Liverpool. Bara namnet ger äcklig smak i munnen. Det är Steven Gerrard. Det är Graeme Souness. Det är Kenny Dalglish (som vi hänger från det högsta jävla trädet). Det är Steven Gerrard igen. Luis Suárez, förstås. Steven Gerrard ytterligare en gång. Det är de där fula tröjorna de bar för att stötta rasisten Suárez. Det är den förbannade musikallåten. Det är behovet av Manchester Ship Canal. Det är att Anders Bengtsson i Offsides podcast, helt oironiskt, påstod att Steven Gerrard är en sådan spelare som alla uppskattar. Det är this means more, fotbollsvärldens överlägset mest arroganta slogan. Det är allt de uppfinner. Precis allt de gör är de tydligen först med. Enligt dem själva. Vi ska givetvis inte glömma Steven Gerrard.
Ja, ni förstår. Och då har jag förstås bara skrapat på ytan.
Idag är det vår förbannade uppgift att skicka Liverpool ut ur FA-cupen. De har inte där att göra.
Matchen är förstås viktigare för Manchester United än för Liverpool. Men att matchen är lite viktigare för ena laget är inget som spelar någon roll när United och Liverpool möts. Båda lagen kommer att göra allt de kan för att vinna.
För United handlar det idag om att förlänga säsongen. Om vi förlorar så är säsongen effektivt över. Visst, fortfarande finns en möjlighet att klättra i tabellen. Fortfarande är Champions League-spel nästa säsong en möjlighet, om än chansen är liten. Men det går liksom inte att gå igång på en kamp om en Champions League-plats.
En resa till Wembley i april däremot är något att se fram emot. FA-cupen är kanske inte vad den var. Men en titel är en titel. I slutändan handlar fotboll om att vinna. Inte om att komma fyra (eller femma) för att få delta i en annan turnering där vi förmodligen inte har någon realistisk chans till en titel.
MÃ¥nga av de största ögonblicken i Uniteds historia hämtar vi frÃ¥n FA-cupen. Däribland tvÃ¥ finalsegrar mot Liverpool. Vi har förstÃ¥s Eric Cantonas underbara volley 1996 och sÃ¥ har vi Stuart Pearsons och Jimmy Greenhoffs trippeldödande 1977. En annan klassiker är semifinalen 1985, dÃ¥ United vann efter omspel. Sedan slog vi ett annat trippeljagande (dock inte den riktiga trippeln) Liverpoollag i finalen. När vi själva vann trippeln var Liverpool förstÃ¥s ett av lagen vi besegrade pÃ¥ vägen, dÃ¥ Dwight Yorke och Ole Gunnar Solskjaer sÃ¥g till att underläge förvandlades till seger i matchens absoluta slutskede. Lite som uppvärmning inför den säsongens sista match. Även pÃ¥ vägen till FA-cuptriumfen 1948 besegrade vi Liverpool pÃ¥ vägen. DÃ¥ i omgÃ¥ng 4, pÃ¥ Goodison Park. Varför pÃ¥ Goodison Park? undrar ni kanske. Jo, ni förstÃ¥r, Old Trafford gick inte att använda, sedan arenan bombats under andra världskriget. United fick därför använda Maine Road som tillfällig hemmaarena. Det var bara det att Manchester city just den dagen ocksÃ¥ skulle spela pÃ¥ hemmaplan i cupen, sÃ¥ United fick leta upp en annan arena. MÃ¥hända valde vi Goodison för att psyka motstÃ¥ndaren. (Det var första och enda gÃ¥ngen som United hade Goodison Park som hemmaplan. United har, av olika anledningar, även spelat exakt en hemmamatch pÃ¥ fyra andra arenor, nämligen Anfield, Home Park, Leeds Road och Victoria Ground. Utöver det har vi haft tre permanenta hemmaarenor – North Road, Bank Street och Old Trafford – samt Maine Road som temporär hemmaarena.)
Exakt vilka som ska göra det för United idag återstår att se. Till stora delar är det förstås givet men vissa frågetecken finns. Är Aaron Wan-Bissaka redo för spel? I så fall borde han gå in som högerback, med följden att Diogo Dalot flyttar över till vänster. Vi minns dock att det var Wan-Bissaka som var vänsterback senast de båda spelade från start. Spelat tillsammans från start har Dalot och Wan-Bissaka gjort vid 15 tillfällen (14 gånger med Dalot till vänster), med bara 5 vinster för United.
I mittförsvaret borde det bli Jonny Evans snarare än Harry Maguire, även om det nog spelar mindre roll. Så länge United spelar med låg backlinje tenderar de båda att sköta sig förträffligt. När de tvingas försvara på större ytor uppstår problem.
Offensivt är Rasmus Hojlund av allt att döma tillgänglig igen. Frågan är om han är redo att spela från start. Annars kan det nog bli den där osexiga 4-2-4-0-formationen som vi har använt i de senaste matcherna.
Res med oss till Manchester!