Samtidigt som England dundrar iväg mot en EM-final mot Spanien känns det som att Manchester Uniteds styrelse för en gångs skull jobbar på multipla fronter. Spelare säljs, spelare köps – simultant. Det är något som jag inte känner igen med vår klubb det senaste decenniet, och med det sagt är det något positivt. Är det Ineos inflytande eller är det bara en slump eller en tillfällighet?
Något vi vant oss vid varje sommar är panikköp, dyra övergångar och inte särskilt väl planerade transfers. Oavsett om det har varit Antony, Di Maria eller Fellaini. På något vis, om jag gubbgissar, har det har varit tränare som velat ha vissa spelare mer än att klubben hade något att göra med det. Det saknades och har alltid saknats strategi för långsiktighet. Det i takt med att en tränares livstid i Manchester United är på sin höjd tre år. Jag hoppas det inte är en tillfällighet, men min känsla är att vi börjar se ett embryo av något som kan bryta det här mönstret. Jag tycker att de värvningar som det pratas om än så länge är smarta, Yoro, Zirkzee, de Ligt, Brantwaithe – unga bra spelare som inte nödvändigtvis kostar 100 miljoner pund, det skulle väl vara Brantwaithe som Everton värderar till 900 miljoner-ish men det är så klart med United-taxa. Sen är detta naturligtvis bara spekulationer kopplat till de förändringar som sker i klubben rent ledningsmässigt.
En av de största talanger vi haft
Sen verkar det också så att vi arbetar på flera fronter samtidigt, vi säljer spelare till förnuftiga priser. Om än Donny van de Beek var en signifikant förlustaffär så satte men in en klausul vid vidareförsäljning – för att återigen på sikt kanske få tillbaka något av investeringen. Donny är ingen dålig spelare i min mening men han var en dålig spelare för oss. Han kan mycket väl få det uppsvinget han behöver i Girona och jag hoppas på det. Mason Greenwood var en spelare vi alla trodde på, som hade alla de egenskaper man sökte i en anfallsspelare och en av de största talanger vi haft i akademin på många år. Han valde en annan väg, han valde något som inte är synonymt med vad den här klubben står för och jag backar den eventuella försäljningen som görs. Det finns ingen plats kvar för honom här och det pratas om 300-350 miljoner kronor och det skulle ungefär täcka en Zirkzee om man nu går för detta. Hellre det än ett nytt lån. Även denna försäljning med någon form av vidareförsäljningsklausul – återigen, smart.
Det här är förhoppningsvis bara början och att vi fortsätter på det här viset. Att vi rensar de spelare som inte har något hos oss att göra och hittar guldklimpar som verkligen vill spela för vår klubb. Men vi vet också att det här kommer inte vara löst efter den här sommaren. Det kanske krävs flera år av arbete på grund av det vi själva har försatt oss i. Kan Arsenal göra det, kan vi göra det. Kan Liverpool göra det, kan vi göra det. Kan Manchester City göra det, kan vi göra det. Vi behöver bara hitta vår väg från den terrängfyllda leriga genväg vi tog för många år sen. Hitta tillbaka till motorvägen som ska bära oss fram till slutdestinationen som är att vara den bästa klubben i världen återigen.
Svårt att tänka sig att det skulle påverka det sportsliga
Samtidigt är det i den här fällan man går i varje år. Man bygger upp sina förhoppningar och förväntningar och landar i någon form av optimism. Man glömmer snabbt det som har varit och försöker komma ihåg de få ljusglimtar som faktiskt fanns under säsongen. Som at man helt plötsligt har förträngt traumat vi alla fick genomgå säsongen 23/24. För det var ingen vidare säsong, FA-cupen åsidosatt. Ska man vara någorlunda objektiv och realistisk har jag svårt att se att det helt plötsligt skulle bli en 180 graders snurr och att vi spelar ut lag efter lag, oavsett vilka spelare som kommer in och vilka som lämnar. Stommen från förra året är kvar, vi har samma tränare om än lite organisatoriska förändringar men det är svårt att tänka sig att det skulle påverka det sportsliga – just kortsiktigt. Vi kommer inte vara ”där” ännu och vi har en lång bit kvar. Vi skulle aldrig bli Arsenal men nu är vi där och drömmer om en topp-4 placering nästa säsong något annat vore magstarkt. Är det här laget ett lag som vinner ligan? Nej är det enkla svaret. Om inget mirakel sker.
Men jag kommer inte låta det påverka min optimism, den går liksom inte att stoppa från att sippra igenom som en maskros genom asfalt. Kanske att den utplånas efter första ligamatchen men det är den dagen och den sorgen. Nu ska jag på en välförtjänt semester.
Den här krönikan skrevs innan det var ”here we go” på Zirkzee.
Res med oss till Manchester!