Vad som pÃ¥ förhand spÃ¥ddes av mÃ¥nga bli en jämn match slutade med en spelmässig dominant insats av United, som gör kanske sin bästa match pÃ¥ säsongen. Resultatmässigt blev det jämnare än vad som egentligen var rimligt.Â
Om United skulle legat under med tre mål mot Newcastle i halvtid, skulle United ha lett med 3 mål i halvtid mot det här Chelsea-laget. Medan Chelsea var tama, bjöd in press och byggde sitt offensiva spel runt kontring, så var United ett organiserat, pressande och hotfullt lag som hittade luckor mellan Chelseas linjer och kom till alla lägen ett lag skulle behöva. Men det här årets United har problemet att chanserna inte tas vara på. Att bara vinna med uddamålet och få en stolpträff emot sig i slutskedet är alldeles för tafatt. Man måste lära sig stänga matcher.
Men inte ska man sitta här och dalta över sÃ¥dana trÃ¥kigheter. Ärligt talat lämnar den här matchen en med en god känsla. Det har varit mycket snack de senaste dygnen att Ten Hag har börjat tappa lagets förtroende, och att Ten Hag är vilsen med sin fotbollsfilosofi. Men det var just “Ten Hag-boll” vi fick se idag, i den renaste formen vi har sett hittills den här säsongen. Plötsligt kunde man se den “enigheten” Ten Hag sÃ¥ tydligt tryckt pÃ¥ att laget besitter. Den dÃ¥liga stämningen frÃ¥n det “splittrade omklädningsrummet” fanns knappast att se ute pÃ¥ planen.
Första halvleken var total dominans från start till mål, och den bästa halvleken fotboll United har spelat på hela säsongen. United slappnar av i andra, eller möjligtvis får Chelsea bensin på elden genom Palmers sena kvittering i första, men United återfinner snabbt kontrollen. Vad Amrabat har värvats för var tydligt idag, då han förmodligen gör sin bästa insats i en Unitedtröja i andra halvlek. United, som man ofta har sett inte är presståliga, var helt och hållet i kontroll av matchen och Chelsea hade väldigt svårt att hitta någon väg in.
Att vinna mot Chelsea nuförtiden är inte en lika stor bedrift som det var förr, och just en sådan vinst betyder mer på papper än i realiteten. Men att bärga hem en sådan seger i det läget klubben befinner sig i just nu kan bevisa sig vara otroligt viktig framöver, för klubben i stort och för en herres anställning i synnerhet.
Betygsskala: 1-10, där 4 är usel, 5 är dålig, 6 är godkänd, 7 är bra, 8 är mycket bra, 9 är fantastisk och 10 är utomjordiskt bra.
André Onana: 6.5
Tämligen sömnig match. Vaken vid ett friläge av Jackson men utöver det fick han mest läsa tidningen och se Chelsea bränna sina lägen.
Diogo Dalot: 6.5
Varnad. Nyttig på båda sidor av plan i första. Det blir till slut en klassisk Dalotmatch där han stundtals är sylvass och stundtals en belastning.
Harry Maguire: 7
Väldigt stabil som han ofta är nuförtiden. Vem trodde för några månader sedan att han skulle vara så pass given?
Victor Lindelöf: 6
Utbytt 46′. Godkänd men skakig när Chelsea utnyttjar Uniteds höga linje. Hänger inte alltid med dÃ¥. Byts ut i halvtid av okänd anledning.
Luke Shaw: 7
Varnad. SÃ¥ oerhört saknad. PÃ¥ sin dag har han fog att vara med i diskussionen om han är Uniteds bästa spelare. NÃ¥r inte riktigt den nivÃ¥n idag, men har ett lugn i spelet som ingen annan spelare besitter. Snart tillhör jag klubben “Shaw är bättre som mittback”.
Scott McTominay: 7.5
2 mål. Stekhete Scott slog till igen, räddade tre poäng till, och leder numera den interna skytteligan. Jag vet inte om det säger mer om Uniteds trubbiga offensiv eller mer om McTominay. Han är förmodligen för begränsad för att någonsin bli en bärande spelare i United, men han har ett öga för mål och har en tydligare roll på mittfältet idag än tidigare där han bidrar med sin fysik.
Sofyan Amrabat: 6.5
Blandar och ger i första, men spelar förmodligen den bästa fotbollen han har spelat sedan han kom hit i andra halvlek. Var överallt på mittfältet, var klistrad på motståndarna och slog bort mest allting. Förtroendeingivande.
Antony: 6.5
Ännu en nyttig insats av brassen. Gör det jobbigt för Colwill som han sliter isär med sina snabba fötter. Spelet på ett och två tillslag gav United det lilla extra framåt, där Antony var högst delaktig i det offensiva spelet. Visade mer versatilitet än vad vi sett tidigare.
Bruno Fernandes: 7.5
Katalysatorn för allting framåt för United, något som inte är helt främmande för Bruno. Trots en straffmiss rycker han upp sig och driver på laget. Vår absolut viktigaste spelare i pressen och såg ut som han kunde springa en halvtimme till vid 90 minuters spel.
Alejandro Garnacho: 6.5
1 assist. Varnad. Skrek efter bollen i första men fick inte alltid vara med och leka. I andra är han dock högst bidragande och är den spelare som driver på mest i laget. Får inte alltid till det, men det behövs inte. Springer tills det knappt går längre, och till slut får han belöning för mödan med en vacker assist till McTominays segermål. Rashford bör se upp.
Rasmus Höjlund: 6
Utbytt 84′. Det känns alltid sÃ¥ nära för Höjlund att fÃ¥ till det där förlösande ligamÃ¥let. Kunde lika gärna varit den som lirkade in 2-0 till och med, dÃ¥ han stod bredvid McTominay. Väldigt nyttig i presspelet, löpgladast i laget och visar otrolig glöd pÃ¥ planen. Kommer bara bli bättre när han fÃ¥r igÃ¥ng mÃ¥lskyttet.
Sergio Reguilon: 7
Inbytt 46′. Varnad. Vilket inhopp! Bidrar med fart och fläkt pÃ¥ vänsterkanten när han vikarierar för Shaw. Länkspelet med Bruno och Garnacho fungerade utmärkt. En riktig slitvarg som bör fÃ¥ chansen mer trots Shaws Ã¥terkomst.
Marcus Rashford: n/a
Inbytt 84′. Spelade för kort tid för att betygsättas.
Jonny Evans: n/a
Inbytt 90′. Spelade för kort tid för att betygsättas.
Erik ten Hag: 7
Visst känner jag att jag kan syna en spelidé från laget idag. Den spelstilen Ten Hag har talat så gott om, med proaktivt och dynamiskt och med aggressiv press fick man faktiskt se. Att genomföra sitt andra byte efter 80 minuter kan ses som märkligt, men jag tror det var rätt beslut att inte peta för mycket i en elva som presterade så pass bra ute på plan. Att bänka Rashford inför matchen visade sig vara rätt beslut.