Jahapp, det var det. United är ute ur FA-cupen. Vilket innebär att United är ute ur alla turneringar utom en. Det finns inte så mycket kvar att klamra sig fast vid nu. Nu finns det väldigt lite som kan distrahera från uselheten.
Jag kan inte säga att jag tog mig an den här matchen med höga förväntningar. Och jag kan inte säga att jag är besviken. Det finns liksom inget utrymme för att känna ”besvikelse” när laget man älskar presterat så som man har gjort under det senaste halvåret. Besvikelse har förvandlats till något slags flyende hopkok av känslor där besvikelsen krympt med tiden. Istället delar ilska, apati, förtvivlan och frustration på merparten av dagens supporterskap. Vi människor, speciellt vi fotbollssupportrar, har betydligt lättare att sätta etiketter på uselhet. Det tror jag många utav er har känt av på senare tid. Ilska tar dock upp en ganska liten del av mitt egna känslosvall. Apati är istället huvuddelen nuförtiden, och den värsta känslan är när Uniteds prestationer inte får mig att känna någonting. Det är det sista jag vill uppleva.
Om vi släpper psykologin och snackar fotboll istället så tycker jag att det inte såg helt hopplöst ett tag där. Jag tycker att United visar tecken på någonting i den här matchen. Man går ut med en offensiv spelplan och är inte rädda att spela på chans. Det största problemet är allt jämt den sista passningen och att skapa något i straffområdet. Det överskuggar den delen som inte är helt usel. Och i den tillvaron som jag beskrev tidigare måste man försöka hålla det lilla positiva som finns tätt intill. En liten del av det är blind kärlek för klubben. En liten del är också för att jag inte ska tappa fattningen.
Det är såklart mycket som går emot United i den här matchen. Avsaknaden av vettiga avbytare till exempel, eller att man släpper in ett mål med första halvlekens sista spark. Det sistnämnda är i och för sig helt och hållet på Leny Yoro och till viss del André Onana. Det är amatörmässigt att lämna någon så ren i straffområdet. När vi ändå talar om backar ska jag vända på myntet och ösa lovord över Matthijs de Ligt. Vilken enhet. Den ordinarie backlinjen gav positiva utslag överlag. Jag säger ordinarie, för Victor Lindelöfs svaga inhopp kan inte räknas in där. Generellt var flera spelare individuellt skickliga idag. Det är att få ihop den individuella skickligheten till ett kollektiv som är det ihållande problemet.
Förlängningen och delar av andra halvlek skulle jag säga sammanfattar United ganska bra i år. United spelar ganska hygglig fotboll efter minut 90, men trots det kommer vi inte från att vi är odugliga i den sista tredjedelen. 17-åriga Obi var sugen, och det är för mig bisarrt att vi lyckas skapa så många fler chanser för honom än vi gjort för Højlund på bra länge. En otroligt lovande talang.
United ska ha en eloge för att de inte ger upp. Många spelare fortsatte springa och gneta tills två timmar stod på klockan, och det ger mig ett uns av glädje. Den där känslan jag nämnde i början, ilska, den tar verkligen form när spelarna inte visar någon vilja. Men idag vill jag häva ur mig att de gjorde det. Det är värt någonting, resultatet till trots.
Lite för positiv kanske jag är nu. Jag måste nämna Fulhams prestation också, för den var inte bra. Det tog inte United vara på. Man skulle gått vinnande ur den här matchen. I den här matchen är allt annat ett misslyckande. Sett till säsongen är det här bara ännu ett sådant. Men att konsekvenserna är så mycket större den här gången känns såklart av.
Nu finns det inte mycket som kan distrahera från uselheten längre. En överprestation i cupen var kul så länge det varade, men nu är Uniteds enda ”hopp” att prestera i Europa League. Men det finns en gräns för vad man kan göra med en tunn spelartrupp med så många minuter i benen på kort tid. Jag kan nästan lova att det blir en tuff bortamatch i San Sebástian på torsdag. Idag kände jag iallafall att den sista lilla spärren släppte. Nu är jag redo att packa ihop den här säsongen och lägga väskan längst in i ett dunkelt hörn på vinden. En sista känsla att lägga till i hopkoket: trötthet. En jädra massa trötthet.
Betygsskala: 1-10, där 4 är usel, 5 är dålig, 6 är godkänd, 7 är bra, 8 är mycket bra, 9 är fantastisk och 10 är utomjordiskt bra.
