Frågeask om Eric Bailly

Om alla försvarsspelare var som Eric Bailly skulle fotbollen vara mycket bättre

I veckan stod det klart att Eric Bailly lämnar Manchester United efter sju år på Old Trafford. Han drar nu vidare till Besiktas i Turkiet, men innan vi släpper honom helt ska vi givetvis uppmärksamma honom med en frågeask. 

Mikael Österdahl: Oh, what could have been. Det var ju upplagt för att han skulle dominera mittförsvaret i många år. Han behövde bara polera det sista lilla. Men ja, så blev det ju inte. Fan!

Elias Hallström: Fotbollsmässigt är det naturligtvis ingen stor förlust, men karaktärsmässigt tappar vi en av de största sedan Fergusoneran.

Axel Klöfwer: Det var minst sagt dags att gå skilda vägar men samtidigt kunde vi behövt en till mittback med tanke på skadorna i truppen just nu. Synd att det inte blev mer i United för Bailly.

David Grgic Levin: Mest en känsla av att det kunde blivit så mycket mer. Jag kom knappast ihåg senaste gången Bailly spelade en match för oss, och det känns inte rätt med tanke på hans kvalitéer. Tyvärr är han definitionen av glaslirare.

Mikael Österdahl: Han ingår inte i managerns planer och han håller inte tillräckligt hög kvalitet. Så självklart.

Elias Hallström: Ja, han har ju varit borta i mer eller mindre två år typ. Dessutom var han utlånad förra säsongen och med tanke på utlåning i hans ålder säger det allt att United inte har något behov av honom.

Axel Klöfwer: Jag skulle svarat ja på denna fråga om vi inte hade suttit med Harry Maguire och Jonny Evans som potentiella startspelare i nuläget. Bailly är ju faktiskt bättre än bägge men även han har ju en jobbig skadehistorik.

David Grgic Levin: Ja, det går helt enkelt inte förlita sig på att han håller sig frisk. Han har nästan spenderat mer tid på bår än på gräs och fyller 30 nästa år. Det är tveksamt om han hade kunnat ta sig in i laget igen och göra avtryck. Kontraktet han fick 2021 får tyvärr ses som en riktig tabbe.

Mikael Österdahl: Första säsongen krossade han förväntningarna jag hade pÃ¥ honom. Den nivÃ¥n kunde han aldrig upprepa och totalt sett hade jag förstÃ¥s hoppats pÃ¥ mer. Men 113 matcher – en del fantastiska, en del usla – är väl i linje med förväntningarna, bara att det spreds ut över längre tid än antaget.

Elias Hallström: I samband med att han anslöt till United och gjorde sina första matcher trodde jag verkligen att han kunde bli hur bra som helst. Det han behövde var att slipa till vissa tekniska egenskaper samt utveckla sin disciplin. Känslan är att utvecklingen aldrig riktigt tog fart och sedan kom skadorna. Det kanske låter hårt, men Bailly blev lite av en bortslösad talang.

Axel Klöfwer: När han var helt skadefri så var han en mycket rolig spelare att se och han gjorde det även oftast väldigt bra ifrån sig. Han var en spännande värvning när vi tog in honom från Villarreal men skadorna hindrade honom från att nå sin fulla potential tyvärr.

David Grgic Levin: Jag skulle hävda att han var vår bästa mittback ett tag. Bailly är ruskigt snabb och hoppar in i tacklingar som ett lejon kastar sig på sitt byte. Det kändes som att vi hade hittat en ersättare för Vidic. Men han var också ojämn och väldigt vårdslös imellanåt. Hög högstanivå, men det var för sällan han nådde upp till den.

Mikael Österdahl: Det är alltid svårt att svara på. Likt Phil Jones är känslan att skadorna ofta var självförvållade. Men i slutändan bottnar det nog i otillräcklig spelförståelse. Han levde enbart på snabbhet och tacklingar. Då blir det oundvikligen upp och ner. Det är oerhört sevärt, men inte effektivt.

Elias Hallström: Som sagt, han tog inte riktigt vara på sin talang och det råämne han var vid yngre ålder. I slutänden är det så klart alltid svårt att spekulera, men han hade definitivt högre nivåer i sig.

Axel Klöfwer: Han hade absolut varit en konstant startspelare under en ganska lång tid. Visst var han lite oortodox i sättet han spelade försvarsspel men han fick det ändå att funka.

David Grgic Levin: När skadorna började lägga sig på hög föll Bailly i skymundan. Det är nästan bisarrt hur många matcher han har missat under åren. Bailly kom till klubben som en hårdför ung mittback med skyhög potential, och hade skadorna uteblivit hade han nog fortfarande varit aktuell i laget. Men när han spelade var han alldeles för oslipad stundtals för att man skulle kunna se en riktig världsback i honom, och en eventuell slipning fick tyvärr aldrig bli av eftersom han aldrig var på plan.

Mikael Österdahl: Han har i all väsentlighet varit försvunnen i ett och ett halvt år. Och jag kan inte minnas att jag har tänkt: Jag önskar att Eric Bailly spelade idag. Men jag kommer alltid sakna första säsongens Eric Bailly. Om alla försvarsspelare var som Eric Bailly (vilket de i någon mån var för 25 år sedan) skulle fotbollen vara mycket bättre.

Elias Hallström: Han må ha suddats ut mer och mer från United på senare år, men det ändrar inte min inställning till honom. Helvete vad jag kommer sakna Eric Bailly.

Axel Klöfwer: Han verkade alltid som en rolig karaktär i omklädningsrummet men han har ju inte varit med så mycket under senaste åren. Hade jag fått denna fråga 2017 så hade jag svarat med ett sjungande ja men sex år senare så blir det ändå ett nej.

David Grgic Levin: Tyvärr inte, även om jag vill säga det. Man diggar ju honom men helt ärligt; när spelade han sin senaste ligamatch? 2021 någon gång?

Mikael Österdahl: Det första som ploppar upp är när han ägde Jamie Vardy i debuten i Community Shield. Det andra är kryckorna under Europa League-finalen. Det tredje är målet mot Swansea. Han var så oerhört älskvärd! Fan, han och vi förtjänade mycket bättre!

Elias Hallström: Svårt, han lyckades hela tiden överträffa det ena ögonblicket med det andra. Den där sekvensen med Jamie Vardy i Community Shield-finalen när de ramlar över varandra har bara någonting väldigt speciellt. Sedan finns så klart alla de gånger han fått för sig att dribbla i eget straffområde eller som sista man, och lyckats. Favoriten är nog dock en soloräd mot Roma i Europa League, från eget straffområde till det andra som slutar med att han snubblar till när han ska passa bollen.

Axel Klöfwer: Jag minns att jag var väldigt glad när han fick göra sitt första (och kanske enda?) mål i United, borta mot Swansea. Annars så var hans relation med Zlatan väldigt rolig att följa medans de var lagkamrater.

David Grgic Levin: Puuuh….Inget som sticker ut direkt. Dock så minns man när Bailly mötte en motståndare 1-mot-1, för det var sällan motståndare klarade sig helskinnad.