Resereportage: United – Luton, 11 november 2023

Runda bord, 50 Cent och vegetarisk frukt

Den 11 november 2023 vann United med 1-0 mot Luton. Matchhjälte blev Victor Nilsson Lindelöf, som stänkte dit bollen med dryga halvtimmen kvar att spela. Supporterklubbens Björn Appelgren var i Manchester och det här är hans berättelse om vad ett gäng glada svenskar pysslade med när det inte var match.

Fredag (Ramos kväll)

När jag anlände tidigt på morgonen den 10 november möttes jag av strålande sol, vilket satte tonen för hela resan. Börjar tveka på om det någonsin regnar här.

För första gången någonsin åt jag frukost/lunch i ankomsthallen. På ett ställe som heter Hangar. Gör inte det. Det är bättre att hålla ut och äta inne i stan.

Och inne i stan fanns redan Glumslövs Andre Onana, även känd som Jonas Nordström, hans systerson Niklas samt de f.d. Muss-poddenpoddarna Ramo Holmbom och Andreas Augustsson.

Vi möttes upp på The Marble Arch Inn, en fin gammal brittisk pub några minuters promenad från Crown Plaza i Northern Quarter. Här kan man tydligen äta ”världens bästa fish and chips”, något som Ramo envist hävdade att jag sålt in stället med förut, men som jag själv hävdar var mer ”en väldigt bra fish and chips”. Däremot kan man dricka öl från ett av Manchesters bästa bryggerier, Marble, här. Själv var jag väldigt belåten när jag såg att de äntligen hade fått tillbaka sin fantastiska Ginger, om än i en lite alkoholsvagare tappning. Och en Manchester Bitter sitter aldrig fel. Det gör inte Earl Grey IPA:n heller.

Sen höll Ramo en lång monolog om mat och dryck, som avslutades med något om vegetarisk frukt. Det kan ha haft något med Marbles citron- och bergamottsuröl att göra, men vem bryr sig egentligen. Vegetarisk frukt är ”the shit!”

Glädjen att få hänga tillsammans runt ett bord på en pub märktes från första början, även om Ramo tyckte att den fyrkantiga formen på bordet drog ner lite. Enligt Ramo ska det vara runda bord, då är det 10 av 10 i mysfaktor. Borden på The Marble Arch In var bara 6 av 10 i mysfaktor, trots rundande hörn…

Därför gick vi till Sadler’s Cat och smakade öl från Cloudwater, ett annat fantastiskt Manchester-bryggeri. Här har de en del runda bord. Små runda bord. Det var trångt, men enligt Ramo ”mysigt på riktigt”.

Efter Sadler’s Cat styrdes kosan mot The Sparrows, en restaurang med centraleuropeiska pastarätter, gulasch och många polska viner vinlistan. Tyvärr kunde jag, trots att det var jag som valt ställe, inte följa med (p.g.a. reseledaruppdrag). Men Mattias Asplund och familjen Struxsjö anslöt och tydligen var både maten och servicen väldigt bra. Men det bästa av allt, tydligen: bordet var runt.

Fredagskvällen avslutades, tyvärr utan familjen Struxsjö, med en liten pubrunda till Peveril of the Peak (kanske den snyggaste pubfasaden i stan) och Briton’s Protection, varav den senare har ett väldigt fint utbud av Whiskey.

I taxin hem paxade Ramo shotgun och jag har nog aldrig skrattat så mycket under en taxiresa i Manchester förut.

Ramo till chauffören: Is it a busy Friday night? (fast på sämre engelska)
Chauffören: Yeah, it’s Friday and 50 Cent was here…
Ramo: Oh, was 50 Cent here, I didn’t recognize him!

Ramo berättade även för taxichauffören att Wesley Snipes ”can jump in many different ways”, en oumbärlig kunskap som även ni läsare nu besitter.

Lördag (debutant-Niklas dag och kväll)

Lördagen inleddes med frukost på Mackie Mayor. Jag gick dit med Mattias Asplund och det blev biffstek, två stekta ägg, pommes och kaffe för båda. Fantastiskt gott. Därefter samlade vi in Ramo, Andreas, Jonas och Niklas på Trof. En marshmallow stout satt fint innan avfärd mot supporterpuben Tollgate och Old Trafford.

