Muss.se » Nyhetsarkiv » Herrlaget

Grattis Sir Alex Ferguson, 80 år!
Grabben från Govan som knäckte Old Firm

Sir Alex Ferguson är en av fotbollshistoriens främsta managers någonsin och även om hans gärning främst är förknippad med Manchester United så finns det många andra berättelser och viktiga ögonblick i skottens liv värda att uppmärksamma. En del av dessa ska vi skildra i denna biografiserie om tre delar, som ett sätt att hylla Fergie inför 80-årsdagen på nyårsafton. 

Govan – där fotbollen gick före skolan

Året är 1941 och i samband med att människan på jorden där och då upplever den mest omfattande konflikten i världshistorien, föds en person som flera årtionden senare ska skriva in sig i fotbollshistorien. På årets sista dag föds Alexander Chapman Ferguson på Shieldhall Road i Govan, Glasgow. Han gjorde så till föräldrarna Elizabeth Ferguson och Alexander Beaton Ferguson. Modern var katolik och fadern – som jobbade med att bygga fartyg – var protestant. Både Alex och hans yngre bror, Martin, skulle gå i faderns fotspår och uppfostras till protestanter.

Govan var under den här tiden ett utpräglat arbetarklassområde i den skotska storstaden och det var snarare regel än undantag att folk arbetade med fartygskonstruktion, på ett eller annat sätt. Levnadsstandarden för familjen Ferguson var vad den var. Det var fattigt, som på många andra håll i staden, men Alex kom åtminstone från ett kärleksfullt hem, med omsorgsfulla föräldrar. Innan fadern fick jobb inom fartygsindustrin hade han bland annat livnärt sig som amatörfotbollsspelare, men någon större inkomst av det blev det av förklarliga skäl inte.

Under uppväxten flyttar Alex och hans familj till 667 Govan Road, där man bor i ett slags hyreskasern. Under sina första skolår går Alex på Broomloan Road Primary School, för att senare gå i Govan High School. Det var dock en sak som utmärkte Alex från de andra barnen. Han var nog egentligen tillräckligt duktig för att utan bekymmer ta sig igenom skolan men problemet var att han inte hade någon motivation eller intresse av skolan. I stället var det fotboll som gällde.

Vid 16 års ålder började Alex satsa på en karriär som fotbollsspelare. Denna inleds i Harmony Row Boys Club för att sedan fortsätta i Drumchapel. Och Drumchapel är faktiskt värt att stanna upp vid. Det är inte bara Alex Ferguson som gjort avtryck i den klubben, utan även hans efterträdare i Manchester United – David Moyes. Vidare har Nottingham Forest-legendaren John Robertson tagit sina första fotbollssteg i klubben.

Med all respekt för Drumchapel, men Alex siktade så klart mot något högre. I Glasgow fanns nämligen favoritlaget: Rangers. Det blev inte Rangers för Alex. Den här gången. År 1958 inleddes i stället officiellt seniorkarriären i Glasgowlaget, tillika den äldsta klubben i Skottland, Queen’s Park. Alex debuterade här som 16-åring och gjorde även mål i sin första match, i vilken man dock förlorade med 2-1 mot Stranraer.

I Queen’s Park var det visserligen bara amatörfotboll som spelades och vid sidan av denna sysselsättning får han arbete på fabrik som verktygstillverkare. Arbetet går emellertid genom en lärlingsutbildning men senare skulle han komma att bli fackrepresentant. Trots att fotbollsspelandet i Queen’s Park gick relativt bra, med 15 mål på 33 matcher, gjorde han flytten till St. Johnstone 1960, där han hade ett slags deltidskontrakt.

För den som kan sin skotska geografi ligger Perth och Glasgow inte precis granne med varandra. Det skiljer närmare tio mil mellan städerna och eftersom Alex hade arbete att ta hänsyn till i Glasgow, blev det pendling den enda lösningen. Arbete under dagen och träning på kvällarna.

