Muss.se » Nyhetsarkiv » Herrlaget

Krönika
Ett nytt lågvattenmärke – vart är den här klubben på väg?

Trots en svag inledning på Premier League är det inte på fotbollsplanen Manchester United gör sämst i från sig för tillfället. Hanteringen av hela Greenwood-soppan är ett nytt lågvattenmärke för klubben – och vill det säg riktigt illa är jag snart ingen Manchester United-supporter längre.

För några veckor sedan skrev jag en krönika om försäsongen – och hur den blivit höjdpunkten på året. Då fanns det hopp om säsongen, vi hade inte blivit förbannade över klubbens felbeslut och framför allt hade vi inte förlorat några tävlingsmatcher.

Två Premier League-matcher senare vill jag ödmjukt berätta hur rätt jag faktiskt hade. Insatserna mot Wolverhampton och Tottenham är i ärlighetens namn bland det sämsta jag sett.

Till och med i en hemmapremiär, mot ett dåligt Wolves, har vi stora problem med att dominera en matchbild. Det är tempo- och idéfattigt och det är oerhört virrigt på egen planhalva.

En stor förklaring är, enligt mig, att ten Hag spelar spelare på fel positioner. Marcus Rashford ska inte spela som central anfallare. Sätt ut vår största stjärna till vänster och spela Sancho eller Martial längst fram tills Höjlund är frisk nog att spela.

Och vad har egentligen mittfältstrion sysslat med hittills? Mount, Bruno och Casemiro har inte klickat alls och faktiskt varit lagets svagaste del de två första matcherna. Enligt mig är Mount och Bruno bäst på samma position – som offensiv mittfältare – och den problematiken gör att jag är rädd för att Mason Mount blir en floppvärvning.

Men, Manchester Uniteds största problem för tillfället är inte det som sker på fotbollsplanen. Det är hur klubben hanterat hela Mason Greenwood-soppan. Vad är vi på väg att bli för klubb, egentligen?

Mason Greenwood har inte blivit frikänd i rätten. Det finns ljudinspelningar och bildbevis som tydligt indikerar att den här respektlösa unga mannen våldtagit en ung kvinna. Men åtalet lades ner då ett nyckelvittne inte ville vittna mot honom.

Enligt uppgifter ska Manchester Uniteds ledning först fattat beslutet att ta tillbaka Greenwood i laget och sedan – efter protester och uppror bland fansen – gjort en U-sväng och istället påbörjat arbetet med att leta vägar för att göra sig av med honom.

Det vittnar om en tondöv och miserabel ledning. Att klubben inte förstod vilka starka reaktioner detta skulle leda till är för mig en gåta – och ett tydligt kvitto på att Manchester United inte är i trygga händer.

Ledningen – med VD Richard Arnold i spetsen – är inte kända för att fatta korrekta sportsliga beslut. Men den här gången handlar det om något helt annat.

Manchester United hade möjligheten att sätta ner foten med en gång. Att, för en gångs skull, visa att den här klubben inte välkomnar någon som inte behandlar kvinnor med den respekt de förtjänar.

Även om klubben gör en U-sväng och kommer fram till rätt beslut är skadad redan skedd. Hanteringen av den här situationen är ett fullständigt haveri och ett nytt lågvattenmärke för klubben.

Och, om Mason Greenwood faktiskt drar på sig Manchester United-tröjan om några veckor har klubben blundat för de här problemen alldeles för många gånger.

Det hade varit ett slutgiltigt kvitto på att min och Manchester Uniteds syn på kvinnors rättigheter skiljer sig allt för mycket.

I så fall är det dags för mig att försöka distansera mig från klubben jag supportat hela mitt liv.

Men låt mig hoppas att det inte går så långt, utan att Richard Arnold till slut – och för en gångs skull – fattar rätt beslut och river Mason Greenwoods kontrakt.

Därefter ska Arnold riva sitt eget kontrakt och be alla de kvinnor som blivit utsatta för sexuella övergrepp om ursäkt.

Sättet han skött den här soppan på är under all kritik.

Ett nytt lågvattenmärke.

Vad är Manchester United på väg att bli för klubb, egentligen?