Idag har vi äran att gratulera vår före detta mittfältsmotor Darren Fletcher på 40-årsdagen. Skotten återfinns idag i Manchester Uniteds verksamhet i rollen som teknisk chef, men det är naturligtvis som spelare han satte ett avtryck i klubben. Inte så konstigt med tanke på att han var United trogen i två decennier.
Listan på antalet centrala mittfältare med någon form av ikon,- eller legendarstatus i Manchester United är många. Vi har allt från Bryan Robson till Paul Scholes, från Roy Keane till Michael Carrick. Ja, åtminstone om vi håller oss inom ramen för vad som får kallas modern tid inom fotbollen.
Darren Fletcher är tvivelsutan en spelare som ska lyftas fram i samma kategori som de ovannämnda. Jag tror visserligen att de flesta av oss skriver under på att Fletcher inte nådde en likvärdig nivå rent kvalitativt, men hans mentala och fysiska egenskaper gjorde honom ibland ovärderlig på Uniteds mittfält. Begreppet tvåvägsmittfältare är förmodligen den mest adekvata definitionen av skotten.
Du behöver inte studera honom länge för att förstå vad, och var, han kommer ifrån. Vi tar det hursomhelst från början.
Darren Barr Fletcher föddes den 1 februari i Dalkeith strax utanför Edinburgh. Han har dessutom irländskt påbrå genom sin mamma, som kommer från ön Achill på Irlands östkust.
I de unga åren spelade Fletcher sin fotboll i några av Edinburghs lokala fotbollslag. Han började spela för den klassiska ungdomsklubben Hutchison Vale, som fostrat en rad skotska fotbollsspelare genom åren. Bland dessa hittar vi exempelvis de gamla landslagsmålvakterna Tommy Younger och George Farm, och mer nutida namn som Kenny Miller, Gary Caldwell, och Leigh Griffiths.
Flytten gick sedan vidare till en annan anrik klubb inom stadens gränser, nämligen Tynecastle Boys Club (idag Tynecastle FC). Även det är en klubb som lagt grunden till framgångsrika karriärer i den skotska fotbollen. Men Fletcher skulle studsa vidare till en sista anhalt på hemmaplan innan större saker väntade. Nu skulle han dock röra sig lite mer mot Glasgowhållet och flytta till Motherwell för spel i Celtic Boys Club, som det hette då. Idag går klubben under namnet St Patrick’s Sports Academy.
En liten kuriosa i sammanhanget är att Celtic Boys Club besegrade Manchester United i European Youth Cup-finalen 1974 med 1-0.
Tillbaka till Fletcher så hade han tidigt börjat göra sig ett namn i den skotska fotbollen och även om detta var nånstans i mitten på 90-talet var kommunikationerna så pass goda att ryktena spreds även över landsgränserna.
I Manchester United fanns som bekant skotten Sir Alex Ferguson, som naturligtvis hade pejl på den inhemska fotbollen. Det var emellertid tack vare en rekommendation av en skots scout vid namn Andy Perry som United kom in i bilden.
En då 12-årig Fletcher hade bjudits in till United för provträning och gjort ett gott intryck. Det var också i samband med detta som Fletcher för första gången träffade Ferguson.
”Jag visste att det fanns intresse från storklubbarna i Skottland, Rangers och Celtic, samt några andra engelska klubbar, som ville att jag skulle provträna. Men jag visste ju kopplingen som fanns mellan Manchester United och Sir Alex Ferguson, det är en massiv klubb.”
Fletcher berättar att han kom till Manchester en fredagsmorgon, tränade samma kväll, spelade match på morgonen dagen efter, och sedan åkte tillbaka till träningsanläggningen för att träffa Ferguson.
”Jag måste ha spelat ganska bra i den där matchen!”
Fletcher berättar att han vid fler tillfällen efter provspel träffade Ferguson och att det blev lite av en grej.
”Det visar bara på vilken känsla han hade för detaljer och mystiken det har byggt runt Manchester United och dess unga spelare.”
För att komma till Fletchers debut i den röda tröjan spolar vi fram bandet till den 12 mars 2003, alltså bara en dryg månad efter sin 19-årsdag. United tog emot Basel i Champions League hemma på Old Trafford, där Fletcher startade ute till höger på mittfältet. Istället för självaste David Beckham.
