Idag har vi äran att fira en av de allra främsta försvararna i Manchester Uniteds historia. Nemanja Vidić fyller nämligen 40 år.
När det begav sig fick vi njuta av Nemanja Vidić i åtta och en halv säsong. Det gav oss 300 matcher och 21 mål. Plus fem ligatitlar, Ligacupen tre gånger, Champions League och VM för klubblag.
Vi röstade fram honom till vår allra bästa spelare 2009 (det gjorde hans lagkamrater också). Han prisades som Premier Leagues bästa spelare två gånger. Säsongens lag i Premier League beärades med Nemanja Vidićs närvaro fyra gånger. I världslaget tog han plats två gånger.
Han var vår lagkapten 2010 till 2014.
Eller som Julius Caesar sa:
Den tidiga karriären
Nemanja Vidić (Немања Видић) föddes i Titovo Užice, i det som då var Jugoslavien, hösten 1981. Nu heter staden bara Užice och ligger i det som nu är västra Serbien. Pappa Vidić jobbade i en kopparfabrik och mamman var bankkassörska.
Fotbollskarriären inledde Nemanja när han var sex år gammal. Tillsammans med storebror spelade han för Jedinstvo Užice. Vid tolv års ålder flyttade han vidare till Sloboda Užice.
Snart räckte inte Užice till längre. Vidić hade inte ens fyllt 15 år när Crvena zvezda – eller Röda Stjärnan, som vi vanligtvis benämner klubben i Sverige – lockade. Ensam i Belgrad vid 15 års ålder kan skrämma men Nemanja var bestämd på att han skulle lyckas som fotbollsspelare. Svårast var det nog våren 1999, då Nato bombade Serbien.
”Jag kunde inte spela fotboll på tre eller fyra månader,” har Vidić sagt. ”Belgrad var en farlig plats att vara i. Du kunde helt enkelt inte träna på grund av flygplanen. Det var en svår tid, många människor dog. Jag vet egentligen inte vad jag ska säga. Det borde inte hända någon.”
Livet gick ändå vidare och någon form av normalitet återuppstod. Snart fick Vidić signera sitt första proffskontrakt med Röda Stjärnan. Vägen till seniorlaget gick via en säsong på lån hos Spartak Subotica, då ett mittenlag i andradivisionen.
Tillbaka i Belgrad spelade han till sig en i stort sett ordinarie plats i ett Röda Stjärnan som slutade tvåa i ligan. Säsongen avslutades på bästa sätt. Vidić vann sin första titel som spelare när Röda Stjärnan besegrade Sartid i cupfinalen.
Ett år senare utsågs Vidić, bara 22 år gammal, till lagkapten för Röda Stjärnan. Det blev succé, han ledde klubben till dubbeln 2004.
Vidić kopplades samman med en flytt till klubbar som Manchester United och Inter. Nästa steg i karriären skulle emellertid bli en flytt till Ryssland och Spartak Moskva. Övergångssumman bekräftades aldrig men det rapporteras att han blev den dyraste försvararen i den ryska ligan.
Tanken var att använda Ryssland som en språngbräda i karriären. Just så blev det. Vidić förbättrade Spartak. En svag åttondeplats i ligan 2004 (då Vidić alltså anslöt under säsongen) följdes upp av en stark andraplats 2005.
Manchester United
Nemanja Vidić var nu redo för större uppdrag. Nämligen det allra största som finns, Manchester United. Övergången bekräftades i slutet av 2005, då klubbarna kom överens om en övergångssumma på ungefär sju miljoner pund. När formaliteter och arbetstillstånd hade avklarats kunde Vidić signera som Unitedspelare den 5 januari 2006.
”Bra försvarare vinner saker åt dig,” kommenterade Sir Alex Ferguson. ”Nemanja är en snabb, aggressiv mittback och kommer att vara ett fantastiskt tillskott till truppen. Grabben är en naturlig atlet.”
