Muss.se » Nyhetsarkiv » Damlaget

Matchdag: Manchester United - Tottenham Hotspur
Den första stora titeln hägrar

Säsongen har inte varit någon framgångssaga för Manchester Uniteds damlag. I ligaspelet har såväl prestation som resultat försämrats enormt jämfört med förra säsongen. Frågar ni mig ligger det i mångt och mycket på huvudtränare Marc Skinner. Jag ogillar honom.

Spelarna däremot har jag mestadels positiva känslor för, även om somliga kanske inte har den kvalitet jag skulle önska.

När United i FA-cupsemifinalen besegrade Chelsea – vår allra första seger mot Chelsea – handlade det om att spelarna slöt sig samman och kämpade ner en på pappret starkare motståndare. Då var United det lag jag lärde mig att älska nästan från dag 1, sensommaren 2018. Nu är min kärlek till det här laget kanske inte lika stor. Det är Marc Skinners fel.

Men den här dagen handlar inte om Skinner. Den här dagen handlar om Millie Turner, Katie Zelem, Ella Toone och Leah Galton, kvartetten som är kvar sedan den första dagen 2018. Den här dagen handlar också om Maya Le Tissier, Jayde Riviere, Hayley Ladd, Lucía García och alla de andra i laget. Våra spelare förtjänar att få lyfta en pokal.

Uniteds damlag har hunnit uträtta mycket på sex år. Vi har förvandlat topp 3 till topp 4 (även om vi den här säsongen förmodligen slutar femma). Vi har klivit ut i Europa. Vi har besegrat alla engelska lag vi har mött. Vi har vunnit andradivisionen i överlägsen stil.

Men något vi ännu inte har gjort är att vinna en stor titel. Det har vi chansen att göra idag.

“Det skulle vara väldigt speciellt om vi vinner en titel, framför allt för klubben men också för mig personligen,” säger Melvine Malard till BBC.

“Det skulle betyda att jag verkligen är en del av klubbens historia.”

Nu är Tottenham ingen enkel motståndare. Men de är en motståndare som United en normal dag ska besegra.

Det må vara sant att de båda lagen har gemensamt att de jagar sin första titel. Men det är Tottenham som går in i dagens match med allt att vinna. United har, sedan klubbens professionella damlagsverksamhet drogs igång säsongen 2018/19, varit överlägsna Tottenham. Det kan illustreras av att United aldrig har förlorat mot Tottenham, med tio vinster och två oavgjorda för målskillnaden 35-7. Det kan också illustreras av att United i ligaspelet har tagit 94 poäng fler än Tottenham på 121 matcher.

Förra säsongen var United 36 poäng före Tottenham i tabellen. Just nu är avståndet bara sju poäng, vilket skulle vara rekordlågt under en hel säsong (säsongen 2019/20 fullföljdes inte, när den avbröts var United bara tre poäng före Tottenham men vi hade en match mindre spelad). (Vän av ordning vill säkert påpeka att Tottenham i år har en match till godo men den matchen är mot ett titeljagande Chelsea, och jag tar för givet att Chelsea vinner den matchen.)

Så det är United som måste vinna. Vi måste försvara vår position som ett topplag. I ligan ser vi ut att bli femma, bakom Liverpool. Om vi samtidigt skulle tappa FA-cupen till Tottenham är det svårt att argumentera för att United fortsatt är en del av topp 4 i den engelska damfotbollen. Vinner vi FA-cupen kan vi i någon mån vifta bort att vi slutar bakom Liverpool i ligan, förutsatt att ordningen återställs nästa säsong.

Att Tottenham saknar Grace Clinton är förstås ett stort plus för United. Hon är liksom en av de nominerade till priset som årets spelare i Women’s Super League. I det avseendet ser beslutet att låna ut henne märkligt ut. Nog hade United haft nytta av en Clinton i laget. Men du kan inte spela bra om du inte får spela och under Skinner hade Clinton nog inte fått spela. När hon till nästa säsong (förhoppningsvis) återvänder till United har hon en historia som inte bara kräver att hon ska spelas utan faktiskt kräver att hennes namn ska ristas in i startelvan direkt. Hon är säsongens bästa Manchester United-spelare. Hon har inte spelat en enda minut för oss.

Laget idag är mestadels givet. Mary Earps vaktar målet, Maya Le Tissier, Millie Turner och Hannah Blundell tar plats i backlinjen. Visst går det att argumentera för Hayley Ladd på mittfältet men det skulle förvåna oerhört ifall Marc Skinner väljer henne framför Lisa Naalsund, Katie Zelem eller Ella Toone.

Då återstår en ytterback och ett anfall att addera. Förhoppningsvis är Jayde Riviere redo för spel från start. I så fall måste hon starta. Som ytterback är hon helt enkelt på en annan nivå än Aoife Mannion och Gemma Evans. Kan inte Riviere spela hoppas jag att det blir Mannion. För ärligt talat, Evans hör inte hemma i United. Evans hör möjligen hemma i ett bottenlag i Women’s Super League.

Anfallet är svårare att gissa. För där har Skinner roterat en hel del på sistone, utan att hitta något som fungerat speciellt bra. Leah Galton har varit konstanten de senaste matcherna och det betyder gissningsvis att hon startar idag också, trots att hennes poängskörd sedan hon kom tillbaka från skada är ett mål och en assist på fem matcher. Nikita Parris var länge ett givet namn i elvan men hon har börjat på bänken i två av de fyra senaste och i de två hon startade blev hon utbytt innan timmen var spelad. Geyses speltid har varit tämligen knapp på slutet och Malard har aldrig varit given i elvan. Den som spelmässigt känns hetast just nu är Lucía García. Men hon står bara noterad för ett mål på de sex senaste matcherna. Det är väl lite talande för hur United mår just nu.

Rachel Williams finns förstås som joker. Hon startade i segern mot Chelsea. Men då valde United att spela lågt och direkt. Det passar Williams bra. Idag ska vi förstås vara det spelförande laget och då är det svårare att motivera en startplats för Williams. Troligare är att hon kastas in från bänken, antingen i desperat kvitteringsjakt eller för att försvara en ledning.

Oavsett vilka elva det blir är det elva spelare (plus några inhoppare) som måste vinna matchen. Det finns inget annat.