På tre och en halv säsong som Manchester United-spelare blev Joe Jordan utsedd till klubbens bästa spelare två gånger. Jordan var inte den mest produktiva anfallaren, men han lämnade klubben med respektabla 41 mål på 126 matcher.
Idag fyller Joe Jordan 70 år. Det firar vi med att berätta hans historia.
Det var enkelt att känna igen Jordan på fotbollsplanen. Innan karriären ens hade tagit fart fick han sina framtänder utslagna. Ersättningständerna tog han ut när det var dags för match. Det gav honom ett hajlikt utseende och smeknamnet Jaws.
Hans spelstil matchade utseendet. Joe Jordan var alltid tuff. Ful ibland. Han krigade och gav motståndarna bryderier.
Joe Jordan föddes i skotska Cleland den 15 december 1951. Fotbollskarriären inledde han i Morton från Greenock, där han debuterade vid 16 års ålder. Fotbollsspelandet i Greenock kombinerade han med lärlingsarbete i Glasgow. Valet att satsa fullt ut på fotbollen var inte självklart.
I början av 1970 var Jordans lagkamrat Bobby Collins på besök hos sin gamla klubb Leeds. Finns det någon spelare för oss i Morton? undrade engelsmännen. Collins föreslog Jordan.
Under managern Don Revie hade Leeds vid den här tiden förvandlats från ett bottenlag i andradivisionen till ett av Englands bästa lag. Jordan fick vänta på sin chans. Under debutsäsongen i England spelade han två matcher.
Det var under tredje säsongen i Leeds som han pÃ¥ allvar etablerade sig som en startspelare. Säsongen slutade med att Leeds förlorade Cupvinnarcupfinalen. Att förlora finaler kom att bli Jordans öde som spelare. Ett par Ã¥r senare förlorade Leeds Europacupfinalen. När han hade flyttat till Manchester United skulle han förlora FA-cupfinalen. Senare i karriären adderades finalförluster i Italienska cupen och Associate Members’ Cup (idag EFL Trophy).
Titellös blev han emellertid inte. Han hjälpte Leeds att bli engelska mästare 1974. Det var slutet på Leeds storhetsperiod och det var tydligt att Jordan behövde flytta till en bättre klubb. Det var nära att det blev Bayern München men enighet nåddes inte mellan klubbarna. När Ajax försökte var det istället Jordan som tackade nej, även om hans ambition var att spela på kontinenten.
Till slut blev det en fortsättning i England, efter en flytt till landets största klubb. Näppeligen en okontroversiell flytt, för Manchester United och Leeds United hatade varandra. Rivaliteten kan härledas tillbaka till War of the Roses men i realiteten var det på 1960-talet som klubbarna började hata varandra på riktigt. United och Leeds slogs i toppen av tabellen. Matt Busbys pojkar spelade skönfotboll, Don Revies Leeds var mest bara kända för att vara fula. Busbys United var emellertid inte som Arsène Wengers Arsenal. Om du sparkade på Denis Law så gav Law igen. Hårdare. Sen kom Nobby Stiles och Paddy Crerand med dobbarna före och talade om för motståndaren vad som gällde. Ja, för att vara helt ärlig så var nog Crerand och Stiles där med dobbarna i motståndarnas lår långt innan motståndarna hade sparkat på Law, George Best och Bobby Charlton. Men Leeds var fulare och spelade sämre fotboll. Förstås.
Nåväl, nu ska det här handla om Joe Jordan och inte om United mot Leeds. När Jordan värvades till United i januari 1978 fick klubben hosta upp med 350.000 pund. Det var stora pengar. Större pengar än United någonsin hade betalat tidigare.
Unitedsupportrarna var skeptiska. Var Jordan, från Dirty Leeds dessutom, verkligen värd pengarna?
Jordans första matcher i rött gjorde inget för att tysta tvivlarna. Bara tre mål på sexton matcher under debuthalvåret i United. Det blev, förstås, bättre sen. Annars hade vi inte skrivit den här artikeln.
Vändningen kan sägas ha kommit den 30 september 1978. Då gjorde Jordan, i matchminut 89, det enda målet i Manchesterderbyt på Old Trafford.
Säsongerna 1979/80 och 1980/81 blev Jordan utsedd till Uniteds bästa spelare. Managern Dave Sexton gjorde bara ett halvhjärtat försök att övertyga Jordan att signera ett nytt kontrakt. Ron Atkinson, som ersatte Sexton i juni 1981, såg däremot Jordans storhet och ville behålla skotten. Men då var det för sent. Jordan hade gjort klart med Milan och skulle få uppfylla sin ambition att spela på kontinenten.
Det finns de som menar att Atkinsons United skulle ha vunnit ligan med Joe Jordan i startelvan.
Jordan gjorde tvÃ¥ säsonger för Milan och trivdes alldeles ypperligt. Han beskriver Ã¥ren i Italien – tre totalt, efter Milan gjorde han en säsong för Hellas Verona – som de bästa i karriären.
Ändå gick det inte speciellt bra för Milan, som 1981 var nykomlingar i Serie A. De hade degraderats 1980, på grund av spelskandalen Totonero. Det blev raka vägen ner till Serie B igen. Men andra säsongen i Milan sköt Jordan laget tillbaka tillbaka till Serie A, som vinnare av andradivisionen. Han fick också vinna internationella Mitropa Cup 1982.
Vid sidan av klubblagskarriären hade Jordan också en lyckad landslagskarriär. Han slog sig in i landslaget 1973, utan att ha gjort några ungdomslandskamper. Landslagskarriären avslutade Jordan som målskytt, mot Sovjet i VM 1982. Med det målet blev han första och sista skotte att bli målskytt i tre VM-turneringar (förmodligen, vem vet, Skottland kanske blir bra igen).
Spelarkarriären avslutade Jordan med spel för Southampton och Bristol City. Nästa karriär var som manager och den inledde han redan innan skorna hade placerats på hyllan. I mars 1988 blev han spelande manager för Bristol City. Han jobbade som manager till 1997 (Hearts, Stoke och sedan Bristol City igen). Därefter blev det jobb som assisterande manager till 2017. Ja, han var tillbaka som tränare våren 2021, då han gjorde några månader i Bournemouths ledarstab.
Joe Jordan var förstås en tuffing. Att beskriva honom som enbart en tuffing skulle emellertid vara att förminska hans egenskaper. Jordan var en intelligent anfallare med utmärkt bollkontroll. Då han också var ganska stor så var det givet att han ofta användes som targetspelare.
Hans siffror är inte anmärkningsvärda. Som bäst 15 mål på en säsong, bara 41 mål totalt. Han vann inga titlar som Unitedspelare.
Däremot blev han utsedd till Uniteds bästa spelare två gånger. Att det inte gick bättre för United under Joe Jordans tid i klubben, ja det ansvaret ligger på manager och lagkamrater.
Ett stort grattis på 70-årsdagen, Joe Jordan!