Efter ett år i klubben etablerar han sig som proffs men fortsätter likväl som verktygstillverkare. Klubbvalet som blev St. Johnstone har han beskrivit som en mardröm och vid flera tillfällen ska han ha begärt att få flytta. Av alla tankar som flög i hans huvud där och då var att emigrera till Kanada en av dem.

Men det skulle trots allt vända. Alex träffar bland annat sin blivande fru, Cathy, och väl på fotbollsplanen får han nu komma nära sin dröm. St Johnstone skulle möta Rangers på Ibrox och överraskande nog vann St. Johnstone med 3-2. Samtliga mål hade kommit från Alex. Matchen stod och vägde vid resultat 2-2 men med dryga tio minuter kvar fullbordade han sitt hattrick. Matchen utspelades den 21 december 1963, alltså bara dagar från att Alex skulle fylla 22. Nu hade karriären börjat ta fart.

Av: Elias Hallström

  • 1941-12-31: Alexander Chapman Ferguson föds på 357 Shieldhall Road i Govan, Glasgow. Föräldrarna är Elizabeth Ferguson (född Hardie) och Alexander Beaton Ferguson. Mamman var katolsk, pappan – som arbetade med att bygga fartyg – protestant. Alex och hans lillebror Martin uppfostras som protestanter.
  • 1942-1958: Alex växer upp på 667 Govan Road. Han går på Broomloan Road Primary School och senare Govan High School. Ferguson är intelligent men inte tillräckligt intresserad av skolan för att få fortsätta studera efter 16 års ålder. Fotbollskarriären inleds i Harmony Row Boys Club och Drumchapel Amateurs. Favoritklubben är Rangers.
  • 1958-1960, spelare Queen’s Park (33 matcher, 15 mål): Ferguson inleder seniorkarriären i Queen’s Park. Han spelar som anfallare och debuterar vid 16 års ålder. Alla turneringar inkluderade gör han 15 mål på 33 matcher. Queen’s Park har bara amatörspelare. Ferguson kombinerar fotbollsspelandet med heltidsarbete som verktygstillverkare på en fabrik på en femårig lärlingsutbildning. Senare blir han fackrepresentant (shop steward).
  • 1960-1964, spelare St. Johnstone (47 matcher, 23 mål): Ferguson flyttar uppåt i karriären, till St. Johnstone. Klubbvalet var ”en tabbe som blev en mardröm”. Efter ett år blir han proffs men han fortsätter arbetet som verktygstillverkare. I slutet av 1963 överväger han att emigrera till Kanada. Han träffar Cathy Holding.

När Fergie petades

Efter att Alex hade avverkat St. Johnstone skulle Dunfermline Athletic bli nästa anhalt i spelarkarriären. Den idag andradivisionsbaserade klubben signade sommaren 1964 en då 22 år gammal Alex tack vare en bytesaffär mellan Queens Park och Dunfermline, där Alex Ferguson och Dan McLindon gick i motsatta riktningar. I och med detta var karriären som heltidsproffs inledd.

Tiden i Dunfermline beskriver han själv som den bästa i sin spelarkarriär. En herre vid namn Jock Stein riktar Alex ett stort tack mot, dels för att han möjliggjorde transfern till Dunfermline, dels för att den idag framlidne Stein hade lagt grunden och skapat goda förutsättningar för inom klubben strax innan Alex anlände.

Stein skulle emellertid dra vidare efter att Alex hade värvats in, men det skulle trots allt inte ha någon större inverkan på fotbollen som Alex spelade vid den tidpunkten.

”Jag ser tillbaka på den tiden och kan med övertygelse slå fast att jag spelade min bästa fotboll där (från 1964 till 1967). Det var en stor besvikelse att vi inte vann någonting under min tid, men under de inledande säsongerna vann vi nästan dubbeln,” säger Alex i Mike Gibbs bok om Dunfermline, Heroes of Halbeath Road.

