Muss.se » Nyhetsarkiv » Herrlaget

Krönika
The botten is nådd

Det är naturligtvis svårt att skilja det ena från det andra när man endast är en lekman som betalar dyra pengar för att få följa sitt eget lag och att leva med förhoppningar av tomma löften och ihåliga sanningar som leder till .. Ja, inte särskilt mycket tillbaka. Samtidigt som att hela sanningen gömmer sig under någon mossig sten i ett anglosaxiskt England.

Ja och nej, jag skrev en krönika tidigare om att Manchester United minsann skulle börja med att stövla över både Brighton och Brentford för att sedan förlora nästa kommande .. typ åtta matcherna på schemat. Nu är vi här istället och har förlorat de två matcherna som vi faktiskt innan borde ha vunnit, samtidigt som Liverpool hägrar i en måndagshorisont i vad som en just nu bara kan mer eller mindre acceptera som den nya massakern i Manchester. Jag har ändå gjort mitt bästa för att försöka vara en optimism men samtidigt har vi lärt oss att lösningen för Manchester United smakar sämre med en kompromiss. Det tragiska med det hela är inte Rabiot eller Arnautovic, det tragiska med det hela är att en av de här regniga dagarna kommer jag att ha fått nog. Även om det finns en viss symbolism att kaptenen ska följa ner skutan till botten. Manchester United är inte längre helgångest men är numer vardagsångest och jag som softande soffpotatis försöker att lösa saker som jag inte ens är kvalificerad för att lösa.

”Fyfan vad det ser skit ut just nu”

Elon Musk bombarderade ut en lösfjärt om att han skulle köpa Manchester United, vilket efter några timmar mynnade ut i att det var ett ”skämt”, vilket vi andra kan tycka vad vi vill om, men något i grytan har stuvats om. Det är nästan som en version som är sämre än pest eller kolera. Visst vi hade inte velat ha en GALEN Elon Musk som hade skickat Old Trafford till en dvärgplanet utanför mars i PR-syfte men samtidigt kan vi inte heller leva med de ägarna som fortsatt rattar klubben till en lägre nivå än IFK Luleå. Skillnaden mellan Manchester United och andra klubbar är att det kostar mer än vad det smakar. Det är lite som att vi bygger en snögubbe mitt på sommaren och försöker rättfärdiga att den absolut inte hinner smälta till hösten. För fyfan vad det ser skit ut just nu.

”Skitstövlar i Glazersfamiljen”

Fortsättningsvis när de flesta i laget flyr i luftballonger så håller ten Hag kvar spelare mot sin vilja (kan jag anta), men det finns ingen anledning att skylla det här debaclet på honom. Han har inte ens varit här i veckor om ens månader samtidigt som andra spelare som halvlunkar fram och tillbaka har varit här i flera år och tagit ut miljoner i kompensation för sina framträdanden, för hur mycket kan en vuxen person säga till en annan vuxen person för att polletten ska trilla ner? Jag köper att Cristiano Ronaldo 37 år gammal kanske inte springer som spelare som är 20 år, men jag köper inte hur Brentford kan springa sönder ett Manchester United och totalt asfaltera oss. Nu lever hoppet i något som varken är våra egna spelare eller Sir Alex Ferguson utan i Sir Jim Ratcliffe. Det är han som ingjuter hopp i ett bottenlöst mörker som kanske aldrig lyser upp.

Så vad ska vi göra? Till att börja med ska spelarna som blir betalda förmodligen bli överkörda av ett övertaggat Liverpool och sen lägga sig famnlösa i Jim Ratcliffes händer, han må ha årskort på Stamford Bridge, han må ha blivit nekad från att köpa Chelsea FC och han kommer förmodligen bli nekad att köpa Manchester United, inte för vår skull, men för Avram, Joel, Kevin, Bryan, Darcie, Edward och samtliga skitstövlar i Glazersfamiljen som förespråkar utdelningar istället för arenarenoveringar och klubbinvesteringar.

Om något ska det väl kännas som en grundlig lobotomi och det här bara början, bara att bita i det sura äpplet .

För de som kan, visa ditt missnöje, visa att du inte kommer att acceptera det här, ”the botten is nådd” sa Timbuktu och det är här vi är. Enough is enough.