De allra flesta associerar förmodligen Jaap Stam med Manchester United, och det är ganska enkelt att förstå varför. Den nederländske försvarsgiganten gjorde visserligen bara tre säsonger på Old Trafford men det blev ändå tillräckligt många för att han än idag har ryktet om sig som en av klubbens bästa mittbackar någonsin. Idag har vi den stora äran att gratulera Jaap Stam på 50-årsdagen.
Jaap Stam växte upp i den lilla staden Kampen, några mil från Amsterdam, och började som ung sin fotbollskarriär i det lokala laget DOS Kampen. Där stannade han ända till 20 års ålder innan flytten gick till den större grannstaden Zwolle för spel i laget som idag huserar i andradivisionen i Nederländerna. Här inleddes seniorkarriären och ganska snabbt etablerade han sig som given i mittförsvaret. Att Stam var ämnad för att spela mittback rådde det nog inga tvivel om, något som framför allt hans storlek och styrka (faktiskt även snabbhet) vittnade om.
Efter PEC Zwolle betade han av både SC Cambuur och Willem II innan en av landets giganter bestämde sig för att knipa honom, nämligen PSV. Under 90-talet var PSV en klubb som skördade inhemska framgångar och vann fyra ligatitlar under ett decennium, bland annat med brasseinfluenser som Romario och Ronaldo. Därutöver fanns välkända namn såsom Phillip Cocu och Boudewijn Zenden.
Säsongen 1996/97 vann PSV ligan och Stam var en av förgrundsfigurerna i Dick Advocaats lag. Faktum är att hans insatser till och med belönades med utmärkelsen som årets spelare i hemlandet.
Borta på de brittiska öarna hade Manchester United under samma säsong även dem vunnit sin liga och hade delvis börjat skörda frukten av vad som kommit att kallas The Class of ’92. Ungdomarna hade börjat ta alltmer plats men på mittbackspositionen var tillväxten däremot skral. Steve Bruce hade vandrat vidare och kvar inför nästkommande säsong stod man bland annat med Gary Pallister, som hade passerat 30-strecket, norrmännen Ronny Johnsen och Henning Berg samt en 18-årig Wes Brown.
Vidare hade man dessutom tappat Eric Cantona, som i mångt och mycket var katalysatorn för Uniteds framgångar på 90-talet. Säsongen 1997/98 skulle Arsenal dra det längsta strået och vinna Premier League men United slutade tvåa och hade givetvis siktet inställt på att återta tronen.
Hur gör man det? I vilken ände börjar man? I Manchester United var mittbackarna grunden, enligt Sir Alex Ferguson själv.
”Alltid mittbackarna. Jag var ute efter stabilitet och jämnhet. Ta Steve Bruce och Gary Pallister till exempel: innan jag hittade det paret hade vi inte en suck,” skriver Ferguson i sin självbiografi.
Det är en ganska resonabel poäng han gör. Vi kan ta det senaste, bästa, exemplet på när det var mittbackarna som var det centrala i skottens lagbyggen. Rio Ferdinand och Nemanja Vidic utgjorde förmodligen klubbens bästa mittbackspar någonsin.
Det vore att ta i att placera Ronny Johnsen och Jaap Stam i det facket men ett solitt mittbackspar var det minsann. För det var ju nämligen så att Ferguson skulle se till att förstärka i försvaret. Han vände sig till Nederländerna och PSV och fick United att hosta upp en rekordsumma för Stam. Sommaren 1998 var han 26 år gammal och blev där och då United dyraste försvarsinvestering någonsin. Prislappen? £10,6 miljoner.
Gällande nyss nämnde Ferdinand var det en spelare Ferguson hade ögonen på men West Ham-produkten gick som bekant till Leeds United. Det var Sir Alex nöjd med där och då, efter att ha sett mittbacken bli helt överkörd. Historien kan dock de flesta. Ferdinand skulle ett par år senare, närmare bestämt 2002, skriva på för United och inte bara bräcka Stams transferrekord, utan även bli den dyraste försvaren någonsin vid den tidpunkten.
