Manchester United slog till stort på deadline day med värvningarna av Signe Bruun (lån), Diane Caldwell och Jade Moore. I den här artikeln ska vi titta närmare på nyförvärven och vad de kan ge oss.
De tre nyförvärven ger otvivelaktigt United ett lyft inför säsongsavslutningen. Tränaren Marc Skinner får mer att laborera med. United nämns nu allt oftare, även bland objektiva tyckare, som en titelkandidat. Personligen känner jag att det är orealistiskt. Vi har fem poäng upp till Arsenal medan Chelsea är en poäng före oss med en match till godo. Det är stora avstånd i den här ligan, även om de båda Londonklubbarna har överraskande poängtapp den här säsongen.
En mer realistisk målsättning är att säkra en topp 3-placering, vilket betyder Champions League-spel nästa säsong (åtminstone kval till turneringen). Där har vi nu fyra poäng ner till Manchester City (Tottenham ligger förvisso en poäng före City men de ska realistiskt sett inte hålla hela vägen). Givet utgångsläget måste det ses som ett misslyckande om vi inte når Champions League.
Ska vi summera säsongen som bra ska vi helst också vinna en av de två inhemska cuperna.
🇮🇪 "Diane will add lots of experience."
🏴 "Jade is a wonderful leader."
🇩🇰 "Signe's movement is phenomenal."The boss delivers his verdict on our three deadline day arrivals 💬#MUWomen pic.twitter.com/zXdNiZmCq8
— Manchester United Women (@ManUtdWomen) January 28, 2022
Diane Caldwell: defensiv bredd
Om vi ska klassa någon av deadline day-förvärven som en panikvärvning är det nog Diane Caldwell. Med skadan på Millie Turner uppstod ett stort hål i Manchester Uniteds defensiv. Att Caldwell, som blir damlagets första irländska spelare, ska fylla det hålet är nog att skruva upp förväntningarna för högt.
Individuellt kan varken Caldwell eller Maria Thorisdottir, som anslöt för ett år sedan, ersätta Turner. Förhoppningen får istället bli att backlinjen som enhet kan höja sig. Där kan Caldwells rutin – när hon debuterar blir hon damlagets äldsta utespelare någonsin – bli en viktig faktor. Samtidigt går det inte att blunda för att North Carolina Courage valde att inte aktivera Caldwells optionsår. Att hon sedan signerade ett halvårskontrakt med United är ytterligare en indikation på var hon står. Caldwell kommer till United för att göra sitt bästa i några månader.
Det vi ska förvänta oss är att hon breddar backlinjen. Givet den korta perioden som fanns för att hitta försvarsförstärkning efter Turners skada ser jag det som en vettig värvning. Kanske kunde vi ha fått bättre kvalitet. Förmodligen hade det inneburit en spelare på ett längre kontrakt som inte heller hade tagit backlinjen till nya höjder. Då är det i mitt tycke bättre att plocka in en veteran på ett korttidskontrakt och fokusera på spets i sommar.
Att Caldwell är supporter till klubben är givetvis en stor bonus. Förhoppningsvis kan det betyda att hon på rent adrenalin höjer sin nivå ett snäpp.
Som många i damfotbollen har Diane Caldwell gått vägen via college i USA. Hon spelade för Hofstra Pride, där även vår gamla mittback Amy Turner och vår nuvarande vänsterytter Leah Galton har spelat. Caldwell blev sedan kvar i USA och spelade för Hudson Valley Quickstrike och Albany Alleycats innan hon flyttade tillbaka över Atlanten. Ja, inte helt, för hon stannade till på Island och gjorde några månader för Þór/KA. Därefter Norge och storsatsande Avaldsnes. Under debutsäsongen i Norge blev det en överlägsen seger i andradivisionen. Snart etablerade sig klubben som ett topplag i Toppserien.
I takt med att det gick bättre för Avaldsnes så blev speltiden mindre för Caldwell. Hon flyttade till Tyskland vårsäsongen 2016 och fick se sitt Köln sluta sist i Bundesliga. Medan Köln skeppades neråt i seriesystemet så blev Caldwell kvar i Bundesliga, efter en flytt till SC Sand. De fyra första säsongerna i klubben spelade hon nästan varenda match, i ett lag som stabilt höll sig kring åttondeplatsen i tabellen. Höstsäsongen 2020 var hon inte riktigt lika given i laget och 2021 valde hon att återigen testa lyckan i USA, nu hos North Carolina Courage i NWSL. Hon var mestadels reserv (7 matcher från start, 17 matcher som oanvänd avbytare i ligan).
Caldwell är inte bara en rutinerad klubblagsspelare. Hon har också 84 landskamper för Irland på meritlistan. Detta trots att hon var utanför landslaget under något år, då hon inte kom överens med förbundskaptenen.
Det troliga är att vi kommer att få se Caldwell som mittback när hon spelar för United, även om hon också behärskar spel som ytterback och som mittfältare. Till United kommer hon med massor av rutin. Förhoppningsvis kan hon lära de yngre försvararna ett och annat.
Jade Moore: erfarenhet på mitten
Om Diane Caldwell är en breddvärvning så kan Jade Moore tänkas bli en nyckelspelare. Samtidigt måste vi sätta ett frågetecken efter Moores namn. Detta då hon missade hela ligasäsongen 2021 i USA på grund av en skada. Hon var tillräckligt bra efter skadan för att Orlando Pride skulle erbjuda ett nytt kontrakt. Den första tiden i United blir det ändå rehabiliteringsträning. Därför är det svårt att veta exakt var hon står just nu.
