Manchester United plockade in tre spelare till damlaget under januarifönstret. I den här artikeln ska vi titta närmare på de tre senaste tillskotten till Marc Skinners tabelltoppande lag.
Nyförvärven det handlar om är Estelle Cascarino, Lisa Naalsund och Jayde Riviere. Cascarino har redan hunnit debutera för klubben medan Naalsund (semester efter säsongen i Norge) och Riviere (precis tillbaka från långtidsskada) ännu inte har bedömts vara redo för spel. Skinner – som alltid är mycket försiktig med spelare som återkommer efter frånvaro – har preliminärt sagt att de kan vara redo till Chelsea borta den 12 mars.
Estelle Cascarino
När Estelle Cascarino anslöt från Paris Saint-Germain blev det förvirrat. United meddelade att hon kom till klubben på lån medan PSG i sin pressrelease skrev att det var en permanent övergång. Det visade sig att PSG hade gjort fel, Cascarino är i United på lån under våren. Enligt rapporter ska United emellertid ha en köpoption.
Cascarino har redan debuterat för United. Hon gjorde det som inhoppare mot Sunderland i FA-cupen den 29 januari. Då visade hon att hon inte är någon avslutare. Men det är inte för de offensiva egenskaperna hon är i United.
Cascarino blir ofta frågad om hon är släkt med den Englandsfödda irländska anfallaren Tony Cascarino. Svaret på den frågan är nej. Däremot är hon släkt med Lyons anfallare Delphine Cascarino. De är tvillingar.
Cascarino har föräldrar från Italien och Guadeloupe. Hon föddes emellertid i Frankrike Närmare bestämt i Saint-Priest, en kranskommun till Lyon, i början av 1997. Karriären inleddes i lokala klubbar innan det blev Lyon vid tolv års ålder. Estelle tog sig hela vägen till a-laget i Lyon men till skillnad från Delphine skulle hon aldrig etablera sig där.
Istället kom Cascarino att flytta till FCF Juvisy (som senare bytte namn till Paris FC), där hon etablerade sig som seniorspelare och tog sig hela vägen till franska landslaget. Ett par säsonger i Bordeaux följde innan hon 2021 flyttade tillbaka till Paris, den här gången för spel i Paris Saint-Germain. Speltiden i PSG har emellertid blivit tämligen begränsad, så en flytt var inte onaturlig.
Hon började landslagsspela redan på U16-nivån och flyttade sedan stadigt uppåt i åldersgrupperna. A-landslagsdebuten avklarades i oktober 2017, i en 8-0-seger mot Ghana. Därefter har det inte blivit så värst många chanser på seniornivån men nu i februari har hon spelat sina första landskamper sedan 2020 och hon hoppas säkerligen på VM-spel i sommar.
Cascarino är en vänsterfotad defensiv spelare som kan spela i backlinjen (centralt eller till vänster) och på mittfältet. Hon har mestadels spelat i backlinjen i karriären men i United ses hon primärt som en mittfältare.
Med tanke på hur lite Marc Skinner brukar rotera kan speltiden i United tänkas bli begränsad. Primärt kan vi nog få se henne som inhoppare när United försvarar en ledning.
Lisa Naalsund
Den norska mittfältaren Lisa Naalsund värvades från Brann, för en övergångssumma som rapporteras vara den största Uniteds damlag någonsin har betalat. Adderar vi att hon skrev på för 3,5 år – vilket i Uniteds damlag är ett mycket långt kontrakt – så är det naturligt att tänka att hon är värvad som en tilltänkt startspelare. Hon är nu i den ålder då hon fotbollsmässigt ska vara precis i början på toppen av karriären.
Naalsund föddes i Bergen sommaren 1995 och blev födelsestaden trogen fram till Englandsflytten i januari. Efter ungdomsspel i Tertnes flyttade hon vidare till Arna-Bjørnar. Hon blir därmed tredje Unitedspelare med förflutet i den klubben, efter Aurora Mikalsen och Vilde Bøe Risa. Redan som 16-åring gjorde Naalsund seniordebut, i ett lag som då var Bergens bästa. På sju säsonger i norska ligan blev det fyra tredjeplatser i ligan.
Idrettslaget Sandviken (icke att förväxla med den svenska tätorten med samma namn) var emellertid inte så värst belåtna med att vara näst bäst i Bergen och inledde en storsatsning. Den satsningen mynnade i december 2018 ut i en trippelvärvning från Arna-Bjørnar, varav Naalsund var en.
Det tog ett par år innan Sandvikens satsning gav utdelning men 2021 blev de norska mästare. Naalsund belönades då, för andra året i rad, med en plats i årets lag i ligan. Kort därefter införlivades Sandvikens damlag i Branns verksamhet. Det som följde var en ny ligatitel och till den adderades en vinst i norska cupen. Därefter flyttade Naalsund till Manchester United.