Men hur var då Stams tid i United? Kort men framgångsrik är en enkel och passande beskrivning. Den idag 50-årige mittbacken vann Premier League sina samtliga tre säsonger i United, en FA-cuptitel, och så naturligtvis Champions League 1999. Individuellt vann även Stam priser. Hans namn fanns med i årets lag, utsett av spelarna, under alla sina säsonger på Old Trafford och utmärkelsen som årets försvarare av Uefa kammade han hem två gånger i rad.
Inte konstigt att det fanns en trygghet med Stam i mittförsvaret. Peter Schmeichel menar att det är den bästa försvararen han har haft framför sig och frågade man på den här tiden Premier League-tränarna vilken spelare de helst skulle vilja sätta in i sitt lags startelva, då var det inte Thierry Henry och Alan Shearer…
Yip Jaap Stam is a big Dutchman,
Get past him if you f*cking can,
Try a little trick and he’ll make you look a dick,
Yip Yap Jaap Stam…
Som tidigare nämndes var Stam som gjord för att spela i den bakre delen av planen. Med undantag för tiden i PSV var det inte heller någon målglad spelare vi hade att göra med, även om en del försvarare kan ha näsa för mål. Faktum är att när karriären i United summerades stod det endast ett mål i kolumnen. Jag kan bara tala för mig själv i detta fall, men det finns något rent i det också. Något som får en att påminnas om de grundläggande delarna i hur fotboll är uppbyggt; en målvakt för ett utslagsgivande skydd mot ditt eget mål, en backlinje för skydd mot din egen borg, mittfältare som soldater, och anfallare som attackerar.
Stams enda mål i United kom ganska slumpartat. I en redan avgjord match mot Leicester City på bortaplan stod nederländaren så gott som omarkerad i bortre delen av straffområden och stötte in bollen i nät till slutresultat 6-2.
”Det var mitt första mål för Manchester United och det var fantastiskt att få göra ett men det har inte heller ändrat min uppfattning om mål. Det enda som räknas för mig är att vi gör det utslagsgivande målet,” sa Stam efter att ha gjort målet i 6-2-segern.
Det målet kom på vintern 1999 och trots att det inte blev några fler mål från nederländaren skulle det ju gå ganska bra för United under våren ändå. Det fanns andra som kunde göra jobbet framåt, så länge Stam såg till att det städades rent i backlinjen.
I mitten av maj samma år stod till slut United som segrare av Premier League efter att ha gått en jämn kamp inpå mållinjen med Arsenal. Ni vet så klart i vilken riktning den här säsongen skulle fortsätta, när cuperna också skulle avgöras. Den 22 maj tog United hem FA-cuptiteln efter att ha besegrat Newcastle United med 2-0, men utan vår huvudrollsinnehavare för dagen i startelvan. Anledningen var dels att Ferguson ville vila en del av de viktigaste spelarna till Champions League-finalen, dels hade Stam haft bekymmer med hälen. En häl som för övrigt skulle bli en återkommande angelägenhet.
Stam byttes emellertid in mot slutet av matchen, då United redan ledde med 2-0 och tillställningen var så gott som avgjord. Fyra dagar senare stod han startklar tillsammans med Johnsen i mittförsvaret mot Bayern München i Champions League-finalen. Egentligen var det nog tänkt att Berg skulle kamperat med Stam och att Johnsen då skulle klivit upp på det centrala mittfältet tillsammans med Nicky Butt. Rockader, som ett resultat av att Roy Keane var avstängd. Eftersom Berg dock var skadad fick det bli Johnsen där bak och så klev David Beckham in centralt på mittfältet.
