsförteckning
Den tidiga karriären
Andrew Alexander Cole föddes i Nottingham hösten 1971. (Egentligen föredrar han Andrew men det är en kamp han inte kan vinna.) Hans pappa, som hade emigrerat från Jamaica 1957, arbetade i en kolgruva. Det var emellertid i London som Cole skulle inleda fotbollskarriären, närmare bestämt i Arsenal.
Han vann sin första medalj som Arsenalspelare, i form av Charity Shield 1991. Arsenal såg inte hans storhet och det stod tidigt klart att han inte skulle få en ärlig chans. Charity Shield blev hans andra och sista match för Arsenal. Det blev lån till Fulham (då i tredjedivisionen) och Bristol City (då i andradivisionen). I Bristol City fick han sitt lilla genombrott och klubben hostade snart upp med rekordpengar (en halv miljon pund) för att tinga honom på permanent basis.
Så värst permanent blev det inte, inte ens ett helt år faktiskt. Cole öste in mål (25 på 49 matcher) och kopplades snart samman med diverse klubbar i Premier League. I slutändan blev det Newcastle och en fortsättning i andradivisionen (den här gången var rekordprislappen 1,75 miljoner pund). Men det var närmast en självklarhet att Newcastle skulle hasta upp till Premier League, så flytten till högstadivisionen sköts bara upp några månader.
I Newcastle fick Cole sitt stora genombrott. Efter mindre än två år i klubben som aldrig vinner något blev Andy Cole en Manchester United-spelare.
Sheringham och Cole
Den omedelbara succén som han bjöd på hos Bristol City och Newcastle skulle inte upprepas i United. Kanske hade det blivit annorlunda om inte Cantona blivit avstängd bara ett par veckor senare.
Den första hela säsongen i United blev ingen succé på ett personligt plan. Det kan spela mindre roll då United vann dubbeln. Nu ska vi heller inte påstå att Cole inte bidrog alls. Han gjorde till exempel segermålet i hemmamatchen mot Newcastle, Uniteds huvudutmanare i ligan. Vidare ett par viktiga mål på våren. Först i FA-cupsemifinalen mot Chelsea (seger 2-1) och sedan i Manchesterderbyt på påskafton (seger 3-2).
Dessutom 2-0-målet mot Middlesbrough i ligaavslutningen. Målet som definitivt slog fast att United skulle vinna ligan.
Att säsongen 1996/97 inte blev så värst bra beror delvis på ett dubbelt benbrott efter en horribel tackling av Liverpools Neil Ruddock i en reservlagsmatch. Cole var tillbaka i spel sensationellt tidigt men målen trillade inte in i önskad takt. Ändå var han där med några viktiga mål, till exempel mot Arsenal och Liverpool, två av Uniteds huvudutmanare i kampen om ligatiteln.
Efter säsongen la Cantona skorna på hyllan. Därmed blev Cole det självklara valet som toppforward.
Cantona ersattes av Teddy Sheringham. Det borde ha varit problematiskt. För Andy Cole hatade Teddy Sheringham. Nej, det är ingen överdrift.
”Jag skulle aldrig ifrågasätta Sheringhams talang som förstklassig fotbollsspelare,” skrev Cole 2010. ”Jag har bara personligen avskytt honom i 15 år.”
Det hela kom sig av att Sheringham vägrade skaka Coles hand när Cole blev inbytt mot Sheringham för sin debut i det engelska landslaget. Nu verkar det som att de slutligen har grävt ner stridsyxan.
Hur som helst. Cole och Sheringham avskydde varandra utanför planen. De pratade aldrig. På planen fungerade de väldigt bra tillsammans.
United blev titellösa säsongen 1997/98. För Andy Cole personligen var det emellertid hans dittills bästa säsong som Unitedspelare. Efter säsongen röstades han fram som den näst bästa spelaren i England.
Den (nästan) uteblivna landslagskarriären
Andy Cole var alltså Englands näst bästa spelare säsongen 1997/98. Detta till trots fick han ingen plats i den engelska truppen till VM 1998.
Det kan egentligen räcka för att sammanfatta Coles landslagskarriär. Totalt fick han bara göra femton landskamper och det blev bara ett enda mål.
Terry Venables gav bara Cole chansen en gång. Glenn Hoddle likaså. Han fick sin tredje landskamp (den tredje som inhoppare) under den tillförordnade förbundskapten Howard Wilkinson. Första starten kom i fjärde landskampen, under Kevin Keegan.
Där gjorde England bort sig.
Yorke och Cole
Den 20 augusti 1998 blev Dwight Yorke Unitedspelare. Många trodde att det skulle innebära slutet för Andy Cole som Unitedspelare. Så blev det icke.
Succén var inte omedelbar. Yorke fick Cole som anfallspartner i sin Uniteddebut. Matchen blev mållös. Dryga månaden senare hade Yorke etablerat sig som Uniteds ledande anfallare. Cole? På de sju matcherna efter Yorkes debut fick han nöja sig med ett par korta inhopp, det ena i en redan avgjord match.
Den 3 oktober 1998 fick Yorke och Cole chansen tillsammans igen, i bortamatchen mot Southampton. Cole spelade fram Yorke till matchens första mål och gjorde sedan matchens andra mål själv.
Firma Yorke och Cole var nu ett faktum. Cole gjorde sex mål och en assist på sex matcher, Yorke bidrog med fem mål och sex assists.