Deras vägar skulle sedan korsas igen, men på olika håll, och på lite olika sätt. Stein hade lämnat manageruppdraget i Dunfermline för att i stället ta över Celtic (han hade hunnit med en kort sväng i Hibernian dessförinnan). De bägge möttes i den skotska cupfinalen 1965, men någon Ferguson fanns inte med i startelvan. Efter en svag insats i ligan mot hans före detta klubb, St Johnstone, petades han inför finalen mot Celtic och fick dessutom se sitt lag förlora mötet med 3-2. Alex och hans Dunfermline fick i stället nöja sig med en tredjeplats i ligan den säsongen.

Inte undra på att han beskriver tiden i ”The Pars” som den bästa i sin spelarkarriär. Säsongen 1965/66 kom laget även ut i Europa och från Alex drog sitt strå till stacken genom att ösa in mål. Under den här säsongen slutade i delad skytteligatopp tillsammans med Celtics Joe McBride på 31 mål.

Totalt noterades Alex för 89 mål på 136 matcher i klubben och trots att spelarkarriären stod i zenit och en barndomsdröm snart knackade på dörren, började han även tänka på framtiden. I Dunfermline påbörjar han nämligen tränarutbildningen.

Av: Elias Hallström

  • 1964-1967, spelare Dunfermline Athletic (136 matcher, 89 mål): Sin bästa tid som spelare hade Ferguson, nu heltidsproffs, i Dunfermline, där han tre säsonger i rad var lagets ledande målskytt. Säsongen 1965/66 vann han den skotska skytteligan. Under tiden i klubben påbörjar han sin tränarutbildning. Tiden i klubben var inte entydigt positiv, han petades till cupfinalen 1965.
  • Mars 1966: Alex gifter sig med Cathy.

När Fergie blev landslagsspelare

Länge var det en sanning att Alex Ferguson var en av de bästa skotska spelarna som aldrig någonsin gjorde en landskamp. Så sent som sommaren 2020 gjorde BBC en artikel på ämnet, där det slogs fast att en stor anledning till att Ferguson aldrig blev landslagsspelare berodde på den tuffa konkurrensen på positionen. Och det är svårt att argumentera emot, då exempelvis en viss Denis Law skördade triumfer i Manchester United och även vann Ballon D’or samtidigt som Ferguson kämpade på i Skottland.

För kämpa är rätt ord, då Alex Ferguson inte var någon finlirare. Istället var han en tuff, vissa skulle nog använda ordet ful, anfallare med bra förmåga att befinna sig på rätt plats i straffområdet. Likt en av hans bästa anfallsadepter i United, Ruud van Nistelrooy, gjorde Ferguson få mål från utanför straffområdet, men desto fler inne i det.

Men kämpandet och målgörandet till trots blev det alltså inga landskamper, tills en dag under hösten 2021 då det plötsligt ändrades.

För matcher i det skotska landslagets dräkt hade han spelat. Faktum är att han redan som 18-åring gjorde en landskamp för det skotska amatörlandslaget. Matchen spelades på Rugby Park i Kilmarnock den 5 mars 1960, för motståndet stod Wales och Ferguson gjorde det första målet i en match som slutade 3-3.

De officiella landskamperna för det riktiga landslaget skulle komma sju år senare, i maj och juni 1967. Ett landslag mestadels bestående av yngre, lovande spelare åkte på en nio matcher lång turné till Israel, Hong Kong, Australien, Nya Zeeland och Kanada för att skaffa sig internationell erfarenhet inför VM 1970. Ferguson togs ut i truppen och medverkade i sju av dessa matcher, och lyckades göra nio eller tio mål (mer om det nedan).

Fyra av matcherna, en mot Israel och tre mot Australien, som Ferguson medverkade i uppgraderades under hösten 2021 till att numer klassas som riktiga landskamper, så från att ha varit en av de bästa skotska spelarna som aldrig spelat landslagsfotboll har Ferguson istället fyra landskamper i statistiken, samtliga segrar. På dessa fyra matcher gjorde han antingen tre eller fyra mål, det råder oklarheter vem som faktiskt avgjorde matchen mot Israel. Det kan ha varit Ferguson, men det kan också ha varit Harry Hood eller Eddie Colquhoun.