Ett frisparksmål är givetvis inte mycket att göra något åt, även om det ska sägas att Johnsens ganska svajiga ingripande som ledde fram till frisparken hade kunnat undvikits. Mario Basler satte 1-0 tidigt och United var pressade i stort sett hela matchen igenom. Med ungefär kvarten kvar att spela var Mehmet Scholl nära att lobba in bollen bakom Schmeichel men bollen tog i stolpen.
”När jag vände mig om och såg att bollen kom mot mig visste jag att vi skulle vinna,” sa Schmeichel när han såg tillbaka på matchen flera år senare. Och så blev det ju också.
Stam beskriver vidare upplösningen av matchen som de två bästa minuterna i sin karriär.
”Jag minns att jag tittade på matchklockan på Camp Nou och såg minuterna försvinna iväg. Det såg illa ut men Teddy [Sheringham] och Ole Gunnar [Solskjaer] gjorde mål i vad som var mina bästa två minuter i min karriär.”
Unitedkarriären hade mer eller mindre peakat under första säsongen i United men trots det skulle det alltså bli två raka ligatitlar till de efterföljande säsongerna. 1999-00 spelade Stam regelbundet, med undantag för ett par gånger då han inte var med i truppen. Säsongen därpå skulle det endast bli 15 matcher från start i den röda tröjan. Anledningen var den tidigare nämnda hälen som spökade, och som han dessutom behövt genomgå operation för att få bukt med.
Hela historien med Stams avslutande tid i United är väldigt märklig och även lite beklaglig. Ferguson har själv erkänt att det var ett misstag att släppa mittbacken. I sin självbiografi tar han hål på myten om att beslutet om att sälja Stam berodde på den omstridda självbiografi Stam hade släppt i november 2001, där nederländaren varit tämligen transparent med detaljer inom klubben och hur Ferguson, bland annat, ska ha uppmanat sina spelare att filma om de fick chansen.
Så fort Stams bok hade publicerats blev det givetvis ett möte med bossen, där Stam fick stå till svars för hur han egentligen tänkte med boken.
Hela den soppan ska dock inte ha varit avgörande för beslutet att sälja mittbacksgiganten. Han hade passerat 30-strecket och det där med hälsenan var något som störde Ferguson. Intresse fanns i alla fall från den italienska huvudstaden, både från det ljusblåa och vinröda lägret. Roma bjöd 12 miljoner pund. Lazio bjöd 16,5 miljoner pund.
Det faktum att Stam fick beskedet att han inte längre var önskvärd av Ferguson på en bensinmack, någonstans mellan deras respektive hem, bidrar inte till några plåster på såren direkt. Ferguson har beskrivit det som smärtsamt att behöva ge beskedet på en bensinmack, eftersom det ju var en respektabel människa och någon som älskade att spela för klubben.
Stam gick därefter till Lazio, för att sedan göra en sväng i AC Milan. När karriären skulle avslutas flyttade han hem till Nederländerna och rundade av med en säsong i Ajax. Efter spelarkarriären kom han in på tränaryrket och började i klubben där han fick sitt första genombrott, nämligen PEC Zwolle, om än som interim. Han tog därefter över Ajax ungdomslag och hittade efter det tillbaka till de brittiska öarna. Reading blev anhalten, där han stannade från 2016 till 2018. Det blev till och med en återkomst till Old Trafford, då hans lag mötte United i FA-cupen 2017.
Den gången blev det förlust för Stam och hans mannar med 4-0. Som försvarare under hela sin karriär kändes det förmodligen inte helt bra att se sitt lag släppa in fyra bollar. Men kanske spelade resultatet den gången mindre roll när han själv ser tillbaka på det.
Någonstans känner nog alla inblandade parter att det som skedde för drygt 20 år sedan var olyckligt men ändå förlåtligt. Det är ju inte heller Stams sorti från United vi supportrar ska minnas. Det blev som sagt bara tre säsonger på Old Trafford men det räckte också för att vi än idag kan kalla honom en av klubbens bästa mittbackar någonsin.
Grattis på 50-årsdagen, Jaap Stam!