Muss.se » Nyhetsarkiv » Herrlaget

Krönika
En tillfällig dipp eller tillbaka på ruta ett?

Sedan början av mars har Manchester United vunnit ungefär varannan match. Det hade kanske varit bra nog för Chelsea, men är det inte för oss.

Säsongen har böljat fram och tillbaka för Manchester United.

Den började i moll med två tunga förluster. Efter vinsten mot Liverpool följde sedan en rad segrar med goda prestationer.

Sedan åkte vi på stordäng från Manchestergrannen, varpå vi återigen verkade vilse.

Men efter VM-uppehållet i landet av tiopoängare såg det återigen bra ut. Det fortsatte sedan på den inslagna vägen till och med ligacupfinalen.

Därefter kom baksmällan i grannstaden och alltsedan dess har det återigen böljat fram och tillbaka.

Sedan mitten av april har Manchester United spelat åtta matcher och stått som segrare i två efter ordinarie speltid.

Det är inte bra.

Det är rentav riktigt dåligt.

Lägg därtill att motståndet inte direkt har varit Europas främsta topplag.

Det hade kunnat räcka med att resultaten inte gått vår väg om prestationerna åtminstone varit lovande.

I stället har det varit något så märkligt som att laginsatsen på planen reflekterat slutresultaten.

Ack vad härligt det hade varit att kunna åberopa otur eller orättvisa.

Nu måste vi alltjämt ännu en gång höja händerna, lägga oss platt, och säga att vi förtjänat allt som kommit Manchester Uniteds väg den senaste tiden.

Visst, det går att skylla på skador. Våra två ordinarie mittbackar lyser med sin frånvaro. Den ena av dem – slaktaren från Gualeguay – är borta resten av säsongen.

Och man kan utan att sträcka någon muskel argumentera för att allt som sker längre upp i banan börjar i backlinjen.

Men till skillnad från tidigare saknar vi ingen av startspelarna på mittfältet. Snarare är vi idag starkare i mitten av banan än vi varit på flera år.

I anfallet har vi varit förhållandevis skonade från skador. Där är problemet snarare att truppen saknar någon som kan göra mål.

Utan skador hade det säkert sett bättre ut, men det går inte att skylla formdippen på enbart det.

Har historien sakteligen börjat upprepa sig igen? Har ten Hags fall redan börjat?

Det hade varit enkelt att åter kapitulera inför hopplösheten.

”Då var vi här – igen.”

Samtidigt skulle det vara väl drastiskt.

Sedan säsongen 2022/2023 drog igång har Manchester United spelat 57 matcher på ungefär 270 dagar. Det innebär att en högintensiv drabbning utspelat sig vart femte dag.

Det kanske inte låter som ohållbart mycket, men under samma period har det också utkämpats ett VM, med allt vad det innebär i känslor, slitningar och press.

Lägg därtill att ett stort antal startspelare i Manchester United tog sig långt i turneringen. Somliga vann hela alltet.

Efter säsongens första match, som också slutade med en förlust mot Brighton, komponerade undertecknad en krönika om vad som kunde väntas under ten Hag styre.

”Att de ryggradslösa tendenserna som vi såg när det senaste begav sig skulle komma upp till ytan också efter sommaren stod utom alla tvivel.

Erik ten Hag behöver – liksom sir Alex Ferguson, Pep Guardiola, och han i Liverpool – tid.

Rom byggdes inte på en dag, och allt det där.

Således var det långt ifrån oväntat att det gick som det gick mot Brighton. Och tyvärr kommer det att se likadant ut igen och igen under säsongen.

Det får vi bara acceptera.”

Hänvisningen ska inte betraktas som en narcissistisk ryggdunk över att pessimisten i mig fick rätt.

Snarare försöker jag göra en poäng av att formdippen som vi nu ser var förutbestämd.

Om en okunnig hobbytyckare som jag själv kunde få rätt i förutsägelsen ovan var den förmodligen helt uppenbar.

Det är givetvis lätt att ryckas med när det erövras ligacuper och börjar talas om quadruplar.

Därför kan det vara hälsosamt att påminna sig om vad vi som stod klart på förhand:

Denna första säsong skulle vara böljande. Och det måste den tillåtas vara.

Om man i stället omfamnar förtvivlan redan nu riskerar man att underminera projektet. Negativitet leder till negativitet som leder till ett långsiktigt sargat självförtroendet för trupp och spelare.

För att ten Hag-bygget överhuvudtaget ska ges en ärlig chans måste siktet vara inställt längre än till nästkommande match. Och längre än till den efter det. Och längre än till den efter det. Och …