Men trots att landslagsturnén måste anses som positiv för såväl landslaget som Ferguson fick han alltså aldrig några fler chanser att spela för Skottland.

Av: Gustav Brinck-Larsen

  • Sommaren 1967, landslagsturné: Ferguson reser på turné med det skotska landslaget. Det blir hans enda landslagsspel i karriären. På den här tiden räknades matcherna inte som officiella landskamper, men hösten 2021 uppgraderade det skotska förbundet några av matcherna.

Inga katoliker välkomna

”Ingen annan erfarenhet under mina närmare fyrtio år som en professionell spelare och manager har skapat ett sår jämförbart med behandlingen jag fick utstå på Ibrox,” skrev Ferguson i sin självbiografi 1999.

Sommaren 1967 gick Alex Fergusons dröm i uppfyllelse. Han skulle äntligen få spela för Glasgow Rangers (egentligen bara Rangers, men det är bara i Skottland som det är onödigt att förtydliga). Rangers hostade upp med 65.000 pund för anfallaren Ferguson, vilket innebar en ny rekordsumma för en övergång mellan två skotska klubbar.

Det började ganska bra. Målen trillade kanske inte in i önskad takt och Celtic slog ut Rangers i Ligacupen. Men i ligan var Rangers obesegrade och tabelletta. Ändå fick managern Scot Symon överraskande sparken. Dagen efter klev en oförstående Alex Ferguson in på direktörernas kontor och bad om ett klubbyte.

Så blev det icke och i slutet av säsongen kastade Rangers bort ligatiteln, då de i säsongsavslutningen inkasserade säsongens enda förlust.

Alex Ferguson slutade säsongen som Rangers ledande målskytt. Ändå fylldes tidningarna med rapporter om att hans tid i Rangers var till ända. Ferguson skyller på Willie Allison som var Rangers PR-chef. Allison var fördomsfull och kunde inte acceptera att Ferguson var gift med en katolik. Som PR-chef kunde Allison sprida information via media och det brukade vara Ferguson som fick skulden.

Sommaren 1968 ville Rangers sälja Ferguson. Nu var det anfallaren som sa nej. Rangers förstärkte ändå anfallet och Ferguson förlorade sin ordinarie plats. Celtic vann ligan i överlägsen stil men Rangers gick till final i cupen.

Nu fick Ferguson sin chans att spela en cupfinal. Hur det gick? Celtic vann med 4-0 och Ferguson hölls som ansvarig. Inte för missade målchanser men väl för missad markering, på Celtics 1-0-mål.

Cupfinalen 1969 blev Fergusons sista match som Rangersspelare. När säsongen 1969/70 inleddes var han kvar i klubben, men i bästa fall fick han träna med reservlaget.

Om Ferguson primärt skyller på en fördomsfull omgivning så ska det också sägas att han ofta var villig att bråka med de som bestämde. Efter några månader i kylan flyttade han vidare i karriären. Kanske hade hans historia i Rangers fått ett lyckligt slut om han hade stannat lite längre, för snart skulle klubben anställa en Fergusonbeundrare som manager.

