Snackisar efter Atalanta - Manchester United 2-2

Nummer 139 räddar CL-fiasko

Jaha, vad ska vi säga om det här. Det är inte klokt. Jag hade egentligen tänkt såga den här insatsen ganska kraftigt eftersom det åter igen BARA är briljans från Ronaldo (och i någon mening Fernandes) som löser en poäng idag. Det kommer såklart inte hålla i längden, och frågan är vad laget ska göra åt det här. Hur som helst, vi bör nog klara avancemang om inget helt knasigt händer hemma mot Young Boys, eller vi väntar med den slutsatsen. 

Nummer 139

Det finns inte så mycket att säga. Briljant. Superstjärna. Räddare. Det kommer inte att räcka hela vägen till titlar utan att andra steppar upp, men en bit räcker det ju trots allt. Troligen räcker det hela vägen till slutspel i Champions League i alla fall.

Tempot och bytena

Vi måste instämma med Olof Mellberg som tjatade hela matchen om Uniteds passivitet och pauser istället för att dra upp tempot mot ett hårt presspelande Atalanta. Det lyckades i andra halvlek på Old Trafford senast. Idag fungerar det inte, men måste sägas igen: det satt många fina tempospelare på bänken väl länge idag, och visst var det lite för sent för Pogba att lämna i minut 68.

Cavani är som vanligt bra vid inhopp, men vad förväntades nu igen van de Beek göra på fem minuter efter att inte spelat en minut på väldigt länge? Ja, herregud. Det hade varit riktigt paradoxalt om Donny fått stänka dit ledningsmålet där på slutet. Dags att ge honom lite mer speltid nu månne.

Harry (Luke, och försvaret generellt)

Vi har sagt det förr. Formen på lagkapten Maguire och för den delen vapendragaren Shaw har varit allt annat än landslagsmässig den senaste tiden. Efter skador har det verkligen sett riktigt, riktigt jobbigt ut. Starkare ord brukar användas och även jag är där nu. Men vad är alternativen när dessa bärande spelare i ett av värdens bästa landslag inte håller måttet?

Svaret är inte självklart. Som minst behöver vi tydligen Lindelöf och Varane på planen framåt.

Paul Pogba

Jag vet inte hur många gånger ambivalensen infunnit sig över en spelare som Pogba, särskilt under hans tid i United. Visst kan han vara briljant men det är alltmer sällan man kan uttala det ordet som jag ser det. Å är det numera en gång på tio så är det knappast nog. Slarvet på egen försvarshalva leder till alltför många bjudningar till motståndarlagen. Det måste vara tufft som en anfallare i form (Lingard?) att sitta vid sidan av och se på detta.

Han såg inte ens särskilt glad ut vid kvitteringen till 1-1. Å varför la han nu inte bollen på marken till Ronaldo efter 20 minuters spel? Jag hoppas som alltid att jag har fel om Paul Pogba, men jag tycker liksom att det börjar bli nog nu.

Känslan är ångest

Man vill inte uttala det, men är det inte lite ångestkänsla fortfarande över hela grejen. Kan vi forfarande hamna i Europa Leauge? Det ska väl mycket till men ändå. Och vad händer nu på lördag? Hur ångestnivån ligger de närmsta veckorna avgörs i mångt och mycket efter helgens derby på Old Trafford.

Igen tar jag med mig att Mellberg håller på United, det mildrar ångesten lite.