Manchester United reste ut till den engelska östkusten för att ta sig an bottenplacerade Norwich City under lördagskvällen, och man ville sÃ¥ klart inte vara sämre än övriga i toppen. UddamÃ¥lsseger efter straffar tycks ha varit mantrat för dagen.Â
Oinspirerande första 45
Elvan som ställdes ut hade fått lite välbehövlig (?) vila under veckan, då en roterad elva fick chansen mot Young Boys i Champions League. Men ja, frågan är om den var välbehövlig. Frenesin och intensiteten vi såg mot Crystal Palace för en vecka sedan fanns inte där.
Det kändes i stället som att man var tillbaka i gamla hjulspår. Hemmalaget stack upp emellanåt och United sökte och sökte utan att lyckas.
Dagens matchbloggare, Mikael Österdahl beskrev det väldigt träffsäkert i en tweet.
”Reservelvan inspirerades inte av startelvan senast men startelvan är tydligt inspirerad av reservelvan ikväll.”
Precis så kändes det. Bruno Fernandes och Marcus Rashford verkade ha till uppdrag att tappa så mycket boll som möjligt. Duon hade till exempel flest bolltapp i första halvlek, och det var liksom inte en eller två gånger vi snackar då.
Vad gäller Rashford trodde jag att dagarna då han skulle spela centralt i anfallslinjen var förbi, men icke.
Varför Mason Greenwood, som 1) trivs bäst centralt, 2) har visat god form de senaste 120 minuter han spelat, och 3) erbjuder en spets som i övrigt bara Cristiano Ronaldo har, inte ges en plats i startelvan ställer jag mig frågande till.
20-åringen borde ha kommit in direkt efter paus, i stället för att få dryga 20 minuter på sig.
Och det fortsatte…
Om kanariefåglarna inte skapade särskilt mycket i första så började man i stället göra det i andra halvlek.
Uniteds försvarsspel förvandlades stundom till en hönsgård likt den vi såg på Vicarage Road för tre veckor sedan.
Teemu Pukki tvingade bland annat David De Gea till en jätteräddning efter att vÃ¥r svensk i mittförsvaret bjudit in sin nationsgranne att skjuta. Norwich mÃ¥ inte vara särskilt vassa offensivt, men Pukki vet alltjämt var mÃ¥let stÃ¥r. Tur är att spanjoren ocksÃ¥ gör det. Det visade han mer än en gÃ¥ng… Att De Gea var matchens spelare tror jag ingen vÃ¥gar ifrÃ¥gasätta. Men sÃ¥ positivt är det ju knappast för Uniteds del.
Att Victor Lindelöf sedan utgick med vad som såg ut som bröstsmärtor såg inte bra ut. Inget allvarligt, får vi hoppas.
Framåt fortsatte sökandet för Uniteds del och för det mesta handlade det om att spela upp på felvänd gubbe, som sedan satte tillbaka. Ungefär så såg det ut under stora delar. Det där vertikala spelet som Ralf Rangnick efterfrågat fanns inte där.
11/12 – straffens dag
Men United skulle få lite av en biljett in i matchen och även tabellen. Cristiano Ronaldo gjordes ner av en Norwich-försvarare och domslutet var svårt att klandra. Max Aarons lägger tydligt armen runt portugisen och det tar givetvis en anfallare av hans kaliber vara på.
Och, Tim Krul må ha räddat straffar i ett världsmästerskap för sju år sedan, men där var han inte ikväll. Att försöka psyka spelare kan så klart fungera, men holländaren borde tänkt lite på vem han gjorde det mot. Likaväl som att Joe Hart skulle gjort det mot Andrea Pirlo.
I övrigt ska det sägas att topplagen hade det kämpigt idag. Fyra av de stora räddades av straffar i sina respektive uddamålssegrar. Chelsea tilldelades två. Manchester City en. Liverpool en. Och så United en.
Ibland är det väl så Premier League vill ha det också, gissningsvis.
Res med oss till Manchester!