Av: Mikael Österdahl

  • 1967-1969, spelare Rangers (68 matcher, 36 mål): Vid 25 års ålder fick Ferguson sin chans i favoritklubben Rangers. Han värvades för rekordsumman £65.000. På pappret var det upplagt för succé. I realiteten blev det snarare fiasko, även om det statistiskt såg okej ut. Misslyckandet skyller han själv delvis på att Cathy är katolik. På kvällarna jobbade han extra som säljare.
  • 1968: Alex blir pappa, till sonen Mark.
  • 1969-1973, spelare Falkirk (124 matcher, 49 mål): Ferguson hade chansen att flytta till Nottingham Forest men han valde istället Falkirk i skotska andradivisionen. En tid är Ferguson både spelare och assisterande tränare men efter ett managerbyte förlorar han tränarrollen.
  • 1972: Alex blir pappa igen, till tvillingarna Darren och Jason. Darren Ferguson blev Unitedspelare och engelsk mästare under Alex Ferguson 1993.
  • 1973-1974, spelare Ayr United (24 matcher, 10 mål): Ferguson avslutar spelarkarriären som halvtidsproffs i Ayr United. Totalt gjorde han 222 mål på 432 matcher i karriären. Han vinner skotska andradivisionen två gånger (1963 och 1970) men ingen stor titel. Under tiden i Ayr United blir Ferguson pubägare i Glasgow.

När Fergie fick sparken

Det är i East Stirlingshire som managerkarriären inleds för en då 32 år gammal Alex Ferguson. Rollen är på deltid och betalar 40 pund i veckan. Dessutom finns det inte en enda målvakt i truppen när Fergie kliver in i klubben. Men där blir han inte kvar länge. Efter att ha varit ansvarig för laget i 17 matcher med ett facit på tio segrar, tre oavgjorda och fyra förluster är det dags för nya äventyr.

Nästa anhalt blir St. Mirren som i oktober 1974 låg sämre till i tabellen än just East Stirlingshire. Men det var ett bättre jobb för Alex Ferguson och han tackar ja efter att ha rådgjort med den legendariske Jock Stein.

Tiden i St. Mirren kan egentligen bara beskrivas med ett ord – succé. När han tar över laget i oktober 1974 harvar de i den skotska andradivisionen men Fergie ger dem ett rejält lyft. 

Efter att det skotska seriesystemet gjorts om under den här tiden behövde St. Mirren klara åtminstone en sjätteplats säsongen 1975/76 för att hålla sig kvar i andradivisionen (eller, i praktiken bli uppflyttade till andradivisionen. Ja, det var en aning invecklat. De lag som placerade sig bakom skickades till tredjedivisionen), vilket också blev fallet. St. Mirren spelade andradivisionsfotboll även säsongen 1976/77 och vinner denna upplaga. Det gör att Fergie tar dem upp i högstadivisionen och blir därmed mästare med sin klubb. Hans första titel som tränare. Trots de fina prestationerna på planen får sejouren i St. Mirren ett tråkigt avslut. Alex Ferguson får nämligen sparken från klubben den 31 maj 1978, när laget slutar sexa i tabellen. 

Det är än idag inte klargjort exakt varför han får lämna sin roll som manager i St. Mirren. Det ryktas om en del olika saker men enligt en artikel i Sunday Herald är den officiella anledningen att sparkningen berodde på flera kontraktsbrott av Fergie. Deras dåvarande ordförande Willie Todd hävdar i en intervju med The Guardian från 2008 att den primära anledningen till det abrupta avslutet var något annat.

Enligt Todd beror det på att Fergie redan tackat ja till jobbet i Aberdeen. Oavsett vad tog sejouren i St. Mirren slut där och de förblir den enda klubben som någonsin sparkat honom.

Av: Marcus Eriksson

  • 1974, manager East Stirlingshire (17 matcher: 10-3-4, 36-28): Vid 32 års ålder blir Alex Ferguson manager. Första klubben kunde ha blivit Queen’s Park, men hans intervju var, med hans egna ord, en ”katastrof”. Istället tar han över East Stirlingshire. Jobbet är på deltid och med minimal budget. Ferguson gör succé.
  • 1974-1978, manager St. Mirren (169 matcher: 74-41-54, 292-222): Snart flyttar Ferguson uppåt i hierarkin men neråt i tabellen. Han tar jobbet i St. Mirren, inledningsvis även här på deltid, efter att ha rådgjort med Jock Stein. Resultaten är bra, han vinner sin första titel som manager och förbättrar klubben på och utanför planen.
  • 1977, titel 1: St. Mirren vinner skotska andradivisionen. Fergusons första titel som manager.
  • 1978-05-31: Alex Ferguson får sparken för första och enda gången. Varför är inte helt klarlagt, men alla tycks vara överens om att det inte var prestationsbaserat.

