Krönika

Ten Hags värvningar

Det blåser på toppen; något som Erik ten Hag fått erfara under det senaste halvåret.

Kremlologi är en term som användes under det kalla kriget för att utifrån mycket begränsad information gissa sig till vad som försiggick i de innersta maktkorridorerna i Sovjetunionen.

Termen upphörde att vara relevant under början av 90-talet. De senaste åren har den emellertid återigen blivit aktuell för att beskriva samma korridorer, om än under en annan flagga.

Att jämföra Manchester United, oavsett hur, med det tyranniska styre som idag uppehåller sig innanför Kremls murar är magstarkt.

Samtidigt är insynen i hur saker och ting fungerar i klubbens toppskikt i det närmaste obefintlig.

Kan managerns åsikter om spelare A ha skinit igenom i det där uttalandet? Varför har spelare B tagit bort en viss sorts inlägg på sociala medier? Är spelare Cs ovilja att springa en protest mot tränarstabens taktiska idéer?

Gissningar, misstankar, magkänslor. Kremlologier.

Med anledning av detta var Ole Gunnar Solskjaers intervju med Gary Neville i serien Stick to Football extra intressant.

Solskjaer har varit fåordig om sin tid som Manchester Uniteds manager, men öppnade här upp sig på ett sätt som han inte gjort tidigare.

Bland annat fick han frågor från sin gamle lagkamrat och dennes gäster om hur det egentligen fungerar i klubben; vem som bestämmer vad och hur många som har rätt att tycka till om olika beslut.

Särskilt undrade de om rekryteringsprocessen.

Och Solskjaer svarade förhållandevis tydligt:

”Jag värvade aldrig en spelare som jag inte ville ha. Scouterna sa inte ja till en spelare som de inte ville ha. Och ägarna, eller Ed, skulle inte värva en spelare de inte var bekväma med att värva. […]. Det var scouterna och managern [som hade veto].”

Solskjaer och scouterna pekade ut vilka de ville ha för sitt lagbygge. Detta godkändes sedan av en VD som uppenbarligen kan lika lite om fotboll som undertecknad.

När Solskjaers hus sedan rasade samman fick en ny tränare kliva in med samma förutsättningar, men andra preferenser.

Precis som Mourinho, van Gaal och Moyes före dem.

Solskjaers svar kastade ljus på något som många av oss misstänkt.

Att ten Hag, som vi får anta har lika mycket inflytande som sin föregångare, har knutit till sig de spelare han velat ha.

Jag har ännu inte gett upp på ten Hag. Men tålamodet hänger på en mycket, mycket skör tråd. Och bekräftelsen på att det mycket riktigt varit han som identifierat de spelare som värvats höjde inte hans aktier.

Under Erik ten Hag har följande spelare anlänt till Old Trafford:

Malacia, Eriksen, Martinez, Casemiro, Antony, Weghorst, Sabitzer, Mount, Evans, Onana, Højlund, Amrabat, Reguilon.

Även tre målvakter i form av Dubravka, Butland och Bayindir har dragit på sig Manchester United-tröjan.

Hur många av dessa har varit lyckade värvningar?

Kanske är det en orättvis fråga i Manchester United post-fergie; där nästan ingen har lyckats.

Kanske bör frågan i stället vara: hur många får godkänt betyg?

Om vi börjar bakifrån: Butland spelade inte en enda minut för Manchester United. Inte godkänd.

Vem är Bayindir? Jag saknar Romero. Varken godkänd eller inte godkänd.

Dubravka representerade United under två tävlingsmatcher och är en av få Newcastlespelare som vunnit en titel (bortsett från the Championship) i modern tid.

Som en känga mot saudierna blir han därför godkänd. 

Malacia och Mount har varit mer skadade än tillgängliga sedan de anlände till klubben. Och trots att man visste att Mount var skadebenägen slängde man alltså upp mer än en halv miljard. Inte godkända.

Mittfältsduon Eriksen och Casemiro hade fått med beröm godkänt om vi bara tittat till tiden från deras ankomst till mars 2023. Sedan dess har deras respektive form, och då särskilt Casemiros, varit i fritt fall.

Därför blir domen: inte godkända.

Under sommaren 2022 ryktades det att ten Hag var ute efter Marko Arnautovic och/eller Adrien Rabiot. Helt obegripligt.

När fansens uppror tvingade klubben att backa valde ten Hag att knyta till sig någon med lika stora fotbollsmässiga luckor. Antony är så långt ifrån godkänd det går att komma.

Weghorst kändes på förhand för dålig. Och det var han. Inte godkänd.

Sabitzer uppskattade jag personligen, varför han får ett färgat betyg – godkänd, med nöd och näppe.

Amrabat. Hur kunde så många vara så glada över den värvningen? Vi borde tacka FFP-gudarna för att vi inte kunde köpa honom i somras.

Inte. Godkänd.

Sergio Reguilon kom in som ett back-up-alternativ med kvalitet. Och den rollen levde han upp till. Därför fanns det bara ett rimligt beslut –att skicka hem honom till Tottenham.

Oförståeligt.

Klubben underkänns, men Reguilon blir godkänd.

Onana har skänkt otaliga supportrar några nya grå hårstrån under säsongen. Samtidigt präglades värvningen av en tydlig ambition och målbild. Och han hade onekligen varit en klassmålvakt säsongen före.

Att han därtill spelat upp sig det senast gör att han blir godkänd, med bekväm marginal.

Martinez, Höjlund och Evans delar betyg, men får olika brasklappar.

Martinez har varit skadad oroväckande mycket sedan han anlände till United.

Højlund kostade på tok för mycket pengar.

Johnny Evans är 600 år gammal.

Samtidigt är alla tre – givetvis – godkända.

Evans har varit en av Uniteds mest tillförlitliga spelare sedan han återvände. Det säger visserligen mer om hans klubbkamrater än om honom själv.

Rasmus Højlund hade det kämpigt i början, men har nu börjat visa vilken potential han ruvar på.

Och Lisandro Martinez är nog, sina skador till trots, ten Hags bästa värvning.

Många Manchester United-supportrar har tröttnat på ten Hag. Det kan jag ha förståelse för, även om jag själv inte passerat den gränsen.

Jag tror att ten Hag kan och kommer åstadkomma fler stora framgångar som tränare, taktiker och strateg. Om det blir i Manchester United återstår att se.

Det har inte sett bra ut i år. En oändlig skadelista är en förklaring. Ett undermåligt nyttjande av de spelare som varit tillgänglig är en annan.

Å ena sidan var han tillbakahållen av både de nya minoritetsägarna och av FFP under januarifönstret. Å andra sidan var det på grund av värvningar som Antony, hans värvningar, som han inte fick kontra skadelistan.

Jag är inte beredd att kräva nederländarens avsked. Samtidigt går det inte att godkänna hans värvningar överlag.

Om ten Hag får fortsätta peka ut de spelare han vill ha, på samma vis som han har gjort nu, kommer hans dagar vara räknade.

Men.

Om INEOS ändrar rekryteringsstrukturen, och flyttar makten från managern till en fotbollsdirektör, kanske ten Hag kan räddas från sig själv.