I dagens Manchester United är det svårt att sätta ett finger på var den här klubben huserar. Då menar jag inte geologiskt utan i det sportsliga. Att från en dag till den andra bli en skugga av sitt forna jag är för mig helt oförståeligt.
För att exemplifiera mitt egna pÃ¥stÃ¥ende relativt konkret sÃ¥ kan man nämna att vi faktiskt, enligt min Ã¥sikt, gör tvÃ¥ bra matcher mot Bayern München för att i de andra fyra matcherna i gruppspelet vara totalt bedrövliga. Och dÃ¥ tänker man, vi förlorade med 0-1 mot Bayern München som ska vara ett av världens bästa lag, vi gÃ¥r in i Premier League-helgen med moral, en bra känsla och lite jävlar anamma. Tänker man. Sen stÃ¥r vi där och blir total utspelade av Bournemouth. BOURNEMOUTH. AlltsÃ¥ pÃ¥ riktigt ungefär, det ska inte kunna ske – vad är det egentligen som händer innanför dom fyra väggarna i omklädningsrummet och pÃ¥ Carrington osv. Det kan ju inte vara bra saker med tanke pÃ¥ det som sker pÃ¥ planen varannan match. Det var längesen jag kände en sÃ¥n besvikelse över min egen klubb som jag gjorde i lördags. Inte ens min egen födelsedag kunde torka den blöta filten av besvikelse som lÃ¥g över mig och försurade en hel helg.
“en av världens bästa tränare misslyckades”
PÃ¥ tal om försurade helger och blöta filtar sÃ¥ börjar det säkerligen resas en hel del högafflar och facklor i olika läger. Massorna börjar smÃ¥tt samla sig för att tÃ¥ga likt en lynchmobb mot ten Hag och händer det inte nÃ¥got väldigt snabbt nu sÃ¥ är det hans huvud som kommer att rulla först nedför de tegelsteniga trapporna – i vanlig ordning. Lite som att byta kaross pÃ¥ en bil som har en trasig motor. Det kommer naturligtvis inte lösa nÃ¥got problem och alla dessa quick fixes gör nästan saken värre. Men med det sagt sÃ¥ har jag själv inte inställt mig i Lynch massorna, ännu. Jag ser hellre att ten Hag fÃ¥r rida den här vÃ¥gen av skitighet tills säsongens slut och att vi dÃ¥ fÃ¥r revidera om nÃ¥got huvud ska rulla och mer angenämt kanske mer vilka huvuden som ska rulla. Vid det här laget vet vi att det inte bara är ten Hags fel att det ser ut som det gör även om han oturligt nog har det yttersta ansvaret.
Jose Mourinho, en av världens bästa tränare misslyckades, van Gaal som var det taktiska supergeniet misslyckades, Ralf Rangnick var väl den enda förnuftiga i skaran som insåg i tid att den här klubben är så jävla misskött så jag sticker till Österrike och alperna. Ten Hag verkar även han gå mot ett totalt misslyckande. Jag får inte ihop det. Att så många briljanta herrar inte lyckas med det spelarmaterialet vi har kan inte härröras till dom själva. Det känns mer som att vi har en dysfunktionell grupp av omogna unga gossar som kanske inte egentligen bryr sig så värst mycket. Lägg till detta då en ledning som är den skitigaste ledningen du kan hitta under 2000-talet, det är väl Glazers och ledningen av Ford som tävlar om den titeln. Det går som inte att kapa grenar och sätta dit nya och tro att det löser problematiken. Du måste gräva upp rötterna och skära bort förruttnelsen som förpestar hela trädet och det är först då den riktiga förändringsresan kan påbörjas.
“Det är inte värdigt en klubb som Manchester United”
Alla måste på något vis ta sitt ansvar i den här soppan som heter Manchester United. Man kan inte bara gömma sig bakom tränaren och skylla allt på honom, vi har redan sett det på tok för många gånger. Spelare som tjänar miljontals kronor varje vecka och lunkar runt på planen känns nästan som ett hån mot oss vanliga människor. Rashford och Sancho är väl de två som ska ta åt sig främst, i alla fall på senare tid. Jag vet inte vad som har hänt med Rashford men han verkar främst oberörd och nonchalant. Halv joggar hemåt i det defensiva spelet och åstadkommer inte något särskilt framåt. Det är inte värdigt en klubb som Manchester United. Och det är inte bara Rashford det är fler som verkar ha exakt samma attityd. Men det kanske finns plats för dom i en annan krönika.
Vi kommer ju naturligtvis göra en bra match mot Liverpool sen kommer det vara glömt tills vi förlorar med 0-5 mot West Ham helgen efter. Och jorden fortsätter att snurra. Det är fan i mig tungrott nu.