Som titeln till Beck-filmen som kom 2009, i stormens öga, betydelsen i dagligt tal är att man befinner sig i en kris. Men det är just i stormens öga det är som lugnast, det är vindarna som är närmast ögat som blåser kraftigast.
Amorim berättade efter Arsenal att en ”kraftig storm” kommer att komma. Fel hade han inte, efter den matchen har Manchester United mäktat med att förlora fem matcher i rad. Utan att veta något konkret är det säkerligen ett nytt rekord. Men om man ska hitta något betryggande i orkanen som blåst in över vår klubb är det just att Amorim sitter i stormens öga, vindstilla, kolugn och med en plan. Det är i alla fall min känsla. Samtidigt som möss äter upp Old Trafford, samtidigt som man förlorar mot Wolves, samtidigt som Rashford tjurar ihop så sitter Mister Amorim stilla i sin båt. Med en plan. Med en vision. Det här är inte hans lag, det här är en kyrkogård av medelmåttiga spelare som inte är bra nog helt enkelt. Det blir tydligare för varje match som spelas. Jag skrev en gång för längesen om att Manchester United skulle utföra en form av ”Purge” från filmerna med samma namn. En rensning helt enkelt, av vad filmerna kallar ”slöddret”. Den rensningen kom aldrig, men det känns som att den faktiskt närmar sig nu – och Rashford sitter i skottgluggen.
Och drar du åt fel håll kan du sticka
Jag tror att Amorim vet exakt vad han vill ha och exakt vad han inte vill ha. Rashford hamnar tyvärr i kolumnen inte vill ha. Det är nog många andra som också sitter på kanten och håller på att trilla dit. Eriksen vet vi med all säkerhet att det blir något annat. Casemiro, Lindelöf, Antony är namn man bara rabblar upp i sömnen. Nu handlar det om att försöka maxa vad vi kan få för alla dessa spelare. I en perfekt värld hade klubbarna i Saudi Arabien fått höra av sig. Kanske att de kan ta någon i alla fall. Amorim, som alla andra tränare vi haft, måste få chansen att bygga ”sitt lag”. En mening som i Manchester United-ögon är lika uttjatad och uttömd som så ska det låta på SVT. Men det är en bitter sanning vi måste försöka leva med. Den här säsongen handlar om att bygga ett fundament från grunden. En grund att stå på – att alla drar åt samma håll för att vår klubb ska kunna bli så bra den bara kan bli. Och drar du åt fel håll så kan du sticka.
födda på nytt
Tråkigt nog ser det än tuffare ut framöver, med Newcastle, Liverpool och Arsenal på schemat. Alla lag i storform, i vi i miserabel form. Kanske var det just den här stormen som Amorim pratade om – som vi behöver ta oss igenom. För på andra sidan väntar solsken och stillhet. Vi lämnar kvar skräpet efter stormen och kommer ut på andra sidan rejuvenerade, födda på nytt. Det är så jag mentalt bygger upp det i mitt huvud för att själv klara av att överleva det som händer framför en. Det är den falska tryggheten man lever med som supporter för den här klubben. Jag gillar att Amorim inte skyller ifrån sig på något vis, det känns som att han har koll på alla brister som finns och att han har flerstegsplan för hur han kommer att fixa dessa brister.
Men december och januari kommer att vara tufft, låt oss inte tro något annat.
Res med oss till Manchester!