Manchester City har vunnit trippeln. Det borde rimligtvis irritera och frustrera oss United-supportrar. Nej, inte mig – snarare skänker det en tacksamhet och ett kvitto pÃ¥ att Manchester är rödare än pÃ¥ länge.Â
Stunden är kommen.
Stunden jag faktiskt aldrig trodde skulle komma, men som jag samtidigt fasat över ett par år.
Men var det här verkligen så farligt?
När Gundogan lyfte Champions League-bucklan mot den turkiska himlen kände jag…
Ingenting.
Inget hat mot våra grannar.
Inte ens lite avundsjuka.
Inte ens lite frustration.
Manchester United är inte längre ensam att som engelsk klubb spela hem de tre tunga titlarna under samma säsong – och jag är nästan lite besviken pÃ¥ mig själv att det inte berör mig mer.
Under den gångna veckan har jag funderat mycket på det här. Hur kan det här inte framkalla några känslor överhuvudtaget?
Jag har helt enkelt landat i att det inte är läge att krångla till saker och ting.
Det tog Manchester United 13 Ã¥r av kloka, välgenomtänkta och strategiska beslut under Sir Alex Ferguson att vinna trippeln – och i startelvan fanns mängder med egna produkter.
Manchester City lyckades efter 15 år av ekonomisk doping, och med 115 anklagelser om ekonomisk brottslighet mot sig.
Där har vi naturligtvis den största skillnaden – och anledningen till varför jag inte bryr mig ett skit om Citys trippel.
Sättet City vann sin trippel på får mig istället att bli tacksam.
Tacksam att jag är i den åldern att jag fått uppleva en tid av riktig fotboll.
En tid där en klubb med 115 ekonomiska anklagelser mot sig aldrig hade fått chansen att lyfta en Champions League-buckla.
En tid där tvivelaktiga mänskliga rättigheter och ekonomisk brottslighet inte hade något att göra i fotbollen.
En tid där 13 år av kloka, välgenomtänkta och strategiska beslut var den enda vägen till fullständig succé på fotbollsplanen.
Men det kan vara jag som är naiv. Kanske innebär den moderniserade fotbollen något annat.
Vad vet jag, om några år kanske en klubb med 115 ekonomiska anklagelser ses som en riktigt svärmorsdröm?
Kanske är Manchester United också på väg mot minst sagt tvivelaktiga ägare och ekonomisk brottslighet?
Enligt alla rykten och uppgifter att döma ser det ut att bli så.
Jag kommer inte sluta hålla på Manchester United.
Klubben kommer mest troligt (och tyvärr) inte påverka mig mindre känslomässigt.
Men det får mig att känna en tacksamhet för det som varit.
En tacksamhet att jag faktiskt upplevt den europeiska toppfotbollen som något annat.
Som exempelvis när en trippel kunde bärgas efter 13 år av kloka, välgenomtänkta och strategiska beslut.
Tack för det Sir Alex Ferguson.
Tack Manchester City för att ni påmint mig hur en trippel faktiskt ska bärgas.
15 år av ekonomiskt fusk eller 13 år av välgenomtänkta beslut?
Jag vet var jag står i den frågan.