Muss.se » Nyhetsarkiv » Herrlaget

Krönika
När en ser rött

Utöver att VAR-rum, domare och Casemiro ser rött så har en själv börjat att se stora knallröda flaggor, inte bara på Old Trafford utan på allt mellan St James Park i Newcastle och Vitality stadium i Bournemouth. Det har väl varit självskrivet ganska länge, men likt Manchester United så använder FA uttrycken ”it’s a process” och allt vad det kan kallas, oftast trummar slagorden på betydligt hårdare när det rent ut sagt går åt helvete, också.

Jag ser inte bara rött för att VAR verkar bli sämre för varje match som spelas och att det här fenomenet att vara ”konsekvent” verkar vara icke-existerande. Jag ser inte heller bara rött för att Casemiro tangerade sina två röda kort för Real Madrid på 336 matcher, då ska det nämnas att det här är under en tio år lång period och inget var direkt rött. Det tog han 37 matcher i Manchester United. Jag ser också rött när kortet kanske inte ens skulle varit rött, om vi tittar på liknande situationer. Det är med andra ord svårt att se någon annan färg än rött just, för rött är ju synonymt med att vara arg eller förbannad, och det är väl det en ska vara?

typ den där rätten på McDonald’s som alltid finns på menyn men ingen köper den

Nu är det ju så att en hade kunnat vara mer förbannad för mindre saker, men det är så fan i mig typiskt att det ska komma i slutspurten av säsongen. Casemiro som vi alla vet är lite vår stomme och general som stökar och bökar framåt och bakåt med exceptionellt resultat. Och vi alla räds nog av tanken att börja starta matcher med den dynamiska duon McFred, typ den där rätten på McDonald’s som alltid finns på menyn men ingen köper den. Det är oroande. Varken Fred, McTominay eller Sabitzer är någon Casemiro och det har samtidigt varit vår stora akilleshäl. Och det här sas väl efter Casemiros senaste röda kort och det gick väl helt okej, men nu har vi tappat poäng både mot Liverpool och Southampton inom loppet av en vecka, samtidigt som Potters Chelsea exhibitionerar någon form av dödsryck och Tottenham har hittat sätt att vinna matcher på igen. Då har vi inte råd att förlora poäng mot de ”enklare” motstånden. Samtidigt som vi heller inte kan matcha Bruno, Rashford och samma backlinje match in och match ut. Då har vi snart än större problem.

Vi ska också passa på att glädjas åt det lilla, Casemiro kommer att missa Fulham, Newcastle, Brentford och Everton, matcher som jag på förhand förväntar mig att vi ska vara drivande i sett över 90 minuter – med eller utan Casemiro, förutsättningarna hade alltså kunnat vara värre, det hade kunnat stavas Chelsea, Arsenal, City och Tottenham. Då känner jag mig mer oroad över Rashford som snart har spelat 50 matcher den här säsongen och hur i hela helvete håller en sån sprinterkropp så länge, är ju alltid någon baksida eller ljumske som ger vika till slut. Han behöver stå över vissa matcher, förslagsvis Fulham och Betis – till att börja med.