Muss.se » Nyhetsarkiv » Herrlaget

Krönika
Det osar pyspunka

Kanske är det fel att vara pessimistisk efter man just har vunnit en seriematch, fråga bara Janne Andersson, men med ett mål på de senaste fyra matcherna i ligan känns det som att orken har börjat tryta.

Nu kändes det som en tämligen enkel seger mot Brentford trots att slutresultatet skrevs till ynka 1-0, varken i överkant eller i underkant. Och tre poäng är ju tre poäng och inget annat. Ett Brentford som i början av säsongen pulveriserade oss och ledde med 4-0 i halvtid, kanske var vinsten större för ten Hag som fick någon form av spirituell revansch men det ser ganska så tröttkört ut, i alla fall framåt. Samtidigt som det är förståeligt då Manchester Uniteds schema är det tätaste jämfört med de flesta andra lag, och ten Hag har en tendens att knappt rotera sin startelva. Innan säsongen hade väl knappast någon trott att Rashford skulle spela över 50 matcher, en spelare som har haft en hel del skadebekymmer och vanligtvis går sönder minst en gång per säsong och det känns nästan som att en bara väntar på att en ljumske eller en baksida spricker.

Att vi bara är någon skada bort från RIKTIGA problem

Sen ligger ju matchen mot Newcastle någonstans i bakhuvudet och skaver, för om det har sett sådär ut de senaste matcherna så såg det fan i mig skit ut på St James Park, vilket i sig är oroande. Dock vill jag inte ställa in domedagsklockan på fem i tolv riktigt ännu. Även om om man som supporter sitter livrädd i livbåten i vanlig ordning. För visst har man gått länge med skygglapparna på och levt i en bubbla om att topp fyra är ju solklart, det är långt ner till femteplatsen.. Men så långt ner är det verkligen inte, inte som jag har inbillat mig. Och jag vill tro att vi löser det, särskilt när Casemiro väl får spela igen och ser man på schemat som Manchester United har så låter det – Everton, Forrest, Tottenham, Villa, Brighton, West Ham, Wolves, Bournemouth och så ska Chelsea klämmas in någonstans. Ett aningen tacksamt schema på papper när topp fyra ska säkerställas men vi ser vad skador på nyckelspelare kan ställa till det och nu klev Shaw av senast. Det betyder, i alla fall för mig, att vi bara är någon skada bort från RIKTIGA problem.

Magkänslan och hjärtat säger att vi löser det

Nu ska väl dock Everton bara städas av hemma på Old Trafford till att börja med, Casemiro eller inte, sen ska vi spela kvartsfinal mot Europa League-spöket Sevilla. Vinner vi dessa så kanske vi kan bygga upp det skadeskjutna offensiva självförtroendet vi har just nu och använda det i slutspurten. För känslan är lite som att Usain Bolt skulle springa 100 meter i flip-flops. Och vi vill inte hamna i en position där vi blir den som jagar istället för den jagade. Det handlar om att komma på tredjeplats eller fjärdeplats, förslagsvis helst tredjeplats men där finner vi just nu ett hett Newcastle med oändligt med pengar. Men magkänslan och hjärtat säger att vi löser det, att vi löser en tredjeplats och att vi kan blicka tillbaka på säsongen 22/23 som en positiv säsong och att ten Hag kan få fortsatt förtroende att bygga det här laget till hans eget.

Ja jävlar, jag tror att jag drar tillbaka tiden på den där domedagsklockan.