Yorke och Cole var nu inte bara Uniteds självklara anfallspar. Från ingenstans gjorde de på nolltid anspråk på att vara världens bästa anfallspar. De hade en närmast telepatisk förståelse för varandra.
Cole gjorde mål på Yorkes framspelningar. Yorke gjorde mål framspelad av Cole. Allra tydligast var det i Barcelona, när Yorke hoppade över bollen och lämnade den till Cole, som på ett tillslag skickade bollen till Yorke. Medan hela Barcelonas försvar nu stod i kön och funderade på om de skulle ha senap till korven så skickade Yorke bollen tillbaka till Cole, som förstås gjorde mål.
Deras kemi, trots att de har helt olika personligheter, var lika bra på som utanför planen.
När Chelsea skickades ut ur FA-cupen gjorde Yorke två mål, båda gångerna framspelad av Cole. I Champions League-semifinalen la Cole upp för Yorke och sedan bjöd Yorke tillbaka, i vad som kan argumenteras vara Uniteds bästa match någonsin.
Cole sköt slutligen segermålet när United avgjorde ligan med en seger mot Tottenham i den sista omgången.
United vann till slut en unik trippel. Yorke och Cole var etta och tvåa i den interna skytteligan samt etta och fyra i den interna assistligan, för 53 mål och 26 assists tillsammans.
Säsongen 1999/2000 sköt Yorke och Cole United till en ny ligatitel.
United skulle bli mästare för tredje året i rad 2001, Coles femte ligatitel på sex år. Nu var emellertid varken Cole eller Yorke lika bra som förr.
När Ruud van Nistelrooy så värvades inför säsongen 2001/02 fick Andy Cole allt mindre förtroende. Han önskade mer speltid och bad om en flytt. I december 2001 fick han som han ville och Cole skrev på för Blackburn.
Yorke och Cole skulle återförenas när även Yorke, sommaren 2002, skrev på för Blackburn. Nästa gång var det Cole som följde efter Yorke. Då till Sunderland, där de fick den gamla lagkamraten Roy Keane som manager. Succé? Inte direkt. Cole gjorde noll mål för Sunderland.
Cole gjorde tre säsonger för Blackburn – 37 mål på 100 matcher – och flyttade sedan kors och tvärs i England. Han gjorde en säsong var för Premier League-klubbarna Fulham, Manchester City, Portsmouth och Sunderland. Han hade även sejourer på lån hos Championshipklubbarna Birmingham och Burnley.
Spelarkarriären avslutade han hos hemstadens Nottingham Forest. Det blev inte alls bra. Han spelade elva matcher för Nottingham utan att göra mål. De kom överens om att bryta kontraktet och kort därefter, den 11 november 2008, avslutade Cole spelarkarriären.
Efter spelarkarriären
Cole har efter spelarkarriären delvis fortsatt inom fotbollen som tränare. Ofta har han arbetat specifikt med anfallare. Senast, under säsongen 2019/20, i Southend United under Sol Campbell.
Han är även verksam som ambassadör för Manchester United. Vi såg honom ofta i legendmatcher. Nu är det mindre vanligt förekommande. Hälsan gör det svårt.
Sommaren 2014 drabbades Cole av njursvikt och i april 2017 genomgick han en njurtransplantation. Hans systerson Alexander donerade sin ena njure.
Cole har berättat öppenhjärtigt om sina problem. Vissa dagar mår han förhållandevis bra. Andra dagar har han svårt att utföra vardagssysslor.
"I don’t want anyone to end up struggling like I did. Research into making things better for kidney patients is so important."
❤️ Love this, @VanCole9 👏
— Manchester United (@ManUtd) April 30, 2020
Spelaren Andy Cole
Andy, Andy Cole,
He gets the ball and scores a goal,
Andy, Andy Cole!
Så lyder sången. Ja, inte singeln som Cole själv släppte 1999. Den ska vi inte prata om.
Tillbaka till supportersången, som går emot den gängse bilden av Cole. För den största kritiken som riktades mot honom var att han brände för många chanser.
Cole kritiserades även för att inte prestera i de största matcherna. Den kritiken vill jag påstå missar målet ungefär som en John Terry-straff i Moskva.
Andy Cole kom till United som en utpräglad målskytt. Alex Ferguson krävde mer av sina anfallare. Manchester Uniteds Cole gjorde inte mål lika ofta som Newcastles Cole. Men han var betydligt mer delaktig i spelet.
Cole blandade det enkla med det svåra. Han gjorde förstås några enkla mål men han gjorde också många akrobatiska mål, som när han sköt ligatiteln till United 1999. Ett rent enastående mästerverk.
Det kan påstås att Andy Cole inte levde upp till förväntningarna i United. Han var en mycket bra anfallare med mycket bra statistik. Men kanske förväntar du dig ännu mer av en rekordvärvning.
Oavsett kan det inte påstås annat än att pengarna som United spenderade på Cole var välinvesterade. Vi fick sju år, 275 matcher, 121 mål och 46 assists. Samt fem ligatitlar. Och två FA-cupvinster. Och en Champions League.
Det allra bästa Cole bjöd oss på var när han spelade med Dwight Yorke. Firma Yorke och Cole var under ett par år världens bästa anfallspar.
Andy Cole gjorde inte bara mål för Manchester United. Totalt gjorde han 289 mål i karriären. Hans 187 Premier League-mål är tredje bäst någonsin, bakom Alan Shearer och Wayne Rooney. Det trots att Cole inte var straffskytt.
Grattis på 50-årsdagen, Andrew Cole!