PÃ¥ nÃ¥got vis visste man inte vad man skulle förvänta sig i Turkiet, pÃ¥ förhand är dessa matcher inte enkla, särskilt pÃ¥ bortaplan – men att man har tagit tre poäng pÃ¥ tre matcher i Europa League är för dÃ¥ligt. Sen ska det nämnas att Manchester United inte har vunnit en enda match i Europa pÃ¥ 12 mÃ¥nader. Det är än mer skrämmande.Â
För den som är förälder till ett mindre barn skulle nog kunna relatera till känslan som jag ska försöka beskriva. Stunden dÃ¥ ens barn har somnat och man har tid för sig själv, att bara sitta och ta det lugnt och njuta av tystheten eller ljudet frÃ¥n TVn. I det här fallet skulle den njutningen komma i form av Europa League och Manchester United. Men konstigt nog lär man sig aldrig att Manchester United innebär sällan njutning, istället är det vÃ¥ndande som varvas med Ã¥ngest. Spelar ingen roll att man har tagit sig ett varmt bad innan, ordnat upp med snacks och alkoholhaltig dryck – inte ens det hjälper längre. Och jag känner mig trött, trött pÃ¥ att konstant vara negativ, trött pÃ¥ att skicka ut domedagsprofetior i form av krönikor, trött pÃ¥ att hacka pÃ¥ spelare och tränare. Men det är ju där man landar när allting mest bara är skit hela tiden. ”Tänk positivt” ”Det hade kunnat vara värre” är väl catchphrases som en en psykolog och terapeut hade rekommenderat när depressionen är pÃ¥ väg att kicka in. Men jag tror inte att botten är nÃ¥dd, inte riktigt ännu.
vi står kvar i startgropen och låtsas att vi inte har hört startskottet
Om man ska ta med sig något från matchen är det väl att Mourinho alltid kommer att vara Mourinho och får alltid matcherna att handla om sig själv. Men vi ska nog vara nöjda med att vi lyckades få en poäng. För det såg stundtals väldigt dåligt ut. Det har gått över två år sen ten Hag blev vår nya tränare och har laget ens förbättras sen han anställdes? Det är en fråga som man bör ställa sig. För mig är svaret glasklart. Det har inte blivit bättre någonstans, varken framåt eller bakåt. Tiden står still samtidigt som lag som Liverpool, Manchester City och Arsenal rusar iväg ifrån oss och vi står kvar i startgropen och låtsas att vi inte har hört startskottet. Det är nödvändigtvis inte just ett ten Hag-problem. Vi har sett samma sak om och om igen i över tio års tid. Hade ens Klopp eller Pep fått ordning på det här laget eller är det någon form av loser-mentalitet som har etsat fast sig i luften och väggarna på Old Trafford och Carrington. Det är inte bra nog helt enkelt.
den här eviga kräftgången av sportsliga och ekonomiska haverier
Så man landar återigen alltid i samma tankevurpa, ska ten Hag få vara kvar eller inte? I mitt eget huvud hamnar jag i någon form ja-nä-kanske-typ. Alltså ingenstans. Det kan omöjligt bli sämre än vad det är tänker man. Men kan det då bli bättre? Och med vem? Nu har man gett ten Hag tid och det blir ingen förändring. Det enda som händer är att man gör någon form av dödsryck när man har ryggen mot väggen. Men som jag skrev senast kanske det bara är bäst att riva av plåstret på den här eviga kräftgången av sportsliga och ekonomiska haveriet. Det är helt ärligt menlöst. Ten Hag var inte rätt man för jobbet, det var inte Moyes, Mourinho eller van Gaal heller. Det är som bara att inse fakta och gräva fram någon som är villig att bärga upp det här sjunkande skeppet från havets botten. Men Ineos kanske bara håller ut tills säsongen är över för att slippa betala holländarens avgångsvederlag. Annars finns det ingenting som rättfärdigar honom att vara kvar och styra över klubben som vi älskar.
Res med oss till Manchester!