Ja, jag förstår, rubriken är nästan likvärdig en Aftonbladet rubrik riktad till Zlatan ”Zuper Zlatan” osv. Men samtidigt är det kanske känslan man har eller känslan många stöter bort likt fett mot teflon.
Jag skrev i den ständigt återkommande frågeasken, som naturligtvis dyker upp vid större förändringar i vår klubb, att Amorim kanske hade varit något? Ungefär. Det var ju snacket på stan som gjorde att jag snappade upp det, snabbare än en fluga till exkrement. Det var ju också så att jag inte visste mer än vad Sporting har presterat som gjorde mig.. I alla fall intresserad. Och det finns två läger, lägret som välkomnar Amorim som en frälsare (nästan), och lägret som ser honom som en ny ten Hag för han har åtminstone inte presterad på högre nivå än Portugisiska ligan. Jag förstår båda sidorna. Jag förstår att man är naturligt rädd för man har blivit lurad så många gånger förr. Det handlar om att se glaset som halvfullt eller halvtomt och med den här klubben är det alltid motvilligt halvtomt. I alla fall för oss som har varit med länge – och med länge menar jag sen Alex Ferguson. Det är längesen, nästan dinosaurietid i fotbollsögon. Men nu är glaset över halvtomt – men jag sa det med ten Hag också och det bet mig i röven rejält.
frälsaren av Manchester United
Jag har säkert sagt samma sak om Moyes, van Gaal och Mourinho så mitt ord är väl det sista en ska lita på. Jag har minsann alltid haft fel, alltid blivit besviken och alltid blivit förlöjligad av vänner som ”håller” på andra lag i Premier League. Men någon gång måste väl jag med kunna få rätt? Kanske får jag rätt nu, kanske får jag min egen personliga upprättelse genom Amorim – men det är väl det som är, det är just ett kanske. Jag förstår att man går efter Amorim han har gjort fantastiska saker med Sporting, och vad annars ska vi chansa på? ten hag var bevisligen inte rätt man för jobbet, och det känns på något underligt vis rätt med Amorim, rätt i tid och rum. Som så många gånger tidigare. Han hade i princip kunnat välja vilken klubb som helst, men valde Manchester United, även om vi betalade klausulen så hade han kunnat säga nej. Han hade kunnat vänta på City, eller gått till Liverpool i somras eller något annat. Men han såg väl något i vår klubb som lockade honom och jag tror nödvändigtvis inte att det är pengarna. Kanske ser han sig som frälsaren av Manchester United, vilket troligtvis alla föregångare också har sett sig som men misslyckats. Men nu känns det ungt, fräscht och sexigt. Som det ofta gör med medelhavsmänniskor från Ibericohalvön.
oräddhet och hänsynslöshet
Vad kan vi förvänta oss? Helt uppriktigt så är jag fel person att fråga, utan att ens ha fått frågan. Vi vet att han spelar anfalls rik fotboll och trycker på framåt. Men Premier League är inte Portugisiska ligan och Manchester United är inte Sporting. Vi kan hoppas att han kan tillämpa det på den truppen vi har och försöka få hans spelsätt att sätta sig i ryggmärgen hos samtliga spelare. Men det är samtidigt inte så bara. Jag hoppas också att han kommer in med någon form av oräddhet och hänsynslöshet och inte tillåter spelare att halvdant anstränga sig under en match, eller på träning, eller överhuvudtaget. Att han visar att om man ska spela för den klubben så gör man det till hundra tusen procent. Att den skitiga mentaliteten som förpestat den här klubben försvinner helt, oavsett om det sitter i en spelare, tränare eller anställd.
Men vem vet, som Gattuso en gång i tiden sa, sometimes maybe good, sometimes maybe shit. Det är kanske det vi får landa i innan vi landar i något och utvärderar honom efter säsongen. Och visst är det något passionerat och frodigt med en man från Medelhavsområdet?
Res med oss till Manchester!