En förbisedd gärning i Aberdeen

Det dröjde inte länge innan Ferguson hittade ett nytt jobb. Han skrev på som tränare för Aberdeen, där det skulle bli succé för skotten. Dock så började det inte på bästa sätt, när man säsongen 1979-80 förlorade finalen i den skotska cupen efter omspel mot Dundee. Ferguson tog på sig förlusten då han själv tyckte att han borde gjort fler ändringar inför omspelet. Dock så var förlusten inte någon indikation av vad som skulle komma senare. Istället så vann Ferguson ligan med Aberdeen samma säsong, vilket också var första gången sedan 1965 som varken Celtic eller Rangers vann titeln. 

Detta var dock bara starten för vad som skulle bli en otrolig resa för både Ferguson och Aberdeen. 

Den kommande säsongen 1980/81 vann man den sista upplagan av Drybrough Cup, där de fyra bästa lagen från division 1 och division 2 gjorde upp i en turnering som bestod utav tre rundor och spelades veckan innan ligastarten. I finalen slog man Fergies tidigare klubb St. Mirren med 2-1.

Två år senare tog sig återigen Aberdeen till final i den skotska cupen, men denna gång slutade det lyckligt för Ferguson. Man slog Rangers med 4-1 efter förlängning, och nu började Fergie få tränarerbjudanden från England, närmare bestämt Wolverhampton. Dock var det inte slut på titelsamlandet där, inte ens nära faktiskt. 

Under våren 1983, alltså säsongen 1982-83 gjorde Ferguson och Aberdeen vad som får klassas som en av de absolut största bedrifterna i skotsk fotboll. Man slog giganterna Real Madrid i cupvinnarcupfinalen med 2-1, vilket låter ofattbart. Aberdeen slog de då sexfaldiga Europacupmästarna Real Madrid på Ullevi i Göteborg. Ingen skotsk klubb har vunnit någon lika stort sedan dess.

Man följde upp bragden mot Real Madrid med att, bara dagar senare vinna den skotska cupen för andra året i rad, återigen mot Rangers. Ferguson var dock allt annat än nöjd efter slutsignalen.

”Vi är det turligaste laget i världen”, sa han. ”Det var en skamlig prestation.”

”Och jag bryr mig inte, att vinna cuper spelar ingen roll. Våra standarder har satts för länge sedan och vi kommer inte att acceptera detta från något Aberdeen-lag. Vi ska inte ta någon glädje från detta.”

Nu i efterhand så ångrar dock Ferguson sina ord efter matchen. I en intervju med den officiella Youtube-kanalen för den skotska cupen medger han att han inte borde yttrat sig på det sättet. Man hade precis vunnit mot Real Madrid och spelarna var trötta, något som Ferguson själv tycker att han borde sett.

”Vad jag inte insåg var att spelarna var trötta, och jag borde ha sett det. Att jag gick ut i slutet av matchen och gjorde det jag gjorde var riktigt olyckligt om jag ska vara ärlig”.

Dagen efter bad han också laget om ursäkt.

”Nästa morgon kallade jag in dem i ett mötesrum på Gleneagles och bad om ursäkt. Det var det enda rätta att göra”.

Under hösten 1983 vann Ferguson sin sjätte titel med Aberdeen när man tog hem den Europeiska Supercupen efter att ha slagit Hamburg med 2-0 över två möten. Vid den här tidpunkten hade han också fått erbjudanden från både Arsenal och Rangers, som han tackade nej till och valde istället att stanna kvar i Aberdeen. Arsenal fortsatte med att försöka locka Fergie till London vid två ytterligare tillfällen, men han var inte intresserad. Ett annat Londonlag, nämligen Tottenham jagade Fergusons signatur, även det utan lycka.