Hon började landslagskarriären redan på U15-nivån och klättrade stadigt i åldersgrupperna. Hon fick emellertid vänta länge på debuten i a-landslaget. Hösten 2017 var hon oanvänd avbytare och under VM 2019 fick hon träna med laget. Ja, träna med laget. Hon blev uppkallad till truppen efter skadeåterbud men fick inte registreras för spel i turneringen. Först sommaren 2021 skulle hon få sin landslagsdebut, då hon blev inbytt för Vilde Bøe Risa mot Sverige. Något EM-spel i England 2022 blev det icke, en skada satte stopp för det.
Så när Naalsund flyttar till United gör hon det som internationellt tämligen okänd. Hon är en central mittfältare som opererar över stora ytor, från box till box. Energi och intensitet är beskrivande ord för hennes spelstil och fysiken är god. Hon är progressiv med bollen, både i form av passningar och bolltransport.
Det blir intressant att se hur Naalsund matchas den här säsongen. För Marc Skinner är inte förtjust i att ändra och vi har inte så värst många matcher kvar. Samtidigt pekar övergångssumman på hon är tänkt som startspelare, så vi får se.
Jayde Riviere
Det är lätt för en cyniker att tänka att Jayde Riviere är värvad i förebyggande syfte, ifall Ona Batlle skulle välja att lämna United. Det är lätt, även för en cyniker, att bli förtjust både i spelaren och personen Jayde Yuk Fun Riviere.
Tittar vi på Rivieres karriär är den svårbegriplig för en europé. Född i början av 2001 började hon spela fotboll redan som treåring, hemma i Markham, Ontario, några mil från centrala Toronto (föräldrarna kommer från Dominica och Hongkong). Hon spelade ungdomsfotboll för de lokala klubbarna West Rouge SC, Pickering SC och Markham SC. Redan vid 13 års ålder lovade hon muntligt att hon skulle flytta till University of Michigan när det var dags för college. Ett år senare fick hon plats på det kanadensiska fotbollsförbundets utbildningsprogram. Med det följde en flytt till västra Kanada och Vancouver Whitecaps akademi.
Men idrotten i Nordamerika är som den är. Du går på college när du blir vuxen och först därefter blir du proffs och seniorspelare på riktigt. Det kanadensiska landslaget tänker annorlunda. Riviere imponerade i U15-landslaget och sedan i U17-landslaget och vid 16 års ålder följde debuten i seniorlandslaget.
Sommaren 2019 representerade hon Kanada i VM.
Sen blev det college. Hon blev erbjuden stipendiat från 28 olika skolor men infriade löftet om University of Michigan, där det blev spel för Michigan Wolverines. Ja, hon gick från VM-spel till ungdomsfotboll på college. Den nordamerikanska fotbollen är svårbegriplig. Första året på college fick hon plats i Big Ten Conference All-Freshman Team.
Sensommaren 2021 var det dags för OS-spel.
Kanada blev olympiska mästare. Riviere startade två gruppspelsmatcher och var inhoppare i kvartsfinalen och i finalsegern mot Sverige (i semifinalen var hon avstängd).
Hösten 2021 hjälpte OS-mästaren sitt Michigan Wolverines att vinna Big Ten women’s soccer tournament i den amerikanska ungdomsfotbollen.
Sommaren 2022 spelade Riviere några matcher för AFC Ann Arbor i USL W League, en liga som är pre-professional. Svårbegripligt, som sagt.
Collegekarriären tog sedan slut till följd av en skada hösten 2022. Hon tackade nej till att ställa upp i NWSL-draften 2023 och valde istället att flytta till Europa och Manchester United.
Riviere spelade inledningsvis mittfältare men snart härjade hon som ytterforward. Där kanske hon skulle ha stannat men Kanadas förbundskapten John Herdman var i behov av en ytterback och testade Riviere. Det satte sig och när hon nu flyttar till United är det som ytterback.
Med den offensiva skolningen kommer naturligtvis en offensiv spelstil. Hon är tekniskt skicklig med en bra inläggsfot.
Sen är frågan när vi får se henne i Manchester United. Hon var efter skadan lagom färdigrehabiliterad när hon kom till United. Så nu har hon i all väsentlighet försäsong. Det största kruxet för Riviere är ändå att det är Ona Batlle, vår bästa spelare, som huserar på högerbacken i United. Och det är på högerbacken Riviere trivs bäst, även om hon har gjort matcher till vänster också. Batlle är typ omöjlig att peta (men det blir förstås en öppning där om Batlle byter klubb i sommar). Vänsterbacken i United ockuperas av Hannah Blundell och inte heller henne lär Riviere konkurrera ut utan vidare. Så jag blir nog förvånad om vi får se Riviere i mer än enstaka inhopp i vår. Nästa säsong är hon förhoppningsvis redo för mer. Dessförinnan är väntar VM-spel, för en 22-åring som har gjort 36 seniorlandskamper och ingen match i en etablerad seniorliga.
Res med oss till Manchester!