Manchester United har blivit med VD. Och det är varken en dödgrävare, en dödgrävares protegé eller någon som delar namn med en flintskallig skådespelare.
Den lika delar oväntade som dramatiska händelseutvecklingen hade lika gärna kunnat skildras i HBO-serien Succession.
Mobilskärmar som lyser upp i ödsliga kontor. Samtal som får en att se sig över axeln.
Övergivna parkeringshus under molnljuset. Trenchcoats. Baseballkepsar och solglasögon för att undkomma nyfikna blickar och kameralinser.
Vassa one-liners där varje mening inleds med ett kraftuttryck på F.
Dubbelspel. Dimridåer. Dolkar i ryggar.
Erbjudanden. Mothugg. Handslag.
Visst, det är kanske inte bekräftat att det var så det gick till. Men det är åtminstone så jag föreställer mig alltihop.
Det oväntade
Manchester United har det senaste decenniet blivit känt – eller ökänt, beroende på vem du frågar – för att läcka som ett såll.
Och då avses inte bara hålen i taket på Old Trafford, utan information till media.
Oavsett om det gäller frågor om stämningen i omklädningsrummet eller vilka spelare man har för avsikt, och sedan misslyckas med, att knyta till sig.
Manchester United har också blivit känt för att vara lika duktiga på att förhandla som Kramer från Seinfeld.
“I’ll take it!”
Därför kom David Ornsteins rapporter i The Athletic den 20 januari som en chock för, vad det verkade som, hela fotbollsvärlden.
Att knyta till sig ett högdjur inom den kombinerade sport- och pengavärlden, dessutom från en rival, är så långt ifrån den kollektiva självbild United-supportrar tvingats iklä sig de senaste åren.
Varför skulle han välja att lämna de senaste årens mesta mästare för att komma till oss?
Karriär och filosofi
Omar Berrada föddes 1978 i Paris till marockanska föräldrar. En snabb-titt på hans LinkedIn-profil gör gällande att Berrada inledde sin professionella karriär som produktchef i ett diffust bolag i Barcelona 1999.
2004 snubblade han in på den fotbollsrelaterade vägen genom att anställas som ansvarig för sponsoravtal hos FC Barcelona.
2011 packade han väskorna och begav sig till Manchester. Han råkade dock bosätta sig i fel del av staden och blev därför fast i Manchester City Football Group.
I dryga tolv år har han klättrat uppåt i hierarkin för att, får vi anta, hitta en väg ut.
Nu senast verkade han som chef över den operativa fotbollsdelen av holdingbolaget.
Kan du, liksom jag, vakna kallsvettig mitt i natten med Ed Woodwards ord ekandes i huvudet?
“De spelmässiga prestationerna har inte nÃ¥gon meningsfull pÃ¥verkan pÃ¥ vad vi kan göra pÃ¥ den kommersiella sidan av verksamheten.”
Omar Berradas ingång är något annorlunda, åtminstone om man ska tro vad han sagt under sin tidigare arbetsgivare.
Han beskrev det som att Manchester Citys framgÃ¥ngar “var avsiktliga, och grundade sig inte i tur.”
Berradas filosofi formulerade han som att det med en effektiv struktur utanför gräset ofrånkomligen kommer framgångarna också på planen.
Det låter lovande, inte sant?
Frågetecknen
I över ett decennium har Omar Berrada arbetat för att skänka det avskyvärda lillsyskonet framgångar.
Beskedet om att han nu byter klubbadress ger en därför motstridig känslor.
Han borde föraktas. Men tillsammans med sina kollegor har han varit framgångsrik. Och nu ska han arbeta för oss.
Förr – alltsÃ¥ inte ‘förr’ som pÃ¥ 00- eller 90-talet, utan ‘förr-förr’ – verkar det inte ha varit lika märkligt att byta tillhörighet mellan rivaler.
Fråga bara sir Matt Busby.
Kanske borde vi betrakta Berradas klubbflytt på samma sätt.
Något annat som är svårt att bortse ifrån är den föregående klubbens problem med rättvisan.
Deras 115 olika problem, för att vara specifik.
Hur stor roll spelade vår blivande VD i detta?
Om man ska tro The Times har Berrada inte varit involverad i något av de avtal eller någon av de affärer som City nu anklagas för att ha begått brott inom.
Att Uniteds tidigare ledning – och i viss mån fortsatta ledning – inte skulle ha tänkt på att kolla upp det i förväg skulle nog inte förvåna någon.
Förhoppningsvis är INEOS mindre naiva.
Huruvida det stämmer lär vi bli varse i sinom tid.
Ett avslutande frågetecken rör hans nya roll. Berrada har visserligen ett långt och imponerande CV, men han har aldrig tidigare varit VD för en klubb.
Återigen tvingas vi förlita oss på att INEOS och Ratcliffe gjort sin hemläxa.
Ett nytt kapitel
Manchester United från 2013 till skrivande stund är inte känt för att agera proaktivt.
De senaste deadline-dagarna — under fönster då vi faktiskt varit aktiva, alltså — är ett tydligt tecken på det.
En sund klubb skulle väl inte vänta med två, tre, fyra värvningar till den sista dagen?
Fallet Berrada är annorlunda. Så pass annorlunda att det är svårt att förstå att det är vår klubb det talas om.
Nyheten tillkännagavs i januari; flera månader innan sommarfönstret öppnar och den nya VDn får flytta in på sitt kontor.
Bara det borde vara ett gott tecken.
Men till syvende och sist kan rekryteringen bara utvärderas i efterhand.
Här är den kanske viktigaste måttstocken också den läskigaste.
Om det blir Manchester United eller Manchester City som tjänar mest på Omar Berrada-kuppen.