För Manchester-debutanten Niklas kan nog matchdagen inte ha blivit bättre. Strålande sol och glada samtal gjorde besöket på Tollgate till en höjdare. Niklas lyckades inte bara hälla öl i magen, utan fick också en öl utspilld över byxorna (förlåt). Och matchen slutade, som bekant, med svenskt segermål. Spelet kanske inte var det bästa, men vad gör det!

Efter matchen blev det middag i Chinatown, på Only Yu, för mig, Mattias, Jonas och Niklas. Här lyckades Niklas spilla ut en öl till på sig själv genom att snurra lite för oförsiktigt på den där snurrskivan i mitten av bordet (ett runt bord faktiskt).

Maten var supergod och vi delade på allt som beställdes in. Friterad biff i chilisås, anka, inbakade grisinälvor med ingefära och friterad kyckling med en fantastisk citronhonungsås.

Efter maten fanns tankar på att avrunda med något 52 procentigt som kostade 8 pund per shot, men först ville vi veta mer om vad det var. ”Ah, that is beer” (fast på sämre engelska) sa en av servitörerna, så vi avstod.

I stället tog vi promenaden till Manchester-bryggeriet Tracks tap room och vandrade rakt in i deras 9-årsfest OCH en stor sammankomst med öldrickande kvinnor från hela Storbritannien. Det vanligtvis så lugna Track var stojigt den här kvällen så efter en eller två öl var (och eventuellt en cameo i Beer Ladies gruppfoto) vandrade vi vidare till Cloudwaters tap room, som ligger rakt över gatan.

Här var det lugnare och mysigare, trots fyrkantiga bord. Men i bordet fanns det passande nog stora runda hål, som huserade hinkar med växter i. Det tog inte lång stund innan en av växthinkarna var borta och ersattes med Niklas huvud. ”Sorry” ursäktade sig Niklas när vi fick påhälsning av vakten, men han tyckte mer ”Don’t say sorry, carry on, you’re funny!”

Vad Niklas och Jonas hamnade efter Cloudwater är oklart, men ryktena säger att det blev minst ett pubstop till innan deras tidiga söndagsflyg tog dem hem i tid för att se och fira MFF:s SM-guld! Stort grattis!

Söndag (familjen Struxsjös dag)

Det var inte bara Niklas som gjorde debut på Old Trafford, så gjorde även familjen Struxsjö; Viktoria, Tommy, Lukas och Filip. Och som många andra förstagångsresenärer gick Struxsjöarna omvisningen på Old Trafford med mig som sällskap. Det var som vanligt jävligt bra.

Därefter blev det lunch på Northern Soul and Grill, ett ställe i Nortern Quarter, som serverar grillade mackor. Det var gott och diskussionerna om svensk supporterkultur gick varma. Därefter begav sig Lukas och Filip ut på jakt efter gamla fotbollströjor på Classic Football Shirts medan jag, Viktoria, Tommy och Mattias Asplund skulle gå på julmarknad, men hamnade på Gas Lamp. Där serveras ett väldigt bra utbud av öl i lugn miljö och vi blev sittande en stund.

Men precis som resan inleddes, avslutades den på The Marble Arch Inn, dock utan vegetarisk frukt, men väl med Ramo och Andreas. Även familjen Struxsjö kom med efter att ha vaskat en förbokad middag på Elnecot för att deras Sunday Roast var slutsåld.

Efter några Manchester Bitter konstaterade vi att det var lika trevligt och roligt som alltid, om inte roligare, men så känns det nästan alltid.

Måndag

Måndagarna brukar bara vara en väntan på att åka hem, men för Mattias blev flyget något mer intressant än vanligt. Han flög nämligen samma flyg som lördagens matchhjälte Victor Nilsson Lindelöf och fick sig både ett samtal och en selfie.

Själv åkte jag ut till Old Trafford för att se Sir Bobby Charltons kista resa förbi Old Trafford mot begravningen i katedralen. Vila i frid Sir Bobby!

Nu, i skrivande stund, sitter jag på den hemska flygplatsen i Manchester. Peter Schmeichel gick precis förbi och det ryktas att Solskjaer är här. Men nu kom mitt gatenummer precis upp på tavlan. Så det var allt för den här gången. Och ja, det blev en selfie med den store dansken.

Tack alla som förgyller våra resor till Manchester, ni är bäst!

Vill du också resa till Manchester med supporterklubben. Köp din biljett på united.no/travel.