Muss.se » Nyhetsarkiv » Herrlaget

Krönika
Fallet: Donny

Manchester United v Manchester City - Carabao Cup Semi Final

Efter 45 minuter av totalblek fotboll vaknade Manchester och matchen i den andra halvleken och lyckades övervinna spöket Unai Emery, men en som ännu inte har vaknat och ser håglöst sömnig ut match efter match är Donny van de Beek. Om en trött match hade ett trött ansikte så hade det varit holländskt.

Vi spolar tillbaka bandet drygt tre år, Donny hade varit med och tagit ett ungt och fräscht Ajax till en semi-final i Champions League. Laget som också tränades av Erik ten Hag. Ett lag som borde ha tagit sig vidare till finalen om inte Tottenham och Lucas Moura hade lyckats vända på en ovändbar match. Donny då? Ja, han var ju en av de som var mest tongivande under den här Champions League-säsongen. Ett kraftpaket, en box-to-box spelare som fick en att bli påmind om en ung Luka Modric, fast med något sämre fot. En spelare som drivit på ett Ajax till att nå så långt som de faktiskt gjorde 2019. Nu fick ju Ajaxsagan ett snöpligt slut, men varje slut är början på något nytt.

”Man var trött på Freds, McTominays och Matics”

In travade en norrman och bestämde sig att Donny, honom ska vi ha!  Sagt och gjort, Donny van de Beek blev en Manchester United-spelare, och jag tror att jag svarar för de flesta när jag säger att jag och många andra var väldigt optimistisk över att ett kraftpaket från Holland skulle komma till Premier League och riva runt på mittplan likt en engelsk terrier. Men det man trodde mycket om blev det lite utav. Starterna uteblev ganska genomgående redan från början av säsongen, och jag var en i ledet av de som huttade med näven och skrek på tränare och ägare att Donny, som för övrigt värvades för typ 400 miljoner kronor, han ska minsann få starta! Man var trött på Freds, McTominays och Matics. Någon jävla förändring måste ske.

Någon förändring skedde inte, han hoppade in, gjorde något mål fick knappt spela något överhuvudtaget, trots att Pogba hade gått sönder i tusen bitar och att laget såg sämre ut än någonsin. Sen från ingenstans kom ett krisande Everton och knackade på dörren och minsann ville ha Donnys tjänster i Liverpool, perfekt sätt att starta igång hans karriär.. Trodde man.

Sagt och gjort, väskan packades, bussen bokades och kördes fem mil västerut. Och det är svårt att skriva något konstruktivt om sejouren i Everton, eller ens något som har något uns av kvalité. För om det var något som saknades så var det just kvalité. Sju spelade matcher på en säsong, varav drygt hälften i diverse cuper och liknande är ju inget facit att skryta med. Det får nästan Dele Alli att se ut som en världsstjärna. Men ett mål blev det och återresan gick smärtsamt tillbaka till Manchester och tryggheten.

”Urusel och en dyr läxa”

Spola fram bandet något och vi står här idag, med en Donny som har startat tre matcher i rad och har utmärkt sig genom att vara sämst på planen i alla tre matcher. Med tränaren i ryggen, från tiden då allt ”startade”. Till och med polletten trillar ned nu för en gubbskånk som mig, som ibland kan vara lika ihärdig och envis som ett granitblock. Med det kan vi fastställa är att den här klubben var antingen för stor för Donny eller så handlade det om att han kan bara passa in i ett spelsystem som passar honom. Oavsett så blev den här värvningen – som många av oss trodde skulle bli kanon – urusel och en dyr läxa för vår klubb, 31 matcher och 2 mål, vilket med min gubbgissarmatte bör betyda att han i slutändan kostar oss cirka 10 miljoner per match.

Det är bara att acceptera att fallet Donny är avslutat och stängt, i alla fall i den röda delen av Manchester.