Ett och ett halvt år senare är ett av de mörkaste kapitlen i Manchester Uniteds historia avslutat.
Den 16 augusti 2023 utkom en kommuniké från Manchester United.
Ämnet rörde den pågående, och av klubben initierade, utredningen av Mason Greenwood.
I uttalandet dementerade man medias uppgifter om att man nått ett beslut. Intensiva överläggningar pågick och först när den processen var färdig skulle ett beslut kommuniceras.
Trots det gick en röd tråd att skönja i uttalandet.
Det krattades.
Det krattades så att gruset och löven yrde.
En formulering som sa allt utan att säga det rakt ut löd: ”[…] vi förstÃ¥r de starka Ã¥sikter som det [fallet] har framkallat baserat pÃ¥ de partiella bevisen i det offentliga rummet.”
De ”partiella” bevis som klubben hänvisar till är blÃ¥märken stora som grapefrukter. Spruckna läppar. En nedblodad näsa.
Och en inspelning av vad som förefaller vara en pågående sexuell tvångshandling.
Bevisen har inte lagts fram i en domstol. Kvinnan som förekommer på bilderna och i inspelningen har enligt polisen inte velat bidra till utredningen.
Här kan det vara värt att uppmärksamma att kvinnans pappa, kort efter att bilderna och klippet publicerats, påstod att hennes telefon hade hackats.
Och att det alltså inte varit hon själv som publicerat materialet.
Likväl fanns alltihop där.
Om en bild säger mer än tusen ord, vad säger då fyra? Och en minutlång inspelning?
Kanske inte hela berättelsen. Men de är samtidigt långt ifrån tysta.
Jag vägrar spekulera. Det hör inte hemma här.
Men har man läst minsta brödtext, ingress eller rubrik om hur destruktiva förhållanden kan arta sig borde ovanstående konstateranden lämna en med en insikt.
En insikt om att argumentet: ”Hon har agerat si och därför mÃ¥ste det vara sÃ¥”, inte är hÃ¥llbart.
För övrigt: är inte alla bevis ”partiella”?
Undertecknad föregick utredningen. Krattandet i uttalandet tillsammans med ett extremt lågt förtroende till Manchester Uniteds ledning fick mig att utgå från att det var klart.
Mason Greenwood skulle tillbaka.
Så blev det inte. Och krönikan som författades under föregående helg är raderad.
Ett nytt datum: 21 augusti 2023.
Efter massiv kritik i sociala medier annonserar Manchester United och VD Richard Arnold att Mason Greenwood inte kommer att representera klubben igen.
Vanligtvis är jag skeptisk till allt vad konspirationsteorier heter.
Men den här gången är jag övertygad om att det första icke-beskedet, kombinerat med de efterföljande och tillförlitliga medieuppgifterna om en nära förestående comeback, var noga uträknade.
En formulering här. En läcka om planen för återkomsten där.
Ett par tår i vattnet.
Och … h*lvete vad kallt det var.
72 timmar senare var U-svängen ett faktum.
Om man vill vara välvillig skulle man kunna säga att de kom till någon typ av moralisk insikt.
Sannolikt såg i stället Arnold pundtäcknena tyna bort framför sig i och med alla avståndstaganden och utlovade bojkotter.
NÃ¥gra slutsatser kan dras:
Richard Arnold konstaterade att utredningen landat i att Mason Greenwood inte var skyldig till anklagelserna. Men i sitt eget uttalande erkände Greenwood att han ”begÃ¥tt misstag” i sin relation.
AlltsÃ¥: även om klubbens insamlade bevis inte pekar mot att Greenwood begick allt det han anklagades för, sÃ¥ anses ”misstagen” vara av en sÃ¥dan omfattning att han inte längre kan associeras med klubben.
För om han är helt och fullt oskyldig, varför skulle man då gå skilda vägar?
Något annat, och som ofta förbises i kommentarsfälten på sociala medier, är att det finns en distinktion mellan att frias och att en utredning läggs ned.
Det förstnämnda förutsätter att anklagelser prövas i en domstolsförhandling. Utfallet kan bli det senare av en mängd olika anledningar.
En tredje slutsats är att det varit väldigt tyst från före detta Manchester United-spelare under utredningens gång. Och det är kanske inte så konstigt.
Det är en sak att offentligt tycka något om prestationer på gräset. En annan att uttala sig om detta.
Men efter klubbens kommuniké uttryckte Gary Neville en besvikelse över hur utredningen gått till.
Han föreslog ett inrättande av någon typ av centralt utredningsorgan hos Premier League, som kan aktiveras i sammanhang som detta. Fallet var uppenbarligen övermäktigt en enskild klubb, menade Neville.
Det tål kanske att tänkas på.
Den sista slutsatsen – och kanske den viktigaste – är att soppan kring klubbens hantering återigen belyser att supportrarnas röster spelar roll.
Vi såg det i och med den, för tillfället, kraschade superligan. Och nu fick vi se det igen.
Pengarna och korruptionen tycks få ett starkare grepp om fotbollen för varje dag. Men så sker någonting som detta – och påminner oss om varifrån fotbollen kommer.
Det är lätt att glömma i det träsk som är sponsorer, inövade mediesvar, uppschåsade tröjsläpp och räkmackor i VIP-loger.
Det är klyschigt, men det går samtidigt inte att komma ifrån: fotbollen finns och spelas för de på läktaren och i tv-soffan.
Supportrarna vann.
Det bär mig emot att göra reklam för en podd som drivs av supportrar till en konkurrerande Premier League-klubb. Men de uttryckte det väl.
Kanske kan detta bli ett prejudikat för såväl klubbar som spelare som finner sig i en liknande situation i framtiden.
I så fall kanske mardrömmen kan utmynna i någonting av värde, trots allt.
Det känns ju så. Man hoppas på annat. Men för att ta rätt framtida beslut så krävs det att det finns ett prejudikat, och nu har vi det.
— Ledley Kings Knä (@LedleyKingsKna) August 21, 2023
Nu kan vi – förhoppningsvis – äntligen sätta punkt för allt det här och i stället helhjärtat börja fokusera på de usla prestationerna på Old Traffords gräsmatta.
Res med oss till Manchester!