Muss.se » Nyhetsarkiv » Herrlaget

Krönika
Det är svårt att släppa pessimismen, även för mig

Som vanligt när det kommer till Manchester United så läggs en rosenbädd av hopp under försäsongen. Motståndare som Liverpool känns helst plötsligt som ett norrländskt gäng på Gothia Cup och istället för att bli pulveriserade är man den som pulveriserar. Men det har vi upplevt tidigare.

Ja, hopp är något fascinerade, på något vis gör det att man hastigt glömmer allt som har varit och ser endast optimistiska möjligheter och färgstarka visioner om det som en gång var under Sir Alex Ferguson och att Erik Ten Hag är både visionären och profeten i en gestalt. Låter det bekant? Javisst, det är väl alltid så på vår försäsong och särskilt när vi har fått en ny tränare. Spelare som Rashford tar ingen semester och tränar sig igenom en hel sommar (som vanligt?), Martial som kommer, från att ha blivit utbuad av sina egna fans i Sevilla, för att nu kunna göra 30 mål kommande säsong och från ingenstans bubblar en varm känsla fram av att vi faktiskt kan vara med och slåss i toppen. Låter det också bekant? Ja, absolut, däremot efter tio år av besvikelse så vet nog vi alla att verkligheten är något helt annat, att verkligen slår nedåt istället för uppåt och att vi kanske och troligtvis vinner våra första två matcher på säsongen men likt ett allt för hårt pumpat luftslott så imploderar det och vi står på skrala elva poäng efter tio matcher, ish.

”kulregn av pessimism”

Det är liksom lätt att bli en pessimist eller att bli en bitter och aningen mullig surgubbe när man år efter år får leva med besvikelsen och att man år efter år aldrig lär sig. Därför är det svårt att vara något annat än just en fotbollspessimist. Dock ska det tilläggas att jag fortsatt är något av en fotbollsromantiker och ten Hag får mig att sicksacka genom kulregnet av pessimism och trots det vara något förväntansfull. Spelare som Eriksen, Malacia och Martinez känns oerhört spännande och för en gångs skull trycker vi inte på ”stjärnvärvningar” utan har förhoppningsvis hittat guldkorn där det kanske inte kändes så självklart att leta.

”det finns lite Marcos Rojo i en kille från Gualeguay i Argentina”

Det ska ju givetvis också skrivas om vårt transferfönster, och är det något jag gillar så är det just transferfönster, däremot så är det sällan jag gillar just Manchester Uniteds. Malacia, spännande, ung, fullblodsproffs(?) är en jäkla low risk och high reward, särskilt med tanke på att han kostade ungefär en Andreas Pereira, nackdelen är väl att vi sitter med tre vänsterbackar, vilket borde betyda att vi bör och måste sälja Telles som i sin tur är helt rimligt och borde ha varit planen redan innan säsongen.

Sen har vi Lisandro Martinez, som redan nu sågas på grund av sin längd (175 cm) av experter, och att han kommer att få det svårt som ”kort” mittback att stå emot Kanes, Mings, Van Dijks och allt vad dom kan heta. Samtidigt så tror jag att ten Hag vet exakt hur han ska använda honom, och jag tror mer på hans omdöme än på gnällgubbarna på twitter och i sofforna på BT Sports. Vi ska inte glömma Marcos Rojo, som levde och dog för Manchester United, om än inte den bästa fotbollsspelaren så ta mig fan den hårdaste som tagit på sig den röda dressen på länge, och det är svårt att inte älska som fotbollsromantiker. Att det finns lite Marcos Rojo i en kille från Gualeguay i Argentina, det är jag helt övertygad om. Däremot har vi sju mittbackar just nu, och rimligtvis torde Bailly, Tuanzebe och Phil Jones försvinna, helst nyss.

”som alltid blir ett magplask från femman”

Eriksen lämnar jag osagt av förklarliga skäl, han förtjänar en helt egen krönika eller ett avsnitt i when we were kings, kanske något att bita i för Erik Niva. Det ska dock kommenteras om Frenkie de Jong-gate, Nagelsmann sa det som vi alla tänkte på när Barcelona värvade Lewandowski, att det är väl den enda klubben i världen som saknar pengar men ändå köper alla spelare de kan komma åt. Det låter som manuskriptet till ett dåligt avsnitt av lyxfällan, samtidigt vet vi ju att om skiten skulle träffa fläkten så kommer provinsen Katalonien att lösa ut FC Barcelona, så bevisligen kanske de inte ens behöver de Jong-pengarna? Trots det har de varit tydliga med att dom inte vill ha honom kvar men hans agent har varit tydlig med att han vill stanna. Lite som försöka bli av med 25-årige son som fortsatt finner det bekvämt att bo hemma hos mamma och pappa istället för att flytta ut.

Jag vet inte i alla fall, vill vi ha någon som inte ens vill vara hos oss? Har vi inte tröttnat på den här typen av prestigevärvningar som alltid blir som ett magplask från femman. En spelare som nu uttryckligen hellre skulle spela i Chelsea än hos oss. Nej tack, men om han nu mot förmodan kommer får han bevisa motsatsen även om jag har svårt att se det hända.

Jag ska också nämna hur jävla dåligt det här buandet mot Maguire under försäsongen är, jag köper att det buades under förra säsongen, och han ensam bar inte den skulden, men buande under en försäsong? Pinsamt.