Krönika

Frenkie de Nope

Jag förstår inte.

Den här krönikan skulle kunna bli väldigt kort. Främst därför att den borde kunna sammanfatta Manchester Uniteds stora transfersaga anno 2022 på följande vis:

Manchester United vill köpa spelare.

Spelare vill inte spela för Manchester United.

Manchester United köper inte spelare.

Samma misstag har begåtts oräkneligt många gånger de senaste åren.

Åtminstone känns det så.

Spelare som köpts för dyra pengar, men som har anlänt av fel anledningar. Oftast på grund av att lönekuverten varit så tjocka att klistret nästan släppt från pappret.

Så hade kanske inte varit fallet denna gång. Snarare hade det sannolikt berott på att spelaren i fråga inte längre är önskvärd i den nuvarande klubben och därför tvingas flytta.

Men ändå.

För det är just så situationen ser ut.

Manchester United är superintresserade av Frenkie de Jong och har hoppat i spenderarbyxorna i storlek XXL.

Den nye managern har nämligen bestämt sig för att göra honom till sitt dyraste nyförvärv för sommaren.

Sin gamle protégé.

Samtidigt vill Barcelona göra sig av med nederländaren.

Men sagda nederländare behåller sitt krampaktiga tag om Sagrada Famílias torn och vägrar låta sig flyttas.

I regel drar vi oss för att skriva om spelare eller managers som inte har med Manchester United att göra.

Men med tanke på hur många entydiga uppgifter som presenterats på sistone blev det svårt att bortse från den här gången.

I skrivande stund säger ryktena att de Jong stannar. Och att det beslutet skulle kosta honom halva hans lön.

Detta därför att Barca har finansiella problem.

Japp. Klubben som värvat för över en miljard i sommar har inte råd att betala sina spelares löner.

Det låter ju fullt rimligt, inte sant?

Den katalanska klubben ter sig som den där ungen på förskolan som kastar bort sin leksak så snart en ny presenteras för honom eller henne.

Nyare är bättre.

Hej, Raphinha. Hej då, de Jong.

Det verkar inte spela någon roll att den marginellt äldre leksaken i det här fallet kostade över 800 miljoner.

Man kan fråga sig hur de kan tillåtas fortsätta bete som de gör.

Man kan också fråga sig varför Qatar står som värd för VM i år.

Något säger mig att svaren sannolikt blir ganska likvärdiga.

I Barcelonas senaste match under sin USA-tour spelades de Jong ur position. Manager Xavi hävdade att detta emellertid inte skulle tolkas som att han nu anses överflödig.

Få hade kanske den tanken innan Xavi satte ord på den.

Ett invecklat hjärntrick?

Kanske.

Kanske inte.

Oavsett ser inte Ajax-sonen ut att vara villiga att packa sin väska inom någon snar framtid. Trots att han blivit behandlad som han har.

Och då bör inte Manchester United försöka övertyga honom.

Det ska inte behövas.

Kanske vet ten Hag vad han gör. Sannolikt vet han vad han gör.

I 99 fall av 100 har vi som åskådare en knapp bråkdel av informationen som beslutsfattarna har. Samtidigt kan vi inte gör mer än att bedöma en situation utifrån det vi fått veta.

Och givet det som blivit känt — eller åtminstone påstås vara känt — skulle det vara befängt att spränga banken för någon som inte vill spela för oss.

Kanske är Frenkie de Jong värd det.

Kanske blir det som med di Maria. Eller som med Alexis Sánchez. Eller som, det till viss del blev, med Paul Pogba.

Är det värt risken?

Nej. Nej, det är det inte.

Ja, den defensiva mittfältspositionen gapar tämligen tom och borde förstärkas.

Men om inte de Jong är villig att fylla den ska vi inte försöka övertyga honom med ett monsterkontrakt.

Att kasta pengar på ett problem leder inte automatiskt till en lösning.

Ibland gör det bara problemet dyrare.