I en tid där resultat knappt berör en längre, en tid när det handlar mer om att se ett spelsystem som fungerar hellre än att vinna en fotbollsmatch, en tid där klubben befinner sig i skärselden mynnar ut i en en tidsperiod utan mening.
För det är där vi är just, vi kan vara ärliga med oss själva, det är Europa League vi behöver vinna. Men absolut vi kan snygga till tabellplaceringen och siffror hit och dit men spelar det egentligen någon roll? Jag tycker inte det, att komma på en tiondeplats eller hamna på plats femton tabell spelar föga roll. Det kanske finns någon ekonomisk vinning att komma några placeringar upp och visst finns det fortsatt möjlighet att knipa en europaplats, i teorin men kommer knappast bli så i praktiken. Amorim behöver få ihop spelet och fortsätta att tjata som en grå matematikprofessor tjatade in olika formler och ekvationsregler tills öron och huvuden blödde. Att få spelarna att dra åt samma håll och förstå spelidén, vissa kommer att klara, vissa kommer att vara exceptionella och vissa kommer inte klara det alls. På samma vis som klassrummet, vissa fick icke godkänt, andra fick mycket väl godkänt och vissa höll huvudet ovanför vattenytan och gjorde inte mycket väsen av sig.
Ingen nämnd ingen glömd
Jag tycker ändå att jag ser en förbättring i spelet, det kanske är en oasisk hallucination, men jag tycker det är stor skillnad jämfört med några månader tidigare. Kanske har poletten trillat ned för många av våra spelare. Hade vi haft spelare med bättre beslutsförmåga hade vi i vart fall haft några fler poäng än de vi har. Eller så har kanske Matic rätt, är det här Manchester Uniteds sämsta målvakt? Vi behöver inte vara lika bryska som Matic men Onana har haft en medioker säsong men jag tycker inte han ska lastas för att vi har varit så pass skitdåliga som vi har varit. Det är tio andra spelare på planen som spelar för Manchester United match ut och match in och ansvaret är delat solidariskt. Men med det sagt ska många av spelarna göra bra mycket bättre ifrån sig än det vi har sett – ingen nämnd ingen glömd.
Så få knutar som möjligt
Men nu är vi där vi är, vi sitter med ett sista trumfkort kvar och det är att vinna Europa League – det hade på ett sätt varit ett ”fuck you” till alla andra som gottar sig i vår misär. Ett genväg till Champions League, en väg till att bibehålla en stor del av inkomsten från sponsorer och TV-rättigheter, vad står på andra sidan? Naturligtvis den raka motsatsen en sportslig och ekonomisk smäll, om Sir Jim Ratcliffe sitter på nålar? Jag skulle tro att han är den som hoppas på det förstnämnda mer än någon annan. Annars får man dra in på frukt och proteinbars till spelarna nästa räkenskapsår.
Det är med andra ord många lösa ändar i säcken som ska knytas ihop när vi summerar säsongen – och vi hoppas på så få knutar som möjligt.
(det här inlägget skrevs innan Lyon).
Res med oss till Manchester!