Omedelbar succé? Nej, det kan vi inte påstå. Visst, i debuten hjälper Vidić United att gå till final i Ligacupen. Men i hans andra match från start släpper United in fyra mål mot Blackburn. I sjunde matchen hämtar Vidić sin första medalj som Unitedspelare, då Wigan besegras i Ligacupfinalen. Vidić, tillsammans med lika nyanlända Patrice Evra, får hoppa in i slutskedet, när matchen sedan länge är död.
Totalt blev det för Vidić bara elva matcher från start under debuthalvåret. Men det var ändå början på något stort. I tio av de elva matcherna spelade en viss Rio Ferdinand också från start medan Vidić hade Gary Neville som lagkamrat vid nio tillfällen våren 2006. De tre skulle 2007 lägga beslag på tre fjärdedelar av försvarsplatserna i säsongens Premier League-lag.
Den fjärde platsen i Uniteds backlinje? Den tog Evra, som likt Vidić hade det tufft första halvåret i United. Om Evra också tog plats i säsongens lag? Ja, ja det gjorde han. Det fanns också plats för målvakten Edwin van der Sar i säsongens lag.
Så ja, det tog några månader för Nemanja Vidić att bli varm i kläderna. Men när han väl blivit varm så skulle han under några år bilda världens bästa backlinje tillsammans med mittbackskollegan Rio Ferdinand, vänsterbacken Patrice Evra och högerbacken Gary Neville/Wes Brown/John O’Shea/Rafael da Silva.
United vann ligan under Vidićs tre första säsonger som ordinarie. Vidić tog plats i säsongens lag år efter år. Det gjorde Ferdinand också. Bra försvarare vinner saker åt dig.
Landslagskarriären
Nemanja Vidić fick debutera i landslaget (då FR Jugoslavien, senare Serbien och Montenegro och slutligen bara Serbien) hösten 2002. Hans bästa period i landslaget var i kvalet till VM 2006, då Serbien och Montenegro bara släppte in ett enda mål.
Väl i VM kunde Serbien tyvärr inte använda sig av Vidić. Han var avstängd i första gruppspelsmatchen och blev sedan skadad på träning.
Vidić fick spela VM 2010 men Serbien slutade sist i gruppen. När Serbien sedan misslyckades i kvalet till EM 2012 valde han att sluta i landslaget. Totalt gjorde han 56 landskamper.
Mer Manchester United (och det som hände sen)
Det blev inte bara tre ligatitlar de tre första säsongerna i United. Säsongen 2007/08 skulle United även vinna Champions League. Vidić hade förstås en stor del i det.
En ny Champions League-final följde 2009, men då blev det tyvärr förlust i finalen. För Vidić slutade 2009 med en plats i världslaget, sedan han märkligt nog hamnat utanför 2008.
United fick nöja sig med Ligacupen 2010. Vidić missade ett antal matcher på grund av skada. Det skulle snart bli värre på den fronten.
Vidićs sista stora säsong blev 2010/11. När Gary Neville pensionerade sig själv var det Vidić som fick ta över lagkaptensbindeln. Som kapten ledde Vidić United till ligatiteln 2011 samt ytterligare en förlorad Champions League-final. Han fick plats i världslaget för andra gången.
Säsongen 2011/12 kan vi mest glömma. Vidić spelade tio matcher. Han missade ett par månader under säsongsinledningen på grund av skada. Tillbaka i spel tog hans säsong slut med en knäskada i Basel.
Det blev en femte ligatitel för Vidić 2013. Efter den svåra skadan matchades han emellertid försiktigt.
Vi hoppades, förgäves, att Vidić skulle komma tillbaka på riktigt. Så blev det inte. Säsongen 2013/14 gör vi också bäst i att glömma. Efter säsongen lämnade Vidić på fri transfer. Att han inte kom överens med David Moyes var tydligt. Kanske hade han stannat om Moyes hade fått sparken tidigare. Det får vi aldrig veta.
