Steve Coppell är ingen rampljusets man, och är inte en av de mest kända spelarna i Manchester Uniteds historia. Tvärtom var han en spelare och tränare som jobbade intensivt i det tysta, som tidigt pratade om mental hälsa och som värnade om integritet. Icke desto mindre är han en legend som tog tillbaka United till finrummet när han anslöt under 1975.
Coppel gjorde totalt 70 mål på 373 framträdanden i den röda tröjan och i det engelska landslaget blev det sju fullträffar på 42 matcher.
Stephen James Coppell föddes 1955 och växte upp i grannstaden Liverpool. Det var således de stora rivalerna i rött som var hans idoler som barn. Han studerade i Liverpool på samma skola som bland andra John Lennon och när flera klubbar knackade på dörren över den unga talangen valde han som 18-åring att gå till Tranmere Rovers. Det blev två säsonger i Tranmere bredvid studierna på University of Liverpool där han tog en examen i ekonomi.
Manchester United la ett bud på den talangfulle och kvicke högeryttern 1975 till en summa av 60 000 pund. Det var då Coppells liv förändrades för alltid. I själva verket slutförde Coppell sin examen under första året i United och tränade därför mycket på egen hand i Liverpool. Han har senare uttryckt tacksamhet till tränare Tommy Docherty som såg till att upplägget fungerade. Coppell debuterade som inhoppare i en 4-0-seger över Cardiff City då United tog sig tillbaka till finrummet efter en säsong i andra divisionen. Det blev 10 matcher under debutsäsongen 1975/1976.
I en intervju med Andy Mitten har Coppell sagt följande om debuten:
Det var mer än en saga. Och trots att jag vann troféer var den dagen min höjdpunkt som United-spelare. Mitt hjärta hoppade ur bröstet på mig och jag har aldrig varit med om något liknande. Jag sprang inte, jag svävade över gräset. Ord gör inte upplevelsen rättvisa; det var som en drog likt euforisk trans.
Under sin andra säsong spelade Coppell 39 matcher och gjorde tio mål. Han vann också priser för Englands U23-lag under säsongen. Tränaren Tommy Docherty hade satt samman ett spännande och ungt Manchester United som första året tillbaka i finrummet också gick till final i FA-cupen 1976. Den förlorade dock Coppell och United med 1-0.
Efteråt sa Coppell att han inte mådde alltför dåligt, ”jag uppskattade att vara i FA-cupfinalen överhuvudtaget. Det var först efteråt som jag insåg att det kanske var den enda chansen jag någonsin skulle få”. Det skulle dock komma att bli revansch.
Under säsongen 1977 tog sig United till FA-cupfinal på nytt även om de misslyckats i ligan. Motståndet bestod av Liverpool som jagade trippeln. Det var dock United som drog det längsta strået i finalen på Wembley och Coppell var en av nio spelarna som fick sin revansch för förlusten året innan. En stor seger för Coppell och klubben.
Under samma säsong blev Coppell uttagen i Englands seniorlandslag. Han deltog bland annat i segermatchen mot Italien i VM-kvalet 1978 men England lyckades trots det inte ta sig vidare till slutspelet. Därefter blev det ett antal träningsmatcher och Coppell blev målskytt bland annat mot Skottland upprepade gånger.
De kommande två åren blev relativt framgångsrika för den kvicke yttern både i klubblag och landslag. Det blev ytterligare en FA-final för Coppell 1979 även om United där förlorade mot Arsenal. I EM 1980 spelade Coppell de båda öppningsmatcherna för England men laget lyckades inte ta sig vidare från gruppen.
Under 1982 råkade Coppell ut för en allvarlig knäskada då han spelade med engelska landslaget i en kvalmatch mot Ungern. Han blev brutal kapad av den ungerske vänsterbacken Jozsef Toth och tvingades till flera operationer men blev aldrig fullt frisk och skadefri. Först för 10 år sedan upptäckte en kirurg att Coppells korsband hade gått av med sådan kraft att en del av slingrat sig runt hans bakre ligament.
Men även efter operationerna fortsatte han spela för Manchester United även om han aldrig blev riktigt fri från skadan. Han spelade i ligacupfinalen mot Liverpool 1983 (där United förlorade) men när det var dags för ytterligare en FA-cupfinal mot Brighton & Hove Albion hade hans knä gått sönder igen. Han missade finalen som United vann i omspelet och meddelade sin pensionering strax därefter under hösten 1983. Steve Coppell var då blott 28 år.
Det blev istället dags för en tränarkarriär i ung ålder. Crystal Palace blev hans nya klubb. Steve Coppell kom att bli en av de yngsta att ansvara för en klubb i andra divisionen. Coppell fick ihop ett fint lag med flera spelare från högsta divisionen. Den mest kända värvningen är nog dock en spelare som hittades långt ned i ligasystemet, Ian Wright. Han värvades av Coppell 1985 och fick en framgångsrik karriär, bland annat i Arsenal. Steve Coppell tog Crystal Palace till hösgta ligan 1989 och säsongen därefter kom laget på sin bästa plats någonsin då de knep tredje platsen. Några år därefter var sagan över. Coppell avgick när Palace relegerades 1993.