André Onana: 5,5
Borde göras studier på hur Onana kan släppa så många farliga returer. Borde göra det bättre på 0-1. Väldigt svag straffmålvakt. Bjuder på ett par fina räddningar men det klarar inte riktigt godkänt.
Leny Yoro: 5,5
Utbytt 53′. Tappar bort sin gubbe totalt vid 0-1, vilket renderar i minuspoäng. I övrigt gör han en bra match. En tydlig försämring i backlinjen när han byts ut.
Harry Maguire: 6,5
Utbytt 91′. Harry trivs alltid i en hög backlinje, och han gör det utmärkt när han går upp och trycker till Fulhams offensiv i ryggen. Som bäst i en framflyttad roll.
Matthijs de Ligt: 8
Vilka crossbollar han bjuder på! Bra med bollen och stenhård i duellspelet. Helt outtröttlig under hela matchens gång och lika bra framåt som bakåt.
Noussair Mazraoui: 6
Bra i första men svagare i andra. När han är bra är han väldigt nyttig både offensivt och defensivt. Märkbart sliten.
Manuel Ugarte: 6
Varnad. Utbytt 53′. Något svag i offensiven men vinner mycket boll och ett bra defensivt kompliment till Eriksen.
Christian Eriksen: 6,5
Utbytt 68′. Besitter teknik som inte många i truppen kan skryta med. I en haltande offensiv är det uppfriskande att ha en spelare som Eriksen som faktiskt kan skapa chanser. Har inte mer än en halvlek i kroppen dock och helt osynlig efter halvtidsvilan.
Diogo Dalot: 6
1 assist. Stora pluspoäng för en riktigt väl slagen assist. Dock svag defensivt där han har stora problem med Traoré. Spelar dock upp sig rejält i andra och i förlängningen.
Joshua Zirkzee: 5,5
Svag första touch och dräller ofta alldeles för mycket med bollen. Visar dock glimtar vi inte sett tidigare, klaffar bra med Garnacho och springer och kämpar in i det sista. Det är värt många poäng i en match som denna. Men det behövs mer slutprodukt.
Rasmus Højlund: 4
Utbytt 68′. Det är rent ut sagt smärtsamt att se Rasmus Højlund spela fotboll nuförtiden. Gör det onödigt svårt för sig. Tar sig inte heller till rätt lägen, vilket ger uttryck i att han nästan alltid får bollen felvänd.
Bruno Fernandes: 8
1 mål. Fernandes kliver fram när andra står still. Den största anledningen vi lyckas ta matchen till förlängning och till straffar. Helt otroligt hur han aldrig slutar springa och det finns en sådan kvalitet i allt han gör.
Alejandro Garnacho: 6,5
Inbytt 53′. Andas liv i en trubbig offensiv. Det händer alltid saker kring Garnacho, och hans avslutsförmåga till trots är han inblandad i det mesta United skapar i andra och i förlängningen.
Victor Lindelöf: 4,5
Inbytt 53′. Uppenbart att han är helt ur synk och saknar någon som helst matchform. Lite märkligt att han får så många minuter, å andra sidan finns det noll alternativ.
Chido Obi: 7
Inbytt 68′. Kommer till några riktigt fina lägen och visar en otrolig spelförståelse för sin ålder. Svårt att tro att han är blott 17 år gammal, verkar inte ha några nerver alls. Högt betyg för att han överträffar förväntning.
Casemiro: 6
Inbytt 68′. Spelar över en halvlek effektiv tid och ser varken slutkörd eller loj ut. Varit godkänd när han väl fått chansen det senaste.
Ayden Heaven: 6,5
Inbytt 91′. Imponerar i sin debut. Verkar vara en kille med ett högt tak.
Rúben Amorim: 5,5
Jag tycker Amorim har rätt inställning inför den här matchen. Odugligheten framför mål är inget unikt för den här matchen och det finns ingen ”quick-fix” för de problemen, och förlusten ligger främst hos spelargruppen. Jag tycker å andra sidan att Amorim ska ha en mer aktiv roll i matchcoachningen. Det är ofta man ser på United och känner att det saknas justeringar. Något behövde uppenbarligen hända de sista tjugo, för förlängning är en dödsdom med det schemat och det skadeläget United har. Men istället känns det som att taktiken och matchplanen är statisk. Hur förbättrar Amorim laget genom att sätta in Lindelöf istället för Yoro?
Res med oss till Manchester!