Även en United-supporter ska förstås uppmärksamma de allra främsta inom världsfotbollen. Det gör vi allt som oftast.
Minns till exempel att Ronaldo (inte den) fick stående ovationer på Old Trafford efter sitt hat trick med Real Madrid, 2003. Även Kaká med Milan eller Messi med Barcelona är spelare som, får man erkänna, helt enkelt dominerat matchen och spelat ut oss emellanåt. Våra drömmars teater är sålunda en hemvist för alla sorters stjärnor, även när de klär sig i fel sorters tröjor.
Diego Maradona spelade på Old Trafford en gång, 1984. Det var ett returmöte i Cupvinnarcupen där United lyckades hämta upp ett 0-2 underläge från Camp Nou och vinna matchen med 3-0. Lagkaptener för vardera lag var Bryan Robson och Maradona. Robson stod för två mål och Frank Stapleton ett, i vad som beskrivs som en av de bästa matcherna som någonsin spelats på Old Trafford.
Maradona skulle få sin revansch mot engelskt motstånd två år senare, i VM-kvartsfinalen 1986 mellan England och Argentina. Den matchen behöver ingen närmare beskrivning, men låt oss konstatera att en småskadad Bryan Robson inte fanns med på planen den gången. Och vem vet, kanske hade han kunnat stoppa Guds hand eller världens vackraste mål genom tiderna? Men det tror jag inte.
United och Argentina är en matchmaking som sällan fallit väl ut genom åren. Såhär skriver Sir Alex i sin självbiografi: ”Argentinare är väldigt patriotiska men jag tyckte att de saknade brasilianarnas uttrycksfulla egenart.” Denna fantasi fick sig dock en törn när Kleberson skulle ersätta Veron.
Jag gissar att Sir Alex tänker mycket på Tevez här. Eller Gabriel Heinze. Fast egentligen är det väl bara en slump alltihop, för när ser vi till våra ljusblåa grannar på Etihad finner vi en helt annan kärleksaffär till Argentina. Här behöver inte nämnas några namn, men det finns ju flera.
Med detta sagt. Visst är det ganska synd om Sergio Romero just nu? Vilken skam att United inte hittade en ny klubb åt honom. Och Marcos Rojo, vad gör han nuförtiden?
Det finns ett överflöd av spelare, brassar och argentinare och fler därtill, som inte hör hemma runt Old Trafford i dessa tider. Likväl saknas det stjärnor – inte minst på högerkanten – någon med fart, fläkt och flärd.
Jag tänker mest på George Best, såklart, men just idag också på Maradona. Dessa legender dog på samma datum, 25 november, fast 15 år emellan.
Om George Best sa Maradona såhär, 2005: ”George inspirerade mig när jag var ung. Han var flamboyant och spännande och inspirerade sina lagkamrater. Jag tror faktiskt vi var ganska lika som spelare – en dribbler som ville skapa ögonblick av magi.”
Jag tror att Best tyckte lika gott om Maradona.
Res med oss till Manchester!