Steve Coppell ledarstil har beskrivits som tyst intensiv. Han var ingen man som ville stå i rampljuset. Ändå kom han att få göra det när han värvades till Manchester City 1996. Vid ankomsten till klubben och under sin första presskonferens uttryckte Coppell bland annat följande:
Det kan bara inte vara en snabb lösning här. Det måste bli ett omställningsarbete – och ett långt sådant”, resonerade Coppell på sin första presskonferens. Alla förväntar sig att jag inom de närmaste två eller tre veckorna ska köpa tre eller fyra nya spelare och att det ska vara den omedelbara lösningen. På ett ögonblick, med andra ord, kommer allt att vändas.
Tyvärr fungerar det inte så eftersom det är mycket svårt att få tag på de spelare man vill ha. Jag är inte ute efter tillfälliga värvningar – den sortens spelare som kommer hit för en säsong. Jag vill att de nya spelarna ska vara här om fem år. Jag inser att det kommer att bli ett mycket långt jobb. Man måste se längre fram än den här säsongen.
Sejouren i City blev kort. Det blev 33 dagar och sex matcher innan han avgick på egen hand. Därefter blev det flera nya rundor i Crystal Palace med olika roller, en klubb där han uppenbarligen hade gjort mest avtryck. Under 2000-talet fick se se Coppell också i klubbar som Brentford, Brighton & Hove Albion samt Bristol City. Det var dock tiden i Reading som blev mest framgångsrik under perioden 2003–2009. Coppell tog upp Reading till Premier Leauge 2006. Det blev dock bara en säsong innan de var tillbaka i Championship.
Historien om mannen Steve Coppell är inte så offentlig. Ändå vet vi att han led av mental ohälsa från och till eftersom han pratade om det högt. Han var tidig med att göra det och har hyllats för detta. I en genomgång av Steve Coppells fina karriär som spelare och tränare tas ämnet upp, se filmklipp nedan. Det framgår också att det var stressrelaterade besvär som fick honom att på egen hand avgå från Manchester City efter blott sex matcher med klubben. Steve Coppell var uppenbarligen ingen som trivdes i rampljuset med den ständiga pressen hängande efter sig.
I en färsk intervju med The Telegraph inför Crystal Palace senaste FA-cupfinal (i våras) uttalade sig Coppell om sin karriär och om det faktum att han inte tycker en engelsk förbundskapten bör hämtas utomlands. Själv var han nära att vinna över Sir Alex i FA-cupfinalen mellan Palace och United 1990. Första matchen slutade 3-3 och krävde omspel. Ian Wright som Coppell hade värvat till Palace gjorde två mål i matchen (Uniteds mål gjordes av Mark Hughes 2 och Bryan Robson). I omspelet vann dock United med 1-0 efter ett legendariskt mål av Lee Martin.
I intervjun återkommer Coppell till sin debutmatch med United och minns att hans namn stavades fel i programmet (Kopel, enligt en tidigare spelare). ”Jag sparade ett program då jag insåg att det kan bli värt några kronor”, säger han. Men när han senare fick det i present av en golfmedlem insåg han att det gått för mindre än två dollar på ebay.
När han till sist får tycka till om Tomas Tuchel som ny engelsk förbundskapten tar Coppell först en paus och säger sedan:
Jag tycker att han är en fantastisk tränare. Han borde bara inte vara tränare för England. Jag tycker att det FA har gjort är en spark i baken på alla engelska tränare. Och de har hållit kurser sedan andra världskriget för att försöka få fram tränare. Om det hade varit en öppen tävling [en process som den som utsåg Tuchel] för att välja Englands förbundskapten, skulle Gareth Southgate aldrig ha fått jobbet.
Han fortsätter:
Det har varit 39 VM och EM, och bara en utländsk vinnare som manager [Tysklands Otto Rehhagel med Grekland 2004]. Det finns inga bevis som tyder på att det fungerar. Tuchel är en fantastisk tränare, missförstå mig inte. Det handlar inte om honom eller [Fabio] Capello eller Sven [Göran Eriksson]. Men vi är England. Ingen annan internationell kraft skulle välja en utländsk tränare.
Coppell betonar att det finns flera engelska topptränare om än inte topprofiler.
Steve Coppell sjön aldrig nationalsången när han spelade för England men stod stolt med bröstet rakt ut och det dög gott för en något bortglömd legend med stor integritet och näsa för framgång. Vi minns Steve Coppell som den spelare i United som gjort allra flest matcher i följd, hela 207 stycken mellan åren 1977 till 1981, en spelare som gjorde många viktiga mål och deltog i tre FA-cupfinaler, så småningom en tränare som upptäckte Ian Wright och som gav Gareth Southgate sin seniordebut i Crystal Palace.
Stort grattis Steve Coppell på 70-årsdagen!
Res med oss till Manchester!