Han beskriver det som att debuten egentligen borde ha kommit tidigare, men med en del skador i bagaget menar han ändå att det är ganska bra att göra debut i United vid 19 års ålder.
Fletcher spelade alltså som högermittfältare, vilket var hans utgångsposition tidigt i karriären. När vi ser tillbaka på hans karriär tror jag att majoriteten minns honom som en central mittfältare.
Året 2003 var dessutom när Beckham, som hade ockuperat högerkanten i flera säsonger, skulle komma att lämna United. Positionen öppnades därmed upp för Fletcher, men efter att Cristiano Ronaldo värvades samma sommar hårdnade konkurrensen. Att Fletcher istället slussades in mot mitten av planen kändes som ett ganska naturligt steg, då den hårt jobbande yttermittfältaren mer och mer började ersättas av snabba och tekniska förmågor.
Genombrottet i United är svårt att sätta fingret på när det kom. Det kändes snarare som att det var ett långsamt sådant och till slut var hans plats i laget bara självklar. Sitt första stora bidrag och efterföljande triumf var FA-cupsegern 2004 mot Millwall, där han spelade från start ute till höger.
Talar vi genombrott i form av mål så var det också ett utdraget sådant. Det dröjde nämligen ända till 1 januari 2005 innan Fletcher hittade nätet för första gången i Unitedtröjan. Det målet kom i en 2-0-seger mot Middlesbrough. Det var sannerligen inte ett av hans vackrare mål, men det första är alltid minnesvärt.
Ser vi till Fletchers målproduktion i United är den inte någon storslagen historia. På totalt 342 matcher blev det endast 24 mål. Samtidigt kan det jämföras med mittfältskollegan Michael Carrick, som på 122 matcher fler kom upp i samma siffra.
I Fletchers målskytte är det en aspekt som sticker ut lite extra och förmodligen en del av hans spel som många inte förknippar honom med – huvudspelet. Av alla hans 24 mål gjordes elva med huvudet. Det är nästan smått exceptionellt, just för att han inte ses som en typisk huvudspelare. Han satte sitt första med skallen mot Chelsea 2005 med en spektakulär lobbnick, han stångade in två mål mot Arsenal i en FA-cupmatch 2008, ett i ett derby mot Manchester City 2009, och ett mot Milan i Champions League 2010. Huvudet har varit på skaft mot de stora lagen, med andra ord.
För att återgå till hans inledande tid i United är det en händelse som också måste uppmärksammas, där Fletcher fick stå i en viss irländares skottglugg.
Det hade börjat uppstå en spricka mellan Ferguson och lagkaptenen Roy Keane under försäsongen 2005 som sedermera eskalerade i ett rejält gräl mellan de båda. Efter en 4-1-förlust mot Middlesbrough i oktober var det tänkt att Gary Neville skulle göra en intervju efter helgen med MUTV, men Keane och Neville hade bytt, utan att Ferguson lagt nån större vikt vid det. Något han kanske borde ha gjort.
Keane hade gjort intervjun och skällt på spelarna för insatsen mot Middlesbrough och kallade bland annat Kieran Richardson för en lat försvarare och ifrågasatte varför det i Skottland var en sådan uppståndelse runt Fletcher.
”Darren Fletcher fick sina fiska varma,” uttryckte Ferguson i sin självbiografi. Keane lämnade United i samband med den händelsen och omklädningsrummet beskrevs av Ferguson som mer avspänt och att stämningen var lättare. Keane hade dessutom blivit till åren och tappet på planen blev inte heller lika dramatiskt i och med hans flytt från klubben. Det var dessutom en tid då United började generationsväxla på sina håll. Beckham hade dragit, Nicky Butt var borta, Ryan Giggs och Paul Scholes blev inte yngre, och så nämnda Keane på det. Dags för nya spelare att träda fram.
Säsongerna efter detta tog det ändå inte riktigt fart. Han var en väletablerad spelare i a-laget men Ferguson valde ofta en mittfältskonstellation där Fletcher blev femtevalet. Säsongen 2007/08 blev det bara 16 ligamatcher varav fem från start. Champions League-finalen mot Chelsea i Moskva fick han vara med och vinna, men utan att bidra på planen.
