En fin andra halvlek gjorde att Manchester United på onsdagskvällen tog årets första ligaseger. David de Gea räddade länge 0-0 för United, och när akademiprodukterna sedan klev in i målprotokollet i den andra halvleken så blev det till slut en ganska trivsam afton. Särskilt roligt ur svensksynpunkt är givetvis att matchens första mål gjordes av Anthony Elanga, som därmed gjorde sitt första mål för säsongen.
Ganska uselt, faktiskt
Vi måste dock börja med den första halvleken, och därifrån finns det inte jättemycket kul att hämta. Eller visst, David de Gea tillhör ju laget och när han står för två, tre riktigt bra räddningar är det naturligtvis positivt för honom. Men för United som lag, att det skall behövas mot ett lag som Brentford, är det inget positivt att behöva rapportera om. Men faktum är att utan De Gea hade Brentford gjort ett eller två mål i den första halvleken, och då hade den här kvällen slutat på ett helt annat sätt.
Det positiva som jag tog med mig från de första halvleken var att Anthony Elanga, och till viss del också Mason Greenwood, ändå stundtals såg ganska pigga ut, och att deras löpvillighet gav utrymme åt Bruno Fernandes, samt att portugisen då fick några att slå bollar mot. Detta gav ju också utdelning senare i matchen.
Något som inte såg bra ut i den första halvleken var innermittfältsparet, Fred och Scott McTominay, men även båda dessa herrar lyfte sig i halvlek nummer två.
Academy FC
Det syntes ganska omgående att det var ett annat United som kom ut till den andra halvleken. Tempot var högre, beslutsamheten bättre och man tryckte ner Brentford på ett sätt man inte lyckades med i den första halvleken.
Det skulle inte heller ta mer än tio minuter för United att få utdelning. Fred, den förste innermittfältaren att lyfta sig, slog ett fint inspel till Elanga som tagit en minst lika fin löpning in från vänster. Bollen studsade precis innan han skulle ta emot den, vilket gjorde att hans mottagning hamnade i perfekt nickhöjd och precis som hans första Premier League-mål (från förra säsongen) gjorde han alltså sitt andra med huvudet.
Med tanke på hur mycket skit han kommer få nedan skall det sägas att en nyckelsekvens i ledningsmålet är att Cristiano Ronaldo drar sig ur den centrala positionen vilket öppnar upp för Elanga. Beröm skall ändå ges där beröm förtjänas.
Sju minuter senare var det dags för mittfältare nummer två, Scott McTominay, att få stå för ett bidrag till ett mål. Detta då han vann kampen på mittplan, satte upp Ronaldo som med en fin bröstning gav Bruno Fernandes fri lejd mot målet. Väl framme vid straffområdet var Fernandes oerhört osjälvisk och spelade enkelt bollen i sidled till Mason Greenwood som kutat efter, vilket gjorde att engelsmannen enkelt kunde rulla in bollen i öppet mål.
Skönt för Rashford
Med 2-0 och 20 minuter kvar ville Ralf Rangnick förändra, mer om det nedan, och in kom bland annat Marcus Rashford. Hans form motiverade inte inhoppet, men Rangnick vet hur viktig en Rashford i slag kan vara och vill väl “tvinga” fram en positiv formkurva.
Och idag blev det bästa utdelning, då Rashford sex minuter efter sitt inhopp friställdes av Bruno Fernandes, som fick sin andra assist för dagen, och smackade upp bollen i det närmaste krysset.
Målet punkterade matchen och gjorde att Brentfords reducering efter hörna blev tämligen meningslös. Men framförallt var det oerhört skönt att se Marcus Rashford le igen.
Väx upp, Ronaldo
Avslutningsvis måste vi dock ta upp ett av klubbens stora problem, nämligen Cristiano Ronaldos ego. Han hade, om vi hårdrar det, en riktigt bra aktion i matchen, då han satte upp Bruno Fernandes till friläget som gav Greenwoods 2-0, och en ganska bra vid 1-0. Utöver det var det ganska tomt från honom.
När klockan då passerade 70 och Ralf Rangnick ville förändra, ja då blev det så att Ronaldo var en av de två som fick lämna planen. Helt rimligt var det, då Ronaldo är 36, matchen borde kunna spelas av utan honom och han dessutom haft lite skadekänningar den senaste tiden. Gå av planen, ta på dig en jacka och sätt dig på bänken är det man då kan begära av en spelare som snart gjort 20 år på den högsta nivån.
Blev det sÃ¥? Självklart inte. Som ett litet barn satte sig Ronaldo inte pÃ¥ en stol, utan pÃ¥ ett trappsteg och tjatade pÃ¥ Rangnick. Det gick bland annat att utläsa “why me?” pÃ¥ hans läppar. Faktum är att han när Marcus Rashford satte 3-0 sex minuter efter att Ronaldo blivit utbytt, ja dÃ¥ satt han fortfarande och gnällde.
Detta agerande är inte värdigt en klubb som United. Självfallet kommer det spelas ner från Rangnicks håll, det kommer sägas att det är bra att spelarna vill spela och så vidare. Men den här typen av agerande är inte snyggt och är definitivt inte något som gynnar Manchester United.