Året efter, men samma säsong, alltså 1983-84 så vann Aberdeen ligan för andra gången under Ferguson, och även den skotska cupen. Detta var Aberdeens första, och hittills enda dubbel någonsin.

Av: Jonathan Gren

  • 1978-1986, manager Aberdeen (459 matcher: 272-105-82, 914-374): Det var knappt att Alex Ferguson hade hunnit städa sitt kontor i St. Mirren när han signerade som manager för Aberdeen. I nordöstra Skottland skulle Ferguson göra dundersuccé.
  • 1980, titel 2: Alex Ferguson vinner sin första stora titel, då Aberdeen blir skotska mästare. Det är första gången sedan 1965 som varken Celtic eller Rangers vinner titeln.
  • 1980 (hösten), titel 3: I början av säsongen 1980/81 följer Aberdeen upp ligatiteln med att vinna den allra sista upplagan av Drybrough Cup. (Nej, vi borde förmodligen inte räkna den här titeln. Men vi gör det ändå.)
  • 1982, titel 4: Aberdeen vinner Skotska cupen. Rangers finalbesegras. Alex Ferguson får äntligen vinna en (riktig) cupfinal. Nu börjar Ferguson få anbud från England och han överväger ett erbjudande från Wolverhampton Wanderers.
  • 1983, titel 5: Titelsamlandet eskalerar nu. Lilla Aberdeen från Skottland besegrar Real Madrid i Cupvinnarcupfinalen. Vi tar det igen: Alex Fergusons Aberdeen vinner Cupvinnarcupen. Det är faktiskt ofattbart. Ingen skotsk klubb har vunnit en stor Europacup sedan dess.
  • 1983, titel 6: Aberdeen följer upp Cupvinnarcuptriumfen med att vinna Skotska cupen för andra året i rad. Rangers finalbesegras men Ferguson är inte alls nöjd: ”Vi är det turligaste laget i världen. Det var en skamlig prestation.” Han tackar sedan nej till att ta över Rangers och förlänger istället med Aberdeen.
  • 1983 (hösten), titel 7: Aberdeen vinner Europeiska Supercupen också. Han tackar nej till Arsenal. Det skulle inte ha varit rätt, så kort efter det nya kontraktet med Aberdeen, resonerar han. Arsenal försöker igen våren 1984 och våren 1986. Även Tottenham försöker locka Ferguson till norra London utan lycka.
  • 1984, titel 8: Ferguson blir skotsk mästare för andra gången.
  • 1984, titel 9: Till ligatiteln adderas skotska cupen. Aberdeen vinner sin första dubbel. Det är första, och förmodligen sista, gången som en klubb som inte är Celtic eller Rangers vinner dubbeln i Skottland.

När Fergie blev förbundskapten

Alex Fergusons förhållande till den legendariske skotske förbundskaptenen Jock Stein är speciellt. Det var sommaren 1984 som Fergie får rycka in som assisterande förbundskapten i Skottland bredvid Stein. Den vid tiden 75-årige Stein hade nästan 20 år tidigare, 1967, en riktigt stor titel på sitt cv då han tog sitt Celtic, mer kända som “The Lisbon Lions”, till vinst mot Inter Milan i Europacupen med 2-1. Matchen gick av stapeln i Lissabon denna klassiska vår. Framgången sågs som en mycket stor bedrift då han fått ut allt av sina lokalt uppväxta Celtic-killar. Det var också första gången ett brittiskt lag tog hem cupen. 

Alex Ferguson lär ha sagt att Jock Stein har uträttat saker som aldrig kommer uppnås av en förbundskapten igen. Året 1985 blir ett dramatiskt och mångfacetterat år för Alex Ferguson. Han fortsätter sitt jobb i Aberdeen bredvid landslaget och blir mästare för andra året i rad. Han får också utmärkelsen Officer of the Order of the British Empire (OBE). Intressant i sammanhanget är att Celtic och Rangers sedan dess lagt beslag på samtliga ligatitlar. Aberdeen har totalt tre ligatitlar i bagaget. Under våren 1986 vinner Ferguson även skotska cupen för fjärde gången med sitt Aberdeen. 