Om matchformen är långt borta så borde det åtminstone vara enkelt för Moore att hitta rätt när hon väl är i speldugligt skick. Inte bara har hon rik erfarenhet av spel i Women’s Super League. Hon har också jobbat med Marc Skinner tidigare, både i Birmingham City och i Orlando Pride. (Här ska vi för tydlighet notera att Moore hade lämnat Birmingham när Skinner fick uppdraget som huvudtränare för klubben.)
Född i Worksop hösten 1990 skulle Moore spela seniorfotboll för Lincoln City redan 2005. Något år senare upptäcktes två hål i hennes hjärta men hon var tillbaka i träning bara ett par veckor efter operationen. Vid sidan av fotbollen utbildade hon sig till idrottsterapeut och vid 23 års ålder var hon egen företagare. Så dags hade hon via Leeds United, där hon 2010 vann Women’s Premier League Cup, hamnat i Birmingham City. Moore vann FA-cupen med Birmingham 2012. Karriären fortsatte i Notts County och Reading innan hon våren 2020 bestämde sig för att testa lyckan utomlands, då hon signerade för Orlando Pride.
📆 #OTD in 2018, @jade_moore20 secured us a point away at Manchester City! pic.twitter.com/5uv6Olkm1E
— Reading FC Women (@ReadingFCWomen) October 26, 2021
Tiden i USA blev knappast vad Moore hade tänkt sig. Säsongen 2020 blev inställd på grund av covid. Hösten 2020 flyttade Moore till Atlético Madrid på lån. Speltiden i Spanien blev begränsad och lånet avbröts i förtid. Ännu mindre speltid blev det i USA. Hon blev knäskadad och missade hela ligasäsongen. Så på grund av omständigheter blev det bara fyra matcher i NWSL Challenge Cup för Moore under tiden i USA.
Moore var ordinarie i det engelska lag som vann U19-EM 2009 och på seniornivå har hon bland annat ett VM-brons från 2015. Totalt har hon gjort 50 landskamper.
Skinner har beskrivit Moore som “den komplett mittfältaren”. I United kommer hon säkerligen att användas som en av två sittande mittfältare. Moore är en utmärkt bollvinnare som adderar kraft till mittfältet. Hon har även förmågan att diktera tempot i matcher och den erfarenhet hon tar med sig kommer lagkamraterna säkerligen dra nytta av.
När Moore är i speldugligt skick blir det mycket intressant att se hur Skinner formerar sitt mittfält. United har både bredd och spets på mitten, med spelare som Vilde Boe Risa, Jackie Groenen, Hayley Ladd, Lucy Staniforth, Ella Toone och Katie Zelem i truppen.
Signe Bruun: offensiv spets
Diane Caldwell och Jade Moore får ändå ursäkta. Nyförvärvet vi är mest spända på är Signe Bruun. Inte bara för att offensiva spelare alltid är mer intressanta än defensiva, utan även för att hon är en högklassig spelare som kan ge vår offensiv en ny dimension.
Vi skulle kunna titta på hennes begränsade speltid i Lyon (två starter, nio inhopp i ligan) och tvivla. Mer rättvisande för hennes kvalitet är att hon har ett mål var 66:e minut i ligan den här säsongen. Vid 23 års ålder vill Bruun spela fotboll. För att få göra det i Lyon ska hon konkurrera ut spelare som Ada Hegerberg och Eugénie Le Sommer.
Målsprutan Bruun inledde seniorkarriären i Fortuna Hjørring, där hon gjorde 62 mål på 89 ligamatcher. När hon flyttade till Paris Saint-Germain 2018 hade hon skjutit den danska klubben till två ligatitlar och ett cupguld.
Debutsäsongen i Frankrike kan vi placera i kategorin se och lär. Det följdes upp med att hon sommaren 2019 slet sönder korsbandet. Efter mer än ett års rehabilitering gjorde hon bejublad comeback när PSG besegrade Arsenal i Champions League-kvartsfinalen 2020. Bruun blev inbytt i matchminut 74 och sköt segermålet tre minuter senare.
I semifinalen blev Lyon för svåra men PSG skulle få sin revansch i ligan. Fotbollsvärlden chockades när PSG spräckte Lyons svit på 14 raka ligatitlar.
Lyon tog inte det med ro och storsatsningen innebar bland annat att klubben värvade Signe Bruun. I Lyon har Bruun, räknat i mål per minut, i ligaspelet varit klubbens effektivaste spelare. Detta till trots har hon mestadels fått finna sig i att agera inhoppare. Med Le Sommer tillbaka efter lån och Hegerberg i toppform direkt efter skadecomebacken tycks både Lyon och Bruun ha tänkt att hon skulle må bra av en ledande roll i England.
Hösten 2017 fick Bruun sin första chans i det danska landslaget. I VM-kvalmatchen mot Kroatien blev hon inbytt på tilläggstid. Ett par minuter senare hade hon gjort sitt första landslagsmål. Först hösten 2021 skulle hon etablera sig i landslaget på allvar. Då stänkte hon in tolv mål på sex VM-kvalmatcher. Det såg Bruun röstas fram till Danmarks bästa spelare, före Chelseas Pernille Harder.
Det är den formen vi hoppas att Bruun tar med sig till United. Exakt hur anfallet formeras med Bruun i laget återstår att se. Det enklaste är att Bruun tar platsen som spjutspets och att Alessia Russo flyttar ut på en kant. Ett alternativ är att Bruun och Russo får bilda anfallspar.
Klart är oavsett att Bruun så ofta som möjligt ska befinna sig i offensivt straffområde. Hon blir också, 178 cm lång, ett stort vapen på offensiva fasta situationer.