Det var istället de tre nästkommande säsongerna som skulle bli Fletchers bästa i Unitedkarriären. Som ni förstår kan vi primärt inte använda siffror och mål för att illustrera Fletchers storhet som spelare, utan får istället försöka minnas hans taktiska kompetens och passionerade inställning. Säsongen 2009/10 blev han framröstad i PFA Premier League Team of the Year och fick dessutom äran att bära kaptensbindeln i en match mot West Ham United. Han skulle senare komma att bli vice kapten.
En händelse som jag annars tycker är definierande för Fletchers karaktär är den som inträffade säsongen 2008/09 i Champions League-semifinalen mot Arsenal. United städade av Londonlaget över två matcher på ett komfortabelt sätt och resan mot finalen på Wembley gick tämligen smärtfritt.
United ledde det andra semifinalmötet med 3-0 på bortaplan och hade totalt 4-0 att gå på. Överkörningen var total. Med en kvart kvar att spela hände något som, där och då, inte hade någon större betydelse. Fletcher visades nämligen ut efter att ha gjort ner en frispelad Cesc Fabregas och Arsenal tilldelades straff.
”Jaha, då missar Fletcher finalen. Tråkigt för honom, men United har ju bättre spelare,” tror jag många utomstående tänkte. I ett fotbollsmässigt sammanhang var det en katastrof för United.
Domslutet överklagades av United men vann inget gehör i Uefas rättsliga kommitté. Jag må vara färgad, men jag tycker faktiskt att det var en helt perfekt brytning.
En som i alla fall förstod vilken stor förlust det var för United vad den dåvarande Intertränaren José Mourinho, som underströk Fletchers betydelse i stora matcher.
”Fletcher är viktigare än vad folk tror. Hans slit på mitten, särskilt i mittfältskrigen, är väldigt betydelsefullt.
”Han har inte samma magi som Ryan Giggs eller samma passningsspel som Paul Scholes, men han är dynamisk, gör löpningar, öppnar ytor. Jag är säker på att Xavi och Andrés Iniesta är glada att han inte spelar.”
Utfallet i Champions League-finalen blev som bekant 2-0 till Barcelona och United var helt utan chans. Berodde det på att Fletcher inte spelade? Nej, förmodligen inte. Katalanerna var överlägsna och hade troligen hittat sätt att neutralisera även Fletcher om han hade spelat.
Poängen jag vill åt är att det faktiskt pratades om Fletcher som en grundbult i Uniteds stomme, och bara tanken på att det ändå hade kunnat sett lite annorlunda ut med honom på planen mot Barcelona säger någonting om hans storhet som fotbollsspelare. Det hade kunnat bli hans magnum opus i forbollskarriären, vem vet?
Under 2011 försvann sedan Fletcher märkligt nog från laguttagningar och kämpade för att kriga tillbaka en plats i laget. I december samma år framkom det att han kämpade med magbesvär, vilket skulle visa vara ulcerös kolit, en typ av tarminflammation. Två år senare var han tillbaka och tog sig förvånande nog tillbaka in i a-lagstruppen. Detta skulle dock visa sig vara slutet på Unitedkarriären och i januari 2015 lämnade han Old Trafford för spel West Bromwich Albion.
I Birminghamklubben fick han fart på karriären igen och missade totalt bara en match på två säsonger i The Championship. Han spelade därmed 91 av 92 matcher. Fletcher var minsann tillbaka, om än inte på den allra högsta nivån. På sommaren 2017 signerade han för Stoke City och skulle där göra två säsonger innan han la skorna på hyllan, 36 år gammal.
I landslaget satte Fletcher givetvis också ett avtryck. Han blev lagkapten 2009 och gjorde totalt 80 landskamper och fem mål. Men något mästerskap fick han dessvärre aldrig uppleva.
Fletcher återvände till United i januari 2021 som a-lagstränare under Ole Gunnar Solskjaer och har efter det fram till idag en roll som teknisk chef i klubben. Han har dessutom två tvillingsöner som idag spelar i Uniteds akademi, Tyler och Jack.
Vi önskar Darren Fletcher ett stort grattis på 40-årsdagen!
Res med oss till Manchester!