Arbetet i landslaget under året 1985 handlade om VM-kval till mästerskapet 1986 i Mexiko, som vi alla förknippar starkt med Diego Armando Maradona. Maradona ledde Argentina till vinst efter en dramatisk final mot Tyskland. I september säkrar Skottland en playoffplats genom 1-1 borta i kvalmatchen mot Wales. Det hela slutar dock i tragedi då Jock Stein faller ihop strax före slutsignalen. Han avlider senare. Ferguson har i många sammanhang hyllat sin mentor Jock Stein som den bästa genom tiderna. Bland annat har han talat sig varm för alla sena lördagsnätter och samtal på hotellen där massören Jimmy Steele fick göra mängder av te. Tydligen var Stein en nattmänniska och lät inte sällan Ferguson köra de tidiga träningspassen. Ferguson har uttalat att Stein identifierade storhet när andra inte kunde det, och att han såg potential när andra missade den samtidigt som han lät Ferguson själv utveckla sina idéer. 

Den dramatiska händelsen gör att Ferguson får ta över landslaget temporärt och laget säkrar senare avancemang till VM genom totalt 2-0 mot Australien. Äventyret i Mexiko slutar dock med att Skottland får nöja sig med matcherna i gruppspelet. Det blir uddamålsförluster mot Danmark och Tyskland och oavgjort mot Uruguay.

Ferguson gör totalt tio matcher som förbundskapten innan han till fullo koncentrerar sig på klubblaget igen. Han gör sedan sin sista sejour i Aberdeen under hösten 1986. Totalt innebär det att han tagit elva titlar totalt. Under året börjar också rykten gå att Ferguson kommer att lämna för Barcelona men det rinner ut i sanden. Istället kommer han att ersätta Ron Atkinson i Manchester United i november. Resten är historia av det bästa slaget.

Av: Peter A Lilja

  • Sommaren 1984: Alex Ferguson blir assisterande förbundskapten till Jock Stein, ett jobb han kombinerar med jobbet som manager för Aberdeen.
  • 1985, titel 10: Aberdeen blir mästare för andra året i rad. Sedan dess har Celtic och Rangers lagt beslag på alla ligatitlar. Sedan 1962 har Celtic och Rangers båda vunnit många ligatitlar. Alex Fergusons Aberdeen vann tre. Alla andra klubbar tillsammans har samlat ihop två.
  • 1985: Alex Ferguson tilldelas orden Officer of the Order of the British Empire (OBE).
  • 1985-09-10: Via 1-1 borta mot Wales säkrar Skottland en playoffplats till VM 1986. Kort före slutsignalen kollapsade Jock Stein. Senare avled Stein.
  • 1985-1986, förbundskapten Skottland (10 matcher: 3-4-3, 8-5): Efter Steins död får Ferguson ansvaret som förbundskapten på temporär basis. Den 1 oktober 1985 anställs han officiellt som förbundskapten över VM 1986. Skottland kvalar in till VM via 2-0 totalt mot Australien men går inte vidare från gruppspelet i turneringen.
  • 1985 (hösten), titel 11: Det skotska titelsamlandet kompletteras, då Aberdeen vinner Ligacupen. Under säsongen 1985/86 för han samtal med Barcelona men det mynnar inte ut i något.
  • 1986, titel 12: Alex Ferguson vinner Skotska cupen för fjärde och sista gången. Det är hans sista titel i Skottland. I början av 1986 spekuleras det i att Ferguson ska ersätta Ron Atkinson i Manchester United. Ferguson indikerar att han ska lämna Aberdeen efter säsongen 1985/86. När säsongen 1986/87 inleds är han emellertid kvar i klubben.