Men det hade nog inte spelat någon roll. För Vidićs kropp var trasig. Han skrev på för Inter och spelade 28 matcher under debutsäsongen. Fler skulle det inte bli, även om han blev kvar i ett halvår till. I januari 2016 kom Vidić och Inter överens om skilsmässa. Vidić hade då inte spelat en enda match under säsongen. Kort därefter meddelade Vidić att hans spelarkarriär var över, med de många skadorna som förklaring.
Efter spelarkarriären har Vidić bosatt sig i Milano. Han har uttryckt en vilja att fortsätta inom fotbollen som manager. Hittills har vi inte sett något av det.
Spelaren Nemanja Vidić
Nemanja Vidić var den klassiskt skolade tuffa mittbacken. En försvarare i första hand. Tacklingarna var hårda. Bollen var förmodligen där. Om motståndaren råkade få ont, ja det var närmast en bonus. Det resulterade i en hel del kort från domarna. Totalt 58 gula och 8 röda på 300 matcher.
Så värst snabb var han inte, framför allt inte i slutet av karriären. Det kompenserade han för genom att stå rätt och läsa spelet bra. De många och tuffa tacklingarna kom inte av att han var felplacerad, de var ett grepp för att vinna fördelar.
Vidić var en mittback med hög lägstanivå. För det mesta var han bra eller bättre, sällan medioker och nästan aldrig dålig. Han var stark, tuff och modig, med exemplariska ledaregenskaper. Du blir inte lagkapten för ett framgångsrikt Sir Alex Ferguson-lag av en slump.
Vidić mätte 190 centimeter och dominerade nästan alltid i luftrummet. Det var inte bara användbart i försvarsspelet. Vidić gjorde 21 mål för United. Av rena mittbackar är det bara Steve Bruce (51), Gordon McQueen (26) och Kevin Moran (24) som bättrar den siffran.
Vidić var hänsynslös mot sig och mot sina motståndare. Det förkortade alldeles säkert karriären. Men med en annan spelstil hade han näppeligen nått samma höjd.
Och höjden var hög. När Vidić var som allra bäst var han en av de allra bästa mittbackarna i världen. Räknar vi bort debuthalvåret gjorde Vidić sju säsonger under Ferguson. På de säsongerna startade han 247 matcher och på dessa släppte United bara in 0,69 mål per match.
Allra bäst var Vidić givetvis tillsammans med Rio Ferdinand. De båda mittbackarna kompletterade varandra. Vidić hade tuffheten som eleganten Ferdinand saknade, Ferdinand hade snabbheten som Vidić saknade. Under några säsonger bildade de världens bästa mittbackspar.
Ska vi ranka Vidić bland mittbackar i Uniteds historia är han definitivt en kandidat till förstaplatsen. Kanske är Rio Ferdinand hans främsta utmanare. Steve Bruce och Gary Pallister hade inte samma högstanivå, Jaap Stam hade högstanivån men gjorde bara tre säsonger som Unitedspelare. De som är äldre kanske vill slå ett slag för Martin Buchan eller Paul McGrath. Men omständigheter begränsade McGraths Unitedkarriär medan Buchan inte har samma internationella renommé. Letar vi oss ännu längre bakåt kan vi nämna Roger Byrne, Johnny Carey och Bill Foulkes. Men arbetsuppgifterna för dåtidens försvarare var så annorlunda att det närmast blir lönlöst att jämföra (ja, så annorlunda att det säkerligen finns någon läsare som hävdar att åtminstone Byrne och Carey var ytterbackar men det är en annan diskussion).
Exakt var vi placerar Vidić kan kvitta. Vad som är ställt bortom tvivel är att han var en fantastisk försvarare för Manchester United. En av de allra bästa den här klubben har haft.
Nemanja, wo-oh,
He comes from Serbia,
He’ll fucking murder ya!
Grattis på 40-årsdagen, Nemanja Vidić